torsdag, december 27, 2012

Koh Mak

Hälsningar från Koh Mak! Så här länge har jag klarat av att vara utan internet. Eller egentligen har jag fuskat lite eftersom jag smygtittat via Dannis telefon. Här sitter mer eller mindre alla tursiter med en iPad i famnen oberoende om det är frukost eller middag. Lite överdriver jag, men plattan har definitivt tagit sin plats bland nordeuropeerna.

För tillfället ligger jag inne i vår bugalow efter att ha spytt halva natten. Elsa, Rufus och jag har alla haft något i magen. Men förutom spyorna så har allt varit fanatastiskt! Ligger just nu och tittar ut på horisonten från sängen i bugalowen. Det är ca 30 grader i luften och i det turkosa vattnet. Fast det är högsäsong är det aldrig trångt på stranden. Vill ni att jag fortsätter med turismreklamen? Nä, jag lägger upp några bilder istället.





fredag, december 21, 2012

Crazy lady

Nu har ju det här domedags-snacket ändå påverkat mig fast jag försökte ha en översittarattityd om det hela.

Tidigare idag föste jag barnen till Kati&Farfar för att jag sku kunna packa och städa i lugn och ro. Danni jobbar. Plötsligt när jag stod där med dammsugaren slog det mig att om det här är mina sista timmar på jorden så slutar mitt liv med att jag städar och är helt ensam.

Sen sprang jag ut på stan för att försöka hitta välling i pulverform (Elsa är beroende av välling och vi kan inte packa med 40 burkar färdigtblandat - eller kan vi?). När jag stod där i kön i butiken i det stora köpcentret kom jag på mig själv att tänka att Kampen är ju ett typiskt folktätt ställe som galningar bombar just under hypade domedags-dagar. Jag tänkte nästan släppa korgen och springa hem, behärskade mig, men hade en klump i halsen ända tills jag kom till lugna Tölö.

Jag är helt domedagspåverkad och behöver semester. Som tur åker vi IMORGON!

torsdag, december 20, 2012

SHM vs S&G

Don't you worry, don't you worry chiiiild spelas i mitt huvud nonstop. Igår när barnen vägrade somna och vi höll på att flippa med Danni frågade jag honom den viktiga frågan om vilken låt han skulle välja att ta med sig till en öde ö om han bara fick ta en? Valet var mellan Swedish House Mafia Don't you worry child (dagens helsingforsgig till ära) och Simon & Garfunkel The sound of silence (som jag av någon orsak lyssnade på 10 gånger igår). Han valde SHM för då har man åtminstone roligt, S&G blir man bara deprimerad av menade han. Vi är så olika ibland.  Men så är jag också till själen en sentimal och lätt deprimerad person.

Ifall någon av er som läser det här har idéer på hur man får en trotsande 4-åring att somna i sin egen säng så tar vi tacksamt emot tips. Vi behöver hälp!

Ps. Henrik Meinader som vet allt förklarade i sin HBL-kolumn idag att Maya-kulturen firar att den fjärde baktun-eran sedan världen skapades avslutas och den femte inleds imorgon. Så ingen domedag imorgon. Bara fest. Typ nyårsfest! Jeeee!








onsdag, december 19, 2012

Domedagen

Jag borde vara glad, men känner mig nervös och vet inte varför.

Glad borde jag vara för att den sista tenten är AVKLARAD för den här terminen och jag borde vara IGENOM alla tenter. Jihaaa!

Men ändå känner jag mig inte så glad. Köpte t.o.m. choklad för att bättra på fiilisen, men nu efter halva plattan så känns det int alls bättre.

Blev påmind idag om domedagen som tydligen infaller på fredag. Var det nu enligt Mayorna som jorden upphör att existera på fredag? Int så bra nyheter i och för sig. Men jag tror inte heller på att Jesus gick på vatten eller att Noas ark kunde rädda alla jordens djur i en fjuttig båt (hur konstigt är inte det), så jag stressar inte över mayornas domedag. Hörde också att det ordnas maailmanloppu-bileet på olika ställen i stan, hoppas de tar det på allvar och delar ut spriten gratis!

Månne de är resfeber som gör att magen är orolig? Kanske, kanske.

måndag, december 17, 2012

Kauas pois

Uuuu, det snurrar hårt nuuu. Hinner knappt andas. Tent imorgon och på onsdag. Danni jobbar kväll nästan hela veckan och allt möjligt ska fixas och packas före det. Aaaaaaa

Så där, nu andades jag djupt in och ut några gånger och allt känns genast bättre.

Dagen blir ännu bättre när jag lyssnar på vår semester-fiilis låt som Danni introducerat: Raappana/Kaus pois. Först tyckte jag den var lite störande med tähdet ja guuu:), men nu blir jag på gott humör varje gång jag hör den.

Man måst ju alltid ha fiilis-semestermusik, som man sen kan lyssna på efter resan och drömma sig tillbaka. Back in the days när vi var i Costa Rica lyssnade vi mycket på Buena Vista Social Club. Och varje gång jag hör låtarna känner jag smaken, doften och sanden från den resan. Skööönt!

fredag, december 14, 2012

Tygmönster i ansiktet

Idag lämnade jag in en uppsats om vad som händer i kroppen när man blir äldre. Jag skrev bl.a. att:  

Orsaken till att kroppen förändras när vi blir äldre ligger på cellnivå – cellerna förnyas helt enkelt inte i samma takt som förut. Den här förändringen sker under hela vårt vuxna liv men accentueras efter 60 år och uppåt. Vi tappar elasticiteten i vävnader, huden blir tunnare... osv

En av många aha-upplevelse i mitt 33-åriga liv var när jag märkte att sovmärken (ni vet, soffans tygmönster eller dynans sömmar) inte mera försvann lika snabbt från ansiktet utan var där fortfarande efter 5 min. Det kändes konstigt. Före det trodde jag att jag var odödlig. Sakelis celler.

onsdag, december 12, 2012

Julhälsningen


Jag har julat till min blogg. Skulle vilja ha en liten tomte som kommer springande, blinkar med ena ögat och springer ut från rutan igen. Hittade ingen kod för det... 

Jag är med i Arcadas julkalender. Hade nästan glömt bort hela grejen. "Min lucka" var nr 8, dvs Rufus födis. Hur rätt var inte det! Passade på att skicka en riktig skönhetstävlingshälsning nu när jag en gång hade chansen (men jag menar det nog på riktigt).



Hela Arcadas julkalender hittar du här.

tisdag, december 11, 2012

Prov-människa

Ok, nu är det mindre än två veckor kvar tills vi åker iväg till Thailand över julen. Jag har två tenter och två uppsatser jag borde fixa före det. Hur blev det så här? Min tidsplanering suger fortfarande.

Men det positiva är att proven hittills har gått bra. Jag har kommit fram till att jag är en prov-människa. Undër hela min utbildningsgång har jag slipat mina prov/tent-förmågor. Det blev kanske lite rostigt under tiden jag jobbade, men nu är jag tillbaka!

Så länge det är skriftliga prov där jag i lugn och ro själv får fundera på formuleringar så går det bra. Men ve och fasa för muntliga tenter, eller ännu värre ifall någon skulle ifrågesätta mig, så där som debatt-övningar i amerikanska college-filmer. Jag som gått den finska skolans trygga gång är inte finslipad i sådant. Nej, nej, ge mig ett konceptpapper och linjal istället och tenten är så gott som fixad.

