Eftersom jag nu först och främst är hemmamamma den här hösten så har jag satsat lite mera på mathämtningslogistiken. Att köpa mat i stora marketar är typ det värsta jag vet, tycker mera om mindre butiker här på närmare håll där jag vet var jag hittar produkterna på hyllorna. Blir en hel del bärande då jag inte tar bilen. Köpte för en tid sedan en rullväska för att lätta på den här situationen. Har i Finland alltid kopplat den här typen av väskor till pensionärer, men här i grannskapet går ung som gammal med liknande system. Även då väskan är fullproppad så susar den upp för trappor tack vare tekniken med tre små hjul. Så behändigt!
Och vad lyssnar jag på då medan jag köper mat? Nu senast har jag lyssnat på Wild-filmens soundtrack. Den börjar med Simon&Garfunkels El Condor Pasa (if I Could sången). Tyckte först att de sjunger I'd rather be a hand than a nail (nail som i nagel tänkte jag då) istället för det korrekta I'd rather be a hammer than a nail. Funderade på den där nagel-meningen och förstod inte riktigt bildspråket, betydelsen var inte lika självklar som den första meningen I'd rather be a sparrow than a snail. För, ja, där håller jag ju med. Hellre äta än att bli uppäten. Men hellre en hand än en nagel? Eller ja kanske; handen gör ju så mycket mer, nageln bara är där. Fast naglar skyddar ju, är hårda, kan smyckas, fixas, vara vackra. Men hellre vill jag ju också göra saker så som handen. Så här höll jag på.
Tills jag en gång efter yogan igen då lyssnade på soundtracket och låten. Och nu hörde jag var det sjunger på riktigt. Att det handlar om att hellre vara en hammare än en spik. För man vill ju inte bli hamrad så klart. Jaaaja, det var ju mera logiskt.
Ni vet hur det är när man koppar alla intryck till ens egen livssituation. I min hjärna blev det här på något sätt en långsökt koppling till hemmamamma = nageln och handen = jobbet. Så sånt spännande händer här.
torsdag, oktober 27, 2016
måndag, oktober 24, 2016
Bu!
Så här under Halloween-tider så måste jag bara visa upp några bilder från telefonen.
1. Har första gången i mitt liv gjort ett pumpa-huvud:
2. Belgien och söta saker går sååå bra ihop - oberoende om det är halloween, jul eller påsk. Tog den här bilden igår då Elsa och jag strosade omkring på stan före bion (vi gick på Storks dubbad till franska - Elsa förstod det mesta jag en hel del).
3. Och ännu en favoritbild från sommaren och från Legoland. Jag är inte bara lättskrämd under Halloween. Hoppar till och skriker högt åtminstone en gång i veckan då jag inte märkt att någon - oftast Danni - kommit in i rummet jag står i.
1. Har första gången i mitt liv gjort ett pumpa-huvud:
2. Belgien och söta saker går sååå bra ihop - oberoende om det är halloween, jul eller påsk. Tog den här bilden igår då Elsa och jag strosade omkring på stan före bion (vi gick på Storks dubbad till franska - Elsa förstod det mesta jag en hel del).
3. Och ännu en favoritbild från sommaren och från Legoland. Jag är inte bara lättskrämd under Halloween. Hoppar till och skriker högt åtminstone en gång i veckan då jag inte märkt att någon - oftast Danni - kommit in i rummet jag står i.
fredag, oktober 21, 2016
Inte söt
Rah rah, a-ah-aa, Ro mah ro-mah-aha! Nynnar på Lady Gagas Bad Romance fredagen till ära. Skulle också denna fredag villa ge en eloge till alla snälla människor i världen som orkar tro på det goda. Till er vill jag säga: Ni är inte naiva, ni är de smarta och starka.
Under veckan var jag på ett födelsekalas till en bulgarisk familj här i Bryssel. De vuxna satt runt ett eget bord och talade om allt mellan himmel och jord. Fick bl.a. veta att det traditionella bulgariska köket till största delen kommer från mellanöstern och påminner inte alls om det traditionella europeiska köket. Många vardagliga ord i Bulgarien har också ett arabiskt ursprung. Det gäller också ordet Baksheesh (från persiskan enligt wikipedia) som kan betyda att ge tipp, men som oftast antyder att man ger en summa "under bordet" för att få bättre service.
Diskussionen övergick till korruption. Quite heavy ämne så där på ett barnkalas, men varför inte? Hur sätta stopp på korruption, korruption på olika nivåer osv. Jag berättade om Finland och att det inte heller är korruptionsfritt men att jag ändå litar t.ex. på sjukvården. Om jag blir sjuk får jag bra vård utan att måste betala något extra, det är liksom självklart. Det här gör man inte i Bulgarien, de flesta litar inte på systemet utan betalar en summa under bordet för att försäkra sig om den bästa vården. Jag konstaterade att jag är lyckligt lottad och säkert låter bortskämd men att jag också tror det är fullt möjligt att bekämpa korruption.
Den bulgariska mamman svarade med att jag är så söt (so sweet) då jag litar och tror att på en framtid med mindre mutor och korruption. Ville svara att jag inte är söt utan att min attityd är ett val jag gjort, ett val jag tänker på och överväger och funderar på dagligen. Ett val att välja mellan en tro på en bättre framtid eller cynism. Och jag väljer att tro på framtiden. Och belive me, det valet blir svårare med åldern. Kräver mera mod och ork. Men just därför är jag inte söt utan jag är en vardagsfighter!