Jag måste tuffa till mig - de får bli vårens projekt.

söndag, december 09, 2012

Söndag

Vilken slö och skön dag vi har haft idag. Igår firade vi Rufus som fyllde 4 år och idag har vi återhämtat oss genom att inte gå ut. Rufus har ännu i skrivande stund pyjamasen på sig, jag bytte om för några timmar sedan. Det känns så tryggt och skönt att hållas här inne vid ljusen och värmen. Lite som att gå i ide. Känns lite jobbigt att måndag morgon närmar sig och vi tvingas ut i decembermörkret igen.

torsdag, december 06, 2012

Grattis Finland

Jag har firat halva självständighetsdagen i pyjamas. I en blåvit marimekko till på köpet (som egentligen är Linas). Nu borde vi snart komma ut så att barnen inte klättrar upp i taket. Ha en glad självständighetsdag allihopa!




onsdag, december 05, 2012

Skrattet

Vet ni när man ibland bara skrattar så att det inte går att sluta. Igår höll jag på och kissa ner mig när Danni lekte med sin nya dator och kollade in fina och mycket nödvändiga funktioner:



tisdag, december 04, 2012

Spusse-sång

Så är en till studiedag bakom och en hemmakväll framför. Ingenting nytt, ingenting oväntat. Tenten gick bra om någon undrar. Kanske lotusställningen hjälpte. Läste just mina inlägg i den här bloggen (självcentrerade jag) och blev ännu och fundera på Dåliga torsdag och att ha barnen med utanför hemmets trygga väggar.

Barn har ljud, barn skrattar och gråter så som jag också ibland skulle villa göra om jag hade mod.  I Finland anses det här beteendet störande. Finland hör till de få länder där man inte möts med ett leendet och/eller vänlighet när man kommer till en offentlig plats med barn. Barn rubbar finländarnas små vardagscirklar och de är ett störande moment där de tjuter och har sig.

Eftersom jag är så fast i min spårvagn tänker jag ofta på situationer i vardagen där. Senast igår var de ett barn som trotsade i den proppfulla spårvagnen där vi stod och köade på grund av att någon bil parkerat fel. Det var inte så många som suckade eller himlade sig över skriket, men ingen gjorde något annat heller. De bara stirrade rakt fram som om de inte levde här och nu. För det är ju just det som är finessen med att försöka leva i stunden - man tar tag i saker här och nu. I den här situationen kan man inte avlägnsa sig eller sänka volymen med fjärrkontrollen.

Det man däremot kan göra som medpassagerare är att le till föräldern och eventuellt vinka eller visa en rolig min till det skrikiga barnet. Troligen hjälper det inte - men åtminstone kan stämningen bli bättre när man nu ändå är stuck där i spåran. De enda personer som verkar fatta det här är spussena. Och vet ni vad - deras vinkning eller sång (har också hänt) har varje gång gjort att mina barn tystnat. Av skräck eller glädje - vem vet - men spussen är åtminstone med i stunden.

måndag, december 03, 2012

Ap-hjärnan

Sittern idag och läser på anatomi-tenten som vi har imorgon. Shit alltså säger jag bara. Känns som jag inte alls har hunnit med den här kursen. Visste ni att det finns 19 muskler bara på underarmen. Hjäääälp! Nu måste mitt mogna jag kopplas in (se mig meditera i lotus-ställning):

Mmmmm. Jag ska ju lära för livet. Imorgon är det tent. Jag måste koncentrera mig på vissa delar som känns viktiga - jag kan inte lära mig allt på en dag. Allting ordnar sig. Mmmmmm

Nja, jag vet int om det här gör saken bättre. Är störd på att kameran i min telefon inte mera funkar. Så det är iphonen jag sitter och tänker på istället för t.ex. M.flexor digitorum profundus. Har svårt att fokusera idag som du märker. 

 

lördag, december 01, 2012

Den Dåliga Dagen

Torsdag var en dålig dag. Trött och stressad och i spåran hem från dagis stod två unga, snygga blondiner på "vagnstället" och förstod inte att flytta på sig. Jag rymdes just och just, men de var sjuttons trångt och så hade den ena mage att himla med ögonen när Elsa började skrika. Jag hade lust att drämma hennes feik louis vuitton-väska i huvudet på henne. Sen bestämde jag mig för att försöka vända det negativa till något positivt i den lokala Alepan före vi kom hem. Märkte att gubben i kassan (han är typ 60 och skallig, men brukar vara glad) var tillbaka efter en lång paus och så gick jag och säga att jag tycker att det var roligt att han var tillbaka. Han tittade frågande på mig och frågade sen om vi känner varandra. Nej, nej jag brukar bara gå här ofta, sa jag. Då konstaterade han att han inte kommer ihåg mig. Jag kände mig som en total weirdo.

Sen som grande finale för dagen slängde Elsa min iphone i wc-byttan senare på kvällen.

Men jag tror på mänskligheten igen efter att igår ha varit med underbara barn på ett dagis och observerat deras motorik (som en del av en kursuppgift). Och idag är det ju första advent och jag skall på lillajuls fest med barnen (Danni jobbar). Här är några av våra jukalendrar i år:


onsdag, november 28, 2012

Konditionsprofil

Idag gjorde några andra årets fysio-studerande en konditionsprofil på mig. Tanken är att den här typens test kan fungera som en väckarklocka gällande ens konditionen eftersom man jämför med ett "normalvärde" för den egna åldersgruppen. Så med till skolan hade jag idag inte bara böcker utan också gympaskor.


Testet gick bättre än förväntat. Armpress och magmuskler var svagast för mig - så inget nytt under solen. Men nu har jag i varje fall svart på vitt vad jag kan träna lite mera på. Min balans var i det ena balanstestet under det normala. Nu är det här andra gången på ganska kort tid jag märkt att min balans inte är den bästa. Hm, vad månne det här beror på? Tycker att jag tidigare haft rätt bra balans.

tisdag, november 27, 2012

Istället för julgran

Vi har julpyntat. Det känns som om min juliver blir mindre och mindre med åren. Däremot blir Rufus iver större och större för varje år. Så vi hämtade ner lådan med julgrejor från vinden och vips så hade varje dörrhandtag i lägenheten bollar, kottar och bjällerklang på sig.

Mitt bästa julpynt för barnen är ljusslingmattan (eller vad det nu heter) som vi nu i några år hängt på fönstret i barnens rum. På ljusmattan hänger vi alla julgranspynt, eftersom vi inte brukar ha gran när vi ändå inte firar jul här. Jättefint att se på alla figurer och bollar på kvällen före barnen somnar.

Här är årets skapelse så här långt - allt hänger inte där ännu:


måndag, november 26, 2012

Bensiskaffe

Känner mig skurkig idag. Nästan som när vi satt på tebaren (=bensinstationen) i Kyrkslätt istället för att gå på timme under gymnasiet. Skolkar inte dirkekt eftersom jag inte missar någon föreläsning, men däremot har jag hundra andra studiegrejs jag borde fixa. Istället befinner jag mig för tillfället  i Åbo. Vi kom hit på lördag kväll och har träffat släkten och firar idag också Dannis födis. Fast snart skall vi åka tillbaka.

På tal om tebaren och bensinstationer förstår inte alls de som vuxit upp i en stad (så som Danni) finessen med bensisar och kaffedrickandet där. Rufus är nästan snäppet värre och förstå sig inte på något annat än Stockamann och Picnic. Han tror att ABC bara är ett matställe på vägen mellan Helsingfors och Åbo. Stackars barn. Fast kanske han också besparas från att senare i livet spela bort pengar på fruktautomatspel, röka (o bli fast av grannen) och dricka illasmakande kaffe. Utvecklingen går kanske ändå till det bättre?

fredag, november 23, 2012

Orange

Igår botade jag mörker med pepparkakor och glögg, idag men den färggrannaste blusen på länge. Jag känner mig bara som en blus idag - allt annat på mig försvinner och det orange tar över. Men blusen piggade upp min dag! Ibland gör kläder det. Sätter också med min första äkta blogg-bild på mig själv (lite spänner jag nog, vilket också syns på bilden).


"Läser" på bibban idag om ryggkotor och muskler i ryggen. Men nu skall jag snart möta upp resten av familjen på det nyöppnade barnets stad i det Sederholmska huset. Skööönt med fredag - igen!

torsdag, november 22, 2012

Pepparkaka

Det börjar kännas som om jag är på gränsen till vad jag klarar av gällande regn och rusk. Vi bestämde oss därför för att baka pepparkakor med Rufus&Elsa. Kom på att jag hade ett glas blossa kvar från helgen och så tände vi de fina ljusen (tack Anna!) och livet kändes genast lite bättre.