Men sa det inte för jag ville inte störa den goda stämningen. Sån fegis är jag sen.
Har under veckan kollat på dokumentärserien Human. Älskar att sitta på caféer och iaktta människor. Den här dokumentären blir ett titthål de luxe där du också får höra personernas historia. Ta ett glas fredagsvin och kolla. Finns på youtube. Rekommenderar!
Under veckan var jag på ett födelsekalas till en bulgarisk familj här i Bryssel. De vuxna satt runt ett eget bord och talade om allt mellan himmel och jord. Fick bl.a. veta att det traditionella bulgariska köket till största delen kommer från mellanöstern och påminner inte alls om det traditionella europeiska köket. Många vardagliga ord i Bulgarien har också ett arabiskt ursprung. Det gäller också ordet Baksheesh (från persiskan enligt wikipedia) som kan betyda att ge tipp, men som oftast antyder att man ger en summa "under bordet" för att få bättre service.
Diskussionen övergick till korruption. Quite heavy ämne så där på ett barnkalas, men varför inte? Hur sätta stopp på korruption, korruption på olika nivåer osv. Jag berättade om Finland och att det inte heller är korruptionsfritt men att jag ändå litar t.ex. på sjukvården. Om jag blir sjuk får jag bra vård utan att måste betala något extra, det är liksom självklart. Det här gör man inte i Bulgarien, de flesta litar inte på systemet utan betalar en summa under bordet för att försäkra sig om den bästa vården. Jag konstaterade att jag är lyckligt lottad och säkert låter bortskämd men att jag också tror det är fullt möjligt att bekämpa korruption.
Den bulgariska mamman svarade med att jag är så söt (so sweet) då jag litar och tror att på en framtid med mindre mutor och korruption. Ville svara att jag inte är söt utan att min attityd är ett val jag gjort, ett val jag tänker på och överväger och funderar på dagligen. Ett val att välja mellan en tro på en bättre framtid eller cynism. Och jag väljer att tro på framtiden. Och belive me, det valet blir svårare med åldern. Kräver mera mod och ork. Men just därför är jag inte söt utan jag är en vardagsfighter!
Men sa det inte för jag ville inte störa den goda stämningen. Sån fegis är jag sen.
Har under veckan kollat på dokumentärserien Human. Älskar att sitta på caféer och iaktta människor. Den här dokumentären blir ett titthål de luxe där du också får höra personernas historia. Ta ett glas fredagsvin och kolla. Finns på youtube. Rekommenderar!
tisdag, oktober 18, 2016
Brugge med gänget
Vi har haft besök förra veckan av Annika&Adam och Jacke&Aimi. Fullt program och mycket snack långt in på natten. Nu blev det tyst när alla åkte hem. En dag åkte vi alla (utom Danni som måste jobba) till Brugge, resan från Bryssel tar med tåg ungefär 1 timme. Mer om Brugge kan du till exempel läsa här. Några bilder från utfärden:
Annika&Adam |
Aimi, Elsa, jag och Rufus fingrar |
Här väntar vi på att gå in i flodbåten |
I flodbåten med en charmerande kapten/guide |
Han berättade bland annat att Colin Farell i filmen In Bruges hoppade ut från de här husen till en likadan flodbåt som vi just då satt i |
Till skillnad från actionscenen i filmen är Brugge en mycket lugn och nästan museiaktig stad. Fina vyer dock |
Sedan gick vi till den äldsta puben i stan, från år 1515 var den visst |
Den här gränden var såååå Belgisk |
Aimi och Jacke överlevde stadsresan med barn, Annika och jag var på gränsen att rymma med en flodbåt till Gent och kanske ta kaptenen med oss |
måndag, oktober 10, 2016
Brunch i Saint-Gilles
Bryssel består av 19 kommuner. Saint-Gilles är en av dessa och också en kommun som jag inte känner så bra till men har förstått att det är en trevlig och hipp stadsdel (eller kommun då). Här hittar man också Den Stora Penisen som blev en snackis här i Bryssel under septembermånad.
De har ett pompösare kommunhus än vad vi har i Woluwe-Saint-Lambert |
Här åt vi brunchen |
och tog en familjbild |
samt njöt av maten |
fredag, oktober 07, 2016
PMS och bildning
Det här med livslångt lärande (nu gäspar skärigubben i mitt huvud, hihi) är ju så sant och viktigt. Nya insikter får jag till en viss del med åldern oberoende om jag studerar eller inte. Till exempel har jag först nu som 36-åring lärt mig att identifiera min månatliga pms-period. Jag lyssnar mera på min kropp nu än som yngre.
Samtidigt så tror jag också det är bra att utsätta hjärnan för ny information, intryck och erfarenhet. Och då menar jag inte bara att upptäcka de som ändå händer i livet så som pms. Samtidigt får det inte bli ett måste för mig att lära mig nytt. Att prestera. Försöker aktivt rensa bort rensbara måsten och ersätta dem med ärlig nyfikenhet. Vad intresserar mig på riktigt? Kanske det handlar om hur man stickar en tröja? Eller hur jag lär mig att stå på huvudet på yoga-kusen? Hur lär jag mig att skriva och uttrycka mig bättre? Hur tejpar jag en axel? Vad vet jag egentligen om Syriens historia? Italienska?
Utgångsläget är en positiv nyfikenhet. Sen kanske jag tröttnar efter en stund (hänger väl ihop med det här att jag aldrig blir världsbäst på något), men där i mellan nyfikenheten och tröttnaden så har jag chansen att lära mig något jag inte visste