En minut efter att bilden var tagen var pepparkakorna och glöggen mer eller mindre slut, mjölken utspilld på bordet och ljusen var utblåsta (Rufus kan inte låta bli att blåsa). Men det var mysigt ändå!

onsdag, november 21, 2012

Duktig-petter

Idag hoppar jag igen in i mitt tidigare liv när jag går på ett slutseminarium för projektet jag jobbade med före Elsa kom till världen. Känner mig underligt nervös och vet inte riktigt varför.

Ju mindre jag behöver spela en viss "roll" ju bättre trivs jag - oberoende om det handlar om jobb eller privat. Låter kanske självklart, men i olika sammanhang har jag olika roller så som de flesta av oss. Var det inte någon klok filosof som sa något i stil med: vad människan skulle bli besviken om hon visste hur lite andra tänker på henne. Det här brukar jag tänka på när stressar över vad andra tycker.

Och vart vill jag riktigt komma med mitt svammel idag då? Hmm, kanske att nervositeten till en del beror på upprätthållandet av duktig-rollen som jag alltid sätter på mig vid jobbtillfällen. Vill ge en bild över att jag är så himla duktig, smart och energisk och så går jag ofta omkring och är rädd för att någon skall upptäcka att jag inte är det.

Äh, idag lyssnar jag istället på Vem tänder sjärnorna (så många kvinnor som jag spelat, men aldrig gjort det bra) och går ut i novembermörkret precis som jag är.

Igår blev naked truth en hitt i blogg-världen och många fashionister gick ut med bilder av sig själv precis som de är. Man blir ju glad av sånt.

tisdag, november 20, 2012

Trött mama

Helgen kom och gick och jag är totalt slut. Tänk om jag nån dag skulle bli så klok att jag skulle unyttja en barnfri helg till att bara sova och vila. Men nej, istället var vi på teater, fest, restaurang och bio. Allt på en gång liksom. Roligt, men min envisa flunssa blev ju inte bättre av rännandet.

Idag kom jag försent till första föreläsningen när min grupp skulle hålla ett kort föredrag om armbågsleden. Barnpåklädandet och dagisförandet var SÅKLART extra långsamt just idag när jag hade bråttom. Kom alltså försent in till föreläsningen men precis då när min grupp skulle börja presentera. Så jag gled in i rampljuset och berättade om bursan vid armbågen och la till att den också kallas student elbow och gick tillbaka på min plats i bakgrunden. Helt som om det skulle ha varit planerat. Uuujeee- bra timning - ingen stress. Mina motton. Nu skall jag springa till Gumtäkt gympasal och gå igenom sherborn-tekniken (tor jag att det heter o jag har ingen aning om vad det innebär).

fredag, november 16, 2012

Barnen i åttan

Den här bloggen kunde nästa bara handla om upplevelser i åttans spåra. Idag åkte Rufus och Elsa med mig i spårvagnen eftersom de skulle delta i vår motorik-föreläsning. De fick fungera som exempel och testkaniner. Rufus sprang säkert 100 varv runt gympasalen och imponerade alla.


Vi lyxa till det och lunchade på picnic efteråt. Också där satt R&E vid fönstret och tittade på bilar. Vi diskuterade om det heter skåpbil eller paketbil?

torsdag, november 15, 2012

Inte så viktig information

Små iakttagelser i vardagen:

- Under min tid inom vuxenutbildningen hade 85% av de finska männen i öppna universitetskretsarna Marimekkos jokapoika-paita.
- Sportläsarna på YLE1 och YLE2 borde seriously få styling.
- De som använder handsfree i örat är de samma typerna som använde mobilhållare
 i bältet då det begav sig (har inte själv kommit på det här, men det stämmer ju).

Mina första levis 501:or var begagnade och jag kompenserar det här med att vara ytlig ibland.

onsdag, november 14, 2012

Testen

Försöker få ny information att fastna i min trötta hjärna. Det känns svårt just nu. De latinska namnen på ben och muskler kommer in genom ena örat och gör en snabbvisit i hjärnan och åker ut genom det andra örat. Det jag däremot kommer ihåg från de senaste veckorna är olika test. Bland annat Roos-testet, som betyder att du har armarna i axelhöjd och och axelleden i 90 graders vinkel och sedan "blinka" med händerna i 3 min. Bilden visar:

                                           (bilden är tagen häirfrån där det också finns mera information om symptomen)
Ifall din hand/arm blir vit betyder det att du har spänningar i axel/nacken som gör att ev. nerver och blodcirkulationen är i kläm och inte fungerar som de ska till just den armen. Danni fastnade i det här testet, men när han frågade vad han skall göra åt saken hade jag egengtligen inte något svar.

Det andra testet jag kommer ihåg från veckorna som gått är testet av barns motorik där de skall hoppa i kors med bena och gå på tå och häl utan att händerna hänger med i rörelsen. En 9-åring borde kunna hoppa med ena benet framåt och andra bakåt och så byta dvs. "saxhopp". Barn som är yngre brukar ofta hoppa så att de slänger båda benen bakåt eller framåt.  Testade det här på min stackars snart 4-åring och han gjorde allt som han skulle i hans ålder, dvs han klarade inte 9-års testet.

Jag är intresserad av test - de är så konkreta och man får känna sig lite viktig - men jag har ingen aning om vad jag skall göra ifall någon inte klarar dem (förutom då när misslyckandet kan förklaras med för låg ålder). Jag behöver studerar lite till ännu.


tisdag, november 13, 2012

Att rodna

Det börjar med en liten svettning, känslan av att blodkärlen utvidgas någonstans på halsen, hakan. Medvetenheten över att man blir röd i ansiktet utlöser en snöboll-rullande-ner-för-backen-effekt som gör att det röda sprider sig vidare och färgen djupnar. Känner du igen det här? Ifall du gör det så tycker jag att du är en oerhört sympatisk person!

När jag  nångång som lite yngre tänkte på mig själv som 30+år  såg jag en självsäker karriärskvinna framför mig. En helt främmande person egentligen: En kvinna som vet det mesta och aldrig rodnar.

Verkligheten är tvärtom - det känns allt oftare som om jag inte vet så mycket och det lilla jag vet kan plötsligt bli fel OCH jag rodnar nästan mera nu än när jag var 16 år och tuff som fan.

Någon skulle säkert kunna analysera det här, men periodvis i mitt liv har jag rodnat mera periodvis mindre. Nu är jag inne i en rödkind-period. Bara så ni vet.

måndag, november 12, 2012

Tips

Passar på och tipsar om Marathonmias blogg om springande - hennes beskrivning om att komma igång med löpandet känns rätt för mig.

Min Springboost-låtlista är nu ca 1 timme lång. Logiken är helt enkelt att jag får bra fiilis av de här låtarna och därför fungerar det i bästa fall som en extra adrealinkick när jag springer. Jag fick några bra tips redan tidigare och skicka gärna fler så fyller jag på listan.
 

fredag, november 09, 2012

Flyg och sim

Bor du i USA eller Europa? Tycker du att det brusar i huvudet ibland? Jag har en förklaring. Kollade in flightradar24.com där man kan följa med flyg som är i luften i realtid (super roligt). Rätt beskrivande när man zoomade ut och såg hela världen:


Det här gör jag på kvällarna istället för att sova - smarta jag. Nu i sömninghetsdimman väntar jag på att få hoppa i Mäkelärinnes simbassäng och visa mina sim- och räddningsfärdigheter. Det känns ju lite nervöst. Själva kursen börjar först i januari men idag kollas det vilken nivå vi har. Jag tycker om att vara i vattnet, men min teknik suger. Ska bli roligt att få lite råd. 4-5m djupdykning klarar jag nog inte heller för tillfället...iiik! Fast lite utmaningar måst man ju ha här i livet - eller hur?



onsdag, november 07, 2012

Träningsbloggen

Tidigare idag marknadsförde jag min blogg på Peppes blogg när hon frågade om finlandssvenska träningsbloggar. Känns kanske lite överdimensionerat att kalla min blogg för en träningsblogg när jag har skrivit ett helt inlägg om att träna. Hihi! Vad gör man inte för lite publicitet.

Träning handlar för mig också om att må bra, så på den här bloggen får man inte tips på hur du får en fastare rumpa (fast det här kanske ändras när mina studier går framåt - tycker att de där längre hunna fysiona ser galet vältränande ut), men däremot kanske motivation för att överhuvudtaget röra på sig.

För mig handlar tränandet också om självförtroende och att sätta upp tillräckligt konkreta och uppnåbara mål för att inte genast tappa motivationen. För oberoende hur tjatigt det än låter så mår man bra och man får mera energi av att träna. Idag sprang jag 5 km och mitt bevis på energi kommer här - det är ca 2,5 minuter mellan bilderna:

tisdag, november 06, 2012

Dagen då jag lyssnade på Journeys Don't stop belivin'

När jag satt i morgonspårvagnen och stirrade ut på ett grådaskigt Helsingfors och på novemberbleka helsingforsare började Don't stop belivin' spela i mina lurar. Ibland blandas musik och situation perfekt. Det här var en sådan gång: "Some will win, some will lose, some were born to sing the blues". Och jag ville bara krama alla.

Istället för att krama fick jag sedan påta på min studiekompisar hela förmiddagn när vi försökte hitta olika ben på varandra.

Och när jag lunchade på Hard Rock (de finns tydligen fortfarande och har nu anlänt till Helsingfors) med ljuvliga vänner så spelades Don't stop belivin' igen.

Ibland är november bara bra mot alla odds!


måndag, november 05, 2012

Svensk damtidning 2.0

Jag har bestämt mig för att inte köpa veckotidningar för att spara pengar. Inte en endaste får det bli så länge jag studerar! Utmaningen är att gå förbi tidningshyllan i den lokala butiken och inte ta med sig det senaste numret av Svensk damtidning. Det är något otroligt avslappnande med den tidningen. För några år sedan tänkte det spåra ut helt och hållet när jag mer eller mindre i smyg köpte tidningen året runt. Före det var läsandet om kungligheter nämligen bara ett sommarnöje. Något jag läste när solen gassade, skrattmåsen skränade och vågorna kluckade. Att i det skedet i lugn och ro få bläddra i Svenskdam är helt enkelt en skön stund i livet.

Nåja, men nu i novembermörkret som fattig studerande får jag ty mig till hemsidan istället. Och det är inte så dåligt det heller. Jag har kommit fram till att det intressantaste egentligen är kommentarerna av läsare så som Gertrud, Maggan och Britt. Det om något är underhållande! Med i gänget finns det också flera finlandssvenskar som försvarar svenskans ställning i Finland varje gång de kan. Det känns tryggt att vi håller ställningarna på alla plan. Senast hetta det till riktigt ordentligt till när Silvia besökte Espoo istället för Esbo.

fredag, november 02, 2012

Pyknikern?

Den här bloggen sku ju handla om mina studier. Så back to business! Period 2 har börjat och period 1 är mer eller mindre under kontroll. Den här perioden har jag bara två kurser: Motorisk utveckling, kontroll och inlärning och Rörelseapparatens anatomi. Läser idag lite på den senare kursen för att hänga med på föreläsningar (vi har en superbra föreläsare, men hon rabblar upp begrepp i ca 120km/h fart). Hittade det här lilla stycket i introduktionskapitlet till boken: 


Alltså, sånt här intresserar mig! Jag har trott att det bara är i typ Amelias hurudan-är-jag-test man utifrån kroppen kan berätta ngt om personligheten. Nu blev jag nyfiken. Man beskriver tyvärr inte kroppstyperna något mera i just den här boken. Jag har ringat in pyknikern och atletikern för att jag funderar på vilken jag är av de här två. För min del känns det som om det blir olika beroende på dagen och humöret. Fast det går de som klassificierar säkert inte med på... och int är det väl så att leptosomerna också till temperamentet är aktiva och glada? Så där som stockholmarna. Gud vad fräck i så fall. Jag vill ju vara med i det gänget!

Freeeeedaaaaag! Kram och ha det bäst!


torsdag, november 01, 2012

Downshifting


Vad är egentligen definitionen på downshifting? Alltså jag förstår innebörden i sig, men när anser man att ett byte från ett jobb till ett annat är just downshifting? 

Jag var med och ordnade ett årligt återkommande ledarskapsseminarium under tiden jag jobbade vid Åbo Akademi. Under ett av seminarierna så hade vi en kvinnlig talare som tidigare jobbat i mellanchefsposition på Nokia och som börjat studera till sjukskötare när hon var något mellan 30 och 40 år. Hon symboliserade det då lite trendiga ordet downshiftare. Ordet i sig härstammar väl från att när någon från den högre samhällsklassen gifte sig med någon från den lägre. Och det är just den här kopplingen som gör att man rör sig på grumliga vatten när man använder sig av downshifting mellan yrkeskategorier. Lågstatus- och högstatusjobb. Finns det en lista på mellan vilka jobb som man downshiftar ifrån när man byter och när håller man sig till samma nivå?

Jag kör mitt eget race och försöker att inte bry mig så mycket om status. Däremot fattar jag inte alls hur liberalerna tänker gällande downshifting. Jag läste några artiklar från senaste Image om bl.a. Matti Apunens tankar. Jag kan hålla med till vissa delar om att människor borde ta ett större ansvar över sina liv och då också känna att det själva verkligen kan påverka livets gång. Individens frihet. Köra sitt eget race och vara lycklig. Andra delar håller jag inte alls med om och vissa bitar känns helt ologiska. Begreppet downshifting blir för mig helt ologiskt i det här sammanhanget.

Liberalerna verkar se rött på downshiftare. Men varken i den här Image-artikeln eller i andra sammanhang när t.ex. Björn Wahlroos gormat om trenden, får man en definition på vad de anser att downshifting egentligen är. Individen skall vara sin egen lyckas smed men har inte rätt att downshifta eftersom man då väljer bort att delta i samhällsutvecklingen, där går gränsen för individens frihet för en del liberaler i varje fall (s.40 i senaste Image).  Jaha, och där drog man bort mattan för just individens frihet att välja själv. Och är inte en sjuksköterska med och utvecklar samhället?

onsdag, oktober 31, 2012

Pensionären

Min mamma har sin sista arbetsdag idag! Imorgon är hon pensionär. Det känns konstigt. Jag har de senaste månaderna på halvautomatik konstaterat att det är bra att jobba med något man tycker om för min generation kommer att gå i pension tidigast när vi är 80 år. Sådär lite provokativt. Egentligen har jag inte funderat på det här desto mera, bara slängt ut mig den där kommentaren. Pensionär. Plötsligt kom jag ihåg att jag vid något skede under skoltiden var galet avundsjuk på pensionärer. Framförallt för att de får sova länge på morgonen. Vilket skönt liv.

Under helgen när jag var hemma hos mina föräldrar sjönk faktumet in i mig - mamma går i pension. Jag tror det känns lika overkligt för henne. Vi talade om hennes tack-för-mig-tal och både mamma och pappa funderade på olika dikter det tänkt på.

När jag satt där vid köksbordet tänkte jag plötsligt börja storgråta. Jag försökte behärska mig så att inte gråten bara skulle bubbla ut. Känslan kom så plötsligt över mig att jag inte hann med.

Men det är ju framförallt en lycklig stund. Nu får du äntligen sova länge på morgonen och mysa i morgonrocken kära mamma!

tisdag, oktober 30, 2012

Elsa-tröjan

När Elsa just hade kommit till världen satt min syster och skissade på höstens tröjor. Hon döpte den här fina tröjan/stylen till Elsa. Tyvärr syns inte namn på styles i butikerna, men internt inom H&M talar man om Elsa-tröjan som är inspirerad av min Elsa. Coolt!


Ps. H&M har inte fått upp ögonen för min blogg så det här är inte reklam utan helt och hållet min egen objektiva åsikt. Och åsikten är alltså att Linas design är helt skitsnygg!

måndag, oktober 29, 2012

Blombuketten

Blev positivt överraskad över den fina blombuketten jag hittade hemma idag. Det är alltid roligt att få blommor! Sen tyckte jag att den misstänkt mycket påminner om buketten Göran "Jölle" Djupsund fick som 60-års gåva i slutet av valvakan på Yle fem igår. Jag vet int om jag vågar fråga vad som har hänt. Kanske jag inte frågar och bara låtsas att den är min.


fredag, oktober 26, 2012

Finlandssvenska poligubbar

Visste ni att en vanlig situp också kan beskrivas som att bålens flexorer arbetar koncentriskt på innerbanan?

Nå nu vet ni. På morgonen hade vi ett praktiskt prov i biomekanik. Kände mig totalt osäker när jag funderade på de olika rörelseplanen, axlarna, benämningar på muskelarbete och vilken rörelse som exemplifierar det hela. Det bara susade i huvudet. Men det gick bra!

Sen åkte jag hem och råkade ut för ett gäng finlandssvenska poligubbar i åttans spårvagn. Det kändes på något sätt hemtrevligt, nästa så att jag ville säga morjens. Fast sen tyckte jag att den ena lite påminde om en avlägsen bekant och då började jag istället stirra rakt in i tomma intet och sjunka in i Eminems invecklade låttext.

Väl hemma möttes jag av det här:


Vi har ett fönster i trappuppgången som byter tema beroende på årstid och högtid. Jag har förstått att det är gårdskarlens fru som pyntar fönstret eftersom hon tycker att det är roligt. Helt ljuvligt!

torsdag, oktober 25, 2012

Fina bilden

Gomoron, gomoron sätt näsan i poron. När jag förde barnen till dagis idag var jag småfrustrerad, bara såndär vanlig trötthet och droppen var att det kom en gammal spåra utan lågt parti. Guuud vad störande!

Sen när barnen var på dagis kom jag på att jag egentligen inte hade så bråttom någonstans. En föreläsning på eftermiddagen och före det några grejer jag borde skriva, men ingeting stressigare. Så eftersom solen sken (igen!) promenerade jag från Böle till Arabiastranden. Så här vackert var de på vägen:


Morgonstressen smalt bort. Skönt! Nu bloggar jag istället för att skriva mina uppgifter och stressen börjar stiga igen. Så hej, hej!

onsdag, oktober 24, 2012

Ålder och fördomar

Det här med olika åldrar intresserar mig. Eller egentligen har jag hamnat fundera på det eftersom jag rätt ofta fått frågan om hur det är att studera med 20-åringar. Skulle det inte vara bättre med en vuxenstuderandegrupp?
 
Det är klart att jag inte är i samma livssituation som många av dem jag studerar med. Men det är människorna jag ser, inte åldern. Varje person är unik. Det handlar om respekt. En 20-åring känner på samma sätt som en 40-åring på sig ifall man inte blir tagen på allvar. Behandlas man inte som en vuxen så leder det oftast till att man inte tar det ansvar som krävs.

Jag är allergisk mot kommentarer som den här nya generationen är sådan här eller sådan där och suck och ve, allt var bättre förr. Allt var inte alls bättre förr! Ens egna minnen får ett rosa skimmer över sig med tiden och man glömmer bort allt det som inte var så bra. Det är skönt att ibland vara nostalgisk med någon som hör till samma generation och känna en gemenskap. Men jag vill inte fastna där.

Med livserfarenhet kommer eventuellt ett visst lugn över att saker och ting ordnar sig, men inte blir man klokare ifall man inte gör någonting åt saken. En rullande sten blir inte mossig, vilket är en klumpig översättning av det finska ordspråket som beskriver det jag försöker säga.

I min klass finns det en spridning på olika åldrar mellan 20-32 år. Flera av dem är också långt före mig i sin kunskap om t.ex. kroppens anatomi - och det här även om jag har fött barn (bra att jag inte då visste allt det som jag vet nu…hihi). Om man inte fattar att respektera någon som kan sin sak oberoende ålder, kön eller etnicitet så är man en idiot.

tisdag, oktober 23, 2012

True Blood och IKT

Håller på och går igenom övningsuppgifter till IKT-tenten som vi har om en halv timme. Har inte riktigt tagit den här kursen på allvar eftersom jag ju tycker att jag behärskar Office-programmen rätt bra. Det har också visat sig att det är bibba- och säkerhetsfrågorna som är svårast för mig i övningstestet. Jag håller på att bli den där lite äldre personen på jobbplatser som svarar på mejl från Indien och ger ut inloggningsuppgifter.

För att motverka det här kollade jag igenom de fina instruktionsvideorna som gjorts för varje modul på kursen. När jag lyssnade på den kvinnliga rösten så såg jag hela tiden en av karaktärerna från True Blood säsong 5 framför mig. Hon som ansvarar för manickerna vid vampyrhögkvarteret. Ni som vet, vet. Jag vet inte vem det är som talar på Arcadas videon, men jag lovar att hon påminner om bruden i TB.

måndag, oktober 22, 2012

Miss sunshine

Om jag låter för positiv nu så får ni bli störda. Men solen skiner och jag avslutade just två timmar i bassängen med rolig vattengympa och bra musik. Sen ännu en stund i bastun och klockan är inte ens 12! Nu ska jag luncha med kollegan som tog över mitt projekt när jag blev hemma med Elsa. Undrar om jag kommer att sakna mitt förra liv?

Kanske lite, men bara lite.

söndag, oktober 21, 2012

Mormor-rörelsen

Så gick helgen. Idag kom vi ut först fyra tiden. Skönt!

Jag vaknade igen med att min kropp kändes som en Picasso-målning. Jag sover oftast helt snett med barnen runtomkring. När ryggen kändes som om den skulle mögla bort imorse pga av brist på blodcirkulation kom jag på en bra rörelse som idolen på Tölö hälsostation visade en äldre medborgare.

Hon rekommenderade den här rörelsen för att komma igång på morgonen (för en 80+, men funkar bra på mig också): Börja med att ligga i fosterställning, för armarna rakt fram, lyft den övre armen uppåt och så långt bakåt som möjligt och följ med armen med blicken. Långsamma lugna rörelser. Så skönt för ryggraden!

Det här tänker jag försöka göra på morgonen ifall jag hittar en minut före små fingrar trycks in i ögonen.

Här är en bild från den sena eftermiddagspromenaden till Hietsun. Caféet där var t.o.m. öppet. 





fredag, oktober 19, 2012

Grani groupie

Okej, jag är lite sen. Men lyssnade först nu på den där X3Ms granilåt och den är ju humor. (Grani = Grankulla = Solsidan men finlandssvenskare för er som inte  känner till den lilla pärlan)

Fast egentligen ska jag kanske inte vara så ironisk. Jag har ju vänner som bor där och jag känner en Mickus och en Fille och vet en Bobi (men inte en Krippe), dvs namnen som nämns i låten. Min första pojkvän var också från Grani och herregyyyd vad han var cool när han kom till vår skola. Kyrsäläboysen var plötsligt såå last season. Och min hotta sambo Danni har fått mera grani över sig under de senaste åren tycker jag. Speciellt när han läser nyheter - så där lite småborgerlig. Helt i min smak! Med andra ord är jag väl främst en Grani groupie.

Jag har just skrivit tent nr2  och är helt slut i huvudet. Ha en super fredag allihopa!

torsdag, oktober 18, 2012

Det här med pengar

När man blivit van med en inkomst och också har bostadslån och andra krediter så kan ju steget att börja studera kännas rätt så stort. Den vanligaste frågan från personer som funderar på att börja studera handlar just om finansiering. Så volá - här är mina snabbtips på hur det omöjliga inte behöver vara så omöjligt:

1. Utbildningsfonden: Ifall du har ett jobb, fyller kriterierna (bl.a. jobbat minst 8 år totalt och minst 1 år hos senaste arbetsgivaren) och får tjänsteledigt/studieledigt är det här det bästa sättet rent ekonomiskt eftersom du får ett inkomstrelaterat stöd. Den kontakt jag hade via mitt tidigare jobb med Utbildningsfonden var positiv och hälsningen var att det alltid lönar sig att åtminstone söka. Högst 18 månader så det räcker ju inte till längre utbildningar. I kombination med alterneringsledigt kan du ändå få 3 års studier med betydligt högre inkomst en det vanliga studiestödet. 


2. Arbetslöshetstöd: Ifall du är arbetslös och fyller TE-byråns kriterier kan du få inkomstrelaterat stöd för "egna studier" för 18 månader. Det här kunde man inte före år 2010.


3. Studiestöd: Samma som förut ca 290 euro i månaden + eventuellt bostadstöd och möjlighet till studielån.


4. Hitta ett jobb som har sjuuuukt bra lön och som du bara behöver jobba några timmar i veckan. Inte mer än 660 euro dock ifall du inte vill mista ditt studiestöd (om du nu får det).


5. Kolla med fonder och ansök till allt möjligt och omöjligt. 


6. Gift dig rik


Min lott blev nummer 3 eftersom jag inte hade ett jobb då jag började studera. Jag kunde inte heller få arbetslöshetsstöd pga att jag har en högskolexamen från förut som jag kan få ett jobb med. Så ifall min sambo inte skulle heltidsjobba skulle det här vara rätt svårt, speciellt med småbarn.


Mina studiemånader räcker inte till hela Fysioutbildningen (3,5 år). Så jag måste i varje fall börja jobba när jag kommit lite längre i studierna. Jag lyfte mitt studielån den här veckan, hela 1200 euro fick jag lyfta nu i höst (inflationsjusteringar har liksom inte hänt här). Wohoo! Jag bjuder i kväll guys:)


Men som sagt finns det ändå möjligheter. Så ifall du har en dröm är det bara och börja planera. Allt ordnar sig.

 
Tipsa gärna om ni har andra förslag!

onsdag, oktober 17, 2012

Det stora gråtet

Jag har lidit av uppsvullna ögon halva dagen idag. Orsaken är filmen Marley and me som kom på tv igår. Ibland har jag bara lust att gråta och då behöver det inte vara något kvalitativt för att få igång gråten. Men den här Aniston-filmen triggade något helt galet gråtit i mig. Jag kan helt enkelt inte se hundar dö på film. Barnen sov, Danni jobbade och jag storbölade för mig själv.

Eller egentligen börja det värsta bölandet just när Danni kom hem, då när hunden skulle få den sista sprutan. Läppen darrade och jag var helt rödgråten. Danni kom in, såg lite frågande på mig, tog sedan en första van blick på tv:n, registrerade vad han såg och sa sedan lugnt hej.



Ps. Jag hörde att det kommer en uppföljning - eller kanske den redan har kommit. Bara som tips om det finns andra storgråtare där ute.

tisdag, oktober 16, 2012

Party, party

Måste bara meddela er att jag klarade min första tent! Wohooooo!! Party, party! I mitt tidigare liv skulle det  ha betytt en öl, men idag betyder stress-skrivning av en seminarieuppsats före barnen skall hämtas från dagis. Kanske jag istället tar den där chokladmoussen vid lunchen. Kanske, kanske..

måndag, oktober 15, 2012

Höst

Så trött idag. Visar några foton istället för att skriva. Det första är från ett soligt Åbo igår. Så fint vid åstranden. Vi hälsade på familj och vänner. På tal om vänner så fick vi trattisar av goa vänner som gav oss en hel hink. Int så dåligt eller hur! Imorgon är det tent - iiik...



lördag, oktober 13, 2012

Bubblan

Kan bara rapportera att gårdagen var givande och super intressant. Jag fick följa med rehabiliteringsbehandlingar för personer som har fått någon typs av neurologisk skada (blodpropp, ms, parkinsons). Fysioterapeuten jag följde efter (det kändes faktiskt så) var fantastisk. Hon är min nya idol.

Samtidigt var det också en reality check på hur mycket krämpor - speciellt äldre - har i den här stan. Lite som när jag tar 8:ans spåra från Tölö till Arabiastranden. Från en bubbla till en annan. Men där vid Kurvin spräcks den för en stund.

torsdag, oktober 11, 2012

Torsdag igen

Idag är det torsdag och vi har ätit ärtsoppa och pannkakor. Rufus knäckte första gången i sitt liv helt själv ett ägg in i smeten. Ifall det nu intresserar någon. Mer torsdag än så här kan det inte bli!

Imorgon är det fredag och jag skall på studiebesök till Tölö hälsostation. Hela dagen skall jag följa med en fysioterapeut som jobbar och kanske få assistera lite. Så be aware om du har tänkt få någon behandling där imorgon!

onsdag, oktober 10, 2012

Långa människor

Läser fortfarande på den där Anatomi&Fysiologi tenten. Idag läste jag bl.a. att:

Långa personer har lite större kroppsyta och därmed lite större värmegivning än korta och tjocka människor med samma kroppsvikt. Detta betyder att långa personer - särskilt om de också har en liten mängd underhudsfett - måste ha en snabbare ämnesomsättning än korta och tjocka personer med samma vikt.

Saakelis långa människor - jag visste att de har det lite lättare. 

Nånejnå, jag älskar er med. Fast med avund. Jag vet int om det räknas då. Jag jobbar på det.

tisdag, oktober 09, 2012

Anne Lindgren x 2 eller 3

Måste bara dela med mig av min skitsofrena stund igår kväll. Den som har läst min blogg noggrant kommer kanske ihåg att alla mina kontakter försvann när jag uppdaterade min tfn för några veckor sedan. Efterhand har jag knapprat in familj och vänner på nytt men många fattas ännu. Så jag har med andra ord vant mig vid att får meddelanden och samtal från "okända" nummer.

Igår när jag var mer sovande än vaken svarade jag på en mess som jag tolkade att var från Ulli (eftersom det handlade om professorer). Det andra trodde jag var från Linda eftersom jag tidigare mejlat om lunch på onsdag och tänkte att hon kanske ville ändra på det. Så utan att kolla numret så svarade jag. Först efter (typical me) tyckte jag att det kändes konstigt och kom på att jag visst har Lindas och Ullis nummer sparade. Här några screenshots från mess-diskussionen som följde:




Vi är helt tydligt för många Anne Lindgrens i Svenskfinland. Först idag med vilad hjärna förstod jag att jag egentligen är den tredje Anne Lindgren. Eftersom jag aldrig talat med hon som skickade messen. Den där andra Anne Lindgren som min messkaveri hänvisar till så figurerade också vid Åbo Akademi där jag ibland fick hennes mejl. Men nu är vi alltså tre. Känns ju i och för sig bra om man sku behöva någon att vikariera mitt liv. Samma intressen har vi också - vin och god mat. Och den ena (ettan kanske jag kallar henne) känner också till Åbo. Gud vad praktiskt!

måndag, oktober 08, 2012

Lötköpötkö

Det har varit en fullspäckad studiedag. Började dagen med att utveckla olika muskelträningsprogram med några idrottare. Jag fick bl.a. m. Trapezius (ryggmuskel). Gud vad svårt det är att skriva ner rörelser. Mitt oförråd är crap, tur att det finns google. Pressa, skjuta, lyfta... och ändå förstår jag inte alltid vad jag själv menar när jag läser min rörelsebeskrivning.

Efter den lilla hjärngympan blev det vattengympa. Min grupp hade som tema "lek med Abba".  Vi använde boll och "lötköpötkön" som redskap (lite babysim vibbar, hihi).  Mamma mia vilka roliga 40 minuter! Kändes superbra att dra träningen. Mitt buttra morgonhumör var som bortblåst efteråt. Alla borde gå på vattengympan under arbets- eller studiedagen - åtminstone en gång i veckan. And that’s a doctor’s order!

Smart som jag var fotograferade jag instruktionerna i Arcadas gym och fick samtidigt några idéer på ryggmuskelövningar. Vad gjorde man före Iphonen?



lördag, oktober 06, 2012

Gårdskarln

Igår hade vi en Stockmann-dag Elsa, Rufus och jag. Det betyder att vi tar hissen upp till sexans våning och beter oss nästa som om vi skulle vara hemma där. Äter, leker och chillar. En klassiker.

Igår ringde det också på dörren. Vi väntade oss inte besök så hela familjen hoppade upp från soffan (Rufus&Elsa av glädje, Danni&jag mer eller mindre skräckslagna). Det här var mitt på dagen, men vi var alla i pyjamas och eftersom Danni hade kvällstur så var han ännu hemma. Modigt öppnade jag dörren medan alla andra gömde sig. Det visade sig vara gårdskarln som meddelade att varmvattnet skulle stängas av för en stund. Schysst att meddela tyckte jag, men samtidigt var jag lite störd på att han stirrade så. Är det ingen annan som fortfarande går i pyjamas kl.11 en vardag?

Lite senare såg jag mig i spegeln och märkte att jag fortfarande hade en mustasch som Rufus målat tidigare på morgonen. Klassiker nr 2.

Nu har underbara Kati tagit barnen till parken för att jag skall få läsa. Istället bloggar jag. Ajabaja. Den här bloggen tar kål på mig. Eller åtminstone på min STORA livsförändring. Adjö.

torsdag, oktober 04, 2012

Svackan

Åjnej. Min första studiesvacka är här. Man får ju inte säga sånt här högt egentligen. Speciellt inte när jag satsat så mycket. Men jag måst ju vara ärlig på min blogg. Hittar på allt möjligt annat istället för att läsa. Precis som förra gången. Har jag inte lärt mig någonting under åren? Jag tror att åldrandet handlar om att kroppen blir skrynkligare men inte förnuftigare. Gud var sorligt.

Men helt hopplöst är det inte. En från studiecirkelgänget lånade Olipa kerran-serien till mig. Ni vet den om kroppen. Så nu ska jag hem och se ifall barnen också vill kolla på de små gubbarna i våra system. Rufus legokropp ser ut så här:


onsdag, oktober 03, 2012

Maja Magi

Före jag skriver ner den här berättelsen måste jag bara poängtera att jag inte tror på ödet. I princip. Anyhow, låt mig berätta: När jag var aktiv inom den Statsvetenskapliga klubben vid Åbo Akademi hamnade jag tillsammans med resten av styrelsen på en representationsresa till Lund. Där var vi inbjudna på Blekingska nationens årliga bal. Eftersom vi hade kommit ända från de mystiska östra skogslandet så fick vi börja förfesten i VIP-rummet tillsammans med alla viktiga personer och innegänget i nationen. Några av de absolut aktivaste inom Blekingska nationen var två bröder, kanske tvillingar, kommer inte mera ihåg. De var så uppskattade och aktiva att t.o.m deras mamma blivit inbjuden på årsfesten. Av någon orsak så hamnade jag brevid henne där i det gröna VIP-rummet. Vi talade en stund och sedan plötsligt sa mamman till mig att jag kommer att bli något stort. Att hon känner på sig det. Jag blev lite paff och tyckte det var småpinsamt och rodnade troligen åt hennes enkelhet (i min värld -speciellt under den här tiden- är en större vidskeplighet ett tecken på en lägre intelligens).

Lite senare berättade jag historien till en av svenskaran vid bordet som en rolig grej. Han kände såklart också mamman eftersom ALLA kände tvillingarna. Nåja, svensken sa då i snapsdimman att mamman var känd för att vara synsk. Mitt rationella jag skrattade åt hela historien och förklarade det med att mamman säkert var så imponerad över att finnen kunde svenska att hon drog slutsatsen att jag måste vara otroligt intelligent och därför minst bli president som stor. Men den andra delen av mig tyckte ju att mystiken och magin var lite spännande. Och i ärlighetens namn så har jag i svåra stunder, när jag inte trott på mig själv och kännt mig totalt värdelöst ibland tänkt på den där blekingemammans spådom och känt hopp. Hur pinsamt det än låter.

Vad vill jag säga med det här då? Fan vet. Men min föräldrar bruka kalla varandra Maja Magi och Fakta Kalle och de har varit gifta i över 40 år. Livet är en balansgång.

tisdag, oktober 02, 2012

Aron Ist

Jag sitter på en datorsäkerhetstimme och mina ögon hålls knappt öppna. Ändå  löser jag den ena uppgiften efter den andra. Jag tycker i varje fall att den här Aron är sjukt skum, eller  vad tycker du?:

...Gärningsmannen Aron Ist försöker sälja ett "svinbilligt" operativsystem, Windows 7, åt Ragnar. Ragnar är misstänksam mot Aron, eftersom installeringsskivan ser hemgjord ut och Aron inte kan bevisa att operativsystemskivan är äkta. Ännu mera misstänkt är det att Aron vill ha betalt kontant och utan kvitto, och han vill inte ge Ragnar sina kontaktuppgifter...

Jag är redan hungrig och klockan är bara kvart över 9. Studentlunchpriserna är för övrigt en löjligt bra grej. Igår lunchade jag på Musikhusets Amica för 2,70. Not bad!

måndag, oktober 01, 2012

ABC

Ibland känns det som om helgerna handlar om att packa ut och in väskor och barntillbehör i konstigt stora mängder. På måndag morgon när allting är upp och ner och vi inte hittar nerpackade halsdukar, mössor och vantar så känns de där veckoslutsutfärderna inte värda ett piss.

Men på söndag kväll när vi kör hem från Åboland brukar det infinna sig en harmoni i vår bil. Vi stannar nästan alltid vid en ABC och jag äter alltid franskisar och lövbiff, Danni tar nästan alltid grillbiffen och barnen köttbullar. Lite småsorligt och fantasilöst kanske någon tycker. Och visst kan man tänka så, men när man vet att det kommer en skrikig måndagsmorgon känns barnens totala eufori i lekrummet med flottiga franskisar hängande från mungipan som total lycka. Sen somnar barnen oftast i bilen och det blir tyst och det är mörkt ute och från radion kommer det helst någon lugn Bruce Springsteen låt. Och i den stunden känner jag mig helt ett med småbarnslivet.


lördag, september 29, 2012

Babysyster

Igår när jag vinglade hem från restaurangen blev jag igen alldeles varm av stolthet när jag såg min babysysters designskapelse på H&M:s reklamaffisch. Det är hon som har designat den rosa angoradrömmen på Lana Del Ray. Hon har jobbat skithårt för att komma till den position hon har nu. Så jag måste bara skryta (sorry Lina)! 

Nu skall vi åka till landet för att njuta av höst och mogna äpplen och våra barn som vistas sen igår hos momi&mofi. Jag har studieböckerna med mig för att känna mig duktig...




fredag, september 28, 2012

Eminem

När jag efter den förra graviditeten bestämde mig för att börja röra på mig igen blev springandet konditionsform nummer 1. Som yngre handlade kondition om någonting självklart som kommer vid sidan om när man har roligt. För mig var det roliga att spela handboll. Sedan började jag studera och det blev en lååång paus i att aktivt röra på mig.

Efter en kaffediskussion, där jag argumenterade för att vissa bara inte är gjorda för att springa längre sträckor, tog en dåvarande kollega mig på en springtur. Hon poängterade bl.a. vikten i att börja tillräckligt långsamt. Sedan dess har jag sprungit. Så tack MariLu för det om du läser det här! 

Fortfarande kan jag tycka att det är för jäkligt. Det är sällan som jag kommit till ett flow-liknande tillstånd som vissa entusiaster talar om. Det handlar om att övervinna mig själv varje gång. Sätta upp målsättningar och förverkliga dem. Efter barnen har min motivation varit högre eftersom springstunden samtidigt blir en stund för mig själv. När jag under förra året började springa igen och det kändes pissigt kom Enimems låt Not Afraid lite av slump med på min låtlista. Vilken boost! Tillsammans med endorfintillskottet och Enimem var jag nästan oövervinnlig där jag flåsade i springspåret med graviditetskilona. Speciellt mycket tycker jag om den här versen:

"Cause the way I feel, I'm strong enough to go the club
Or the corner pub and lift the whole liquor counter up
Cause I'm raisin' the bar, I shoot for the moon
But I'm to busy gazin' at stars I feel amazin"

Så ifall du behöver "boostmusik" rekommenderar jag Not Afraid. Ifall ni har andra förslag på låtar som gör en mer eller mindre oövervinnlig så får ni gärna tipsa mig. Jag borde nämligen förnya min låtlista.

Idag läser jag på bibban (bara jag slutar blogga...) om det endokrina systemet och sen är det freeeeedaaaag!



torsdag, september 27, 2012

Grötregn

Jag har ofta koncentrationssvårigheter när jag mellan grötregnet försöker läsa morgontidningen. Därför fastnar min uppmärksamhet på korta notiser. Idag fastnade jag på den lilla nyheten om den desperata fastighetsmagnaten i Hongkong som försöker omvända sin lesbiska dotter. Jag skulle inte vilja sitta vid den familjens morgonmålsbord... Tacka vet jag grötregn och morgonilska i god anda!

Nu skall jag snart luncha med två ljuvliga blondiner och en hund som heter Blondie.

onsdag, september 26, 2012

Sofi

I Nordeas senaste kundnummer (hihi jag läser den faktiskt ibland) intervjuas Sofi Oksanen om hennes investeringsbeteende. På frågan om vad hon anser som slöseri av resurser svarar hon att inte använda sig av den begåvning man har. På frågan om hon pensionsparar svarar hon att hon har ett yrke man inte pensionerar sig ifrån. Bra poänger och beskriver i ett nötskal hur jag ser på det här med att hitta rätt och orka i arbetslivet. Det är ett privilegium att få jobba med något man tycker om. Om man inte trivs eller mår dåligt i sitt jobb är det dags för en förändring. Alla kan kanske inte alltid hitta rätt men ju fler som gör det ju mindre sjukskrivningar och förtidspensioneringar blir det.  Stödformer, utbildning och arbetsplatser borde stöda den här förändringsprocessen så långt det går. Det blir billigare för oss alla i slutändan.

tisdag, september 25, 2012

Kossan Rosa

Jag har kommit fram till att kursen Anatomi & Fysiologi påminner om kursen Juridikens grunder som jag kämpade med 1998. Båda kurserna går igenom ett vitt och brett ämne genom att
skrapa lite på ytan. Juridikens grunder hängde med alltför länge och den här gången ska jag försöka klara tenten i Anatomi-kursen snabbare. Jag som har varit en total analfabet
vad gäller hur vår kropp fungerar måste ta till minnesregler för att ha en chans. Idag läser jag om matspjälkningen och för att komma ihåg tunntarmens olika skikt tänker jag så här:

Mukosa (Mu som i ko, kossor har många magar alltså ngt med mage-tarm)
Subkosa (Under kossan)
Muscularis (muskel)
Serosa (se-titta Kossan Rosa)

Nu när jag skrev ner det här känns det ju lite pinsamt. Men det får duga som dagens input till världen av mig.


måndag, september 24, 2012

Vårdinvasion

Läste en juttu i dagens husis om en stackars biologforskare som vill bli närvårdare men som inte får praktikplats pga av att han har utländsk bakgrund. Mina tankar efter att jag läst artikeln gick också till fenomenet: Vuxenstuderandeinvasion inom vårdbranschen. Eller kanske det inte ännu är en invasion. Men när man kopplar ihop alla dagens självförverkligare med det framtida behovet av personal inom vårdbranschen så leder det till att många åtminstone funderar på att byta bransch. Hmm... jag som trodde jag nästan var unik. Lite samma som när man tror att namnet man ger till sitt barn är lite nygammalt och fräscht (på gränsen till konstigt) och så heter fem andra ungar på dagiset samma sak. Så här ser mina närmaste studiedagar ut ifall ni kan tyda mina kråkfötter och ifall ni funderar på att joina mig som vuxenstuderande inom fysioterapi.


söndag, september 23, 2012

Fest

Igår var vi på fest med Danni. Det händer nuförtiden så sällan att man måst blogga om det. Jatkomusik: Madness. Idag är jag trött. Jogging-rundan uteblev. Fotot är taget av Rufus Olin före vi åkte iväg.

lördag, september 22, 2012

Passion

Jag hade en diskussion i spåran igår (inte med en random spurgu den här gången) om valet mellan att börja studera ens passion eller tänka mera förnuftigt vad gäller ens möjligheter att få jobb i framtiden. Spontant kom jag fram till att man väl alltid ska följa sin passion annars blir man bara bitter. Fast ifall du inte får jobb blir du kanske ändå bitter. Med en viss ekonomisk frihet kan man kanske förverkliga sin passion vid sidan om. Men räcker det?

Jag började fundera på det här och kom sist och slutligen fram till att man ju är rätt priviligerad ifall man har en passsion från första början. För mig har det alltid handlat om att jag inte riktigt ha vetat vad jag vill bli. Jag behövde se mig om och leva lite för att inse vad jag ungefär vill jobba med. Och God knows vad jag får för mig under 40-årskrisen. Men för oss stackars satar som inte alltid ha vetat vad vi vill bli finns det ändå hopp. Vi blir kanske int världsbäst på det vi gör, men ändå. Eller vad skriver jag - klart vi kan bli världsbäst! Jag vet att det finns någon som är världsbäst på något som kommit på de lite senare. Typ som 32 år?

Min sons passion för tillfället är att bygga kojor. Här är förmiddagens skapelse.



fredag, september 21, 2012

Dag 2

Inte den bästa starten idag. Skulle i morse hämta studieböcker från posten men när jag kom fram märkte jag att min plånbok blivit i en annan väska. Fick svänga tillbaka till morgonyrseln där hemma (Rufus och Elsa är båda hemma idag). Igår försvann igen alla mina kontakter från min iPhone när jag uppdaterade den. Försökte med hjälp av goda råd fixa telefonen långt in på natten men ingenting hjälpte...Aaaargh! Livet blir lite jobbigare när man är trött. Min blogg sku ju vara inspirerande vilket det här inlägget nu hittills knappast varit. Inspirerande är däremot mina nya böcker. Nu ska jag på en föreläsning om nervsystemet. And thats a wrap för den här veckan vad gäller studier!

torsdag, september 20, 2012

Torsdag


-->
Jag borde ju ha börjat skriva den här bloggen när jag var som mest stressad över att jag inte visste vad jag ville bli. När jag inte såg lösningar utan bara problem. När det kändes motigt att överhuvudtaget göra någonting. Genom att börja blogga vid det här skedet hoppar jag över de där eviga inre självförtroendesamtalen som jag alltid har men som var extra frenetiska för två år sedan.  Vad vill jag egentligen bli som stor? Hur kan jag ha låtit 10 år gå utan att göra någonting åt saken. Jag hade redan länge haft en gnagande insikt i bakhuvudet om att jag inte jobbar med det jag borde. Mitt jobb kändes påklistrat – det var som om jag spelade teater. Som företagsekonom jobbade jag med olika projekt inom undervisningsbranschen. Olusten var inte ett moraldilemma - utan mera bara motivationsbrist. Kanske en typisk 30-årskris eller så är jag bara små neurotisk mest hela tiden. 

Nåja, idag är jag i varje fall hemma med sjuk Elsa (1-åringen). Så livet är inte idag heller en dans på rosor fast jag känner att jag äntligen hittat mera rätt i livet med mina fysioterapistudier (som pågått i ca 3 veckor…).  Istället för att testa personalens kondition på Arcada idag med ett så kallat UKK-test (2 km gång - uuu låter jag int proffsig) så övar jag gång, snytteknik och blogg med min baby. Tometo, tomato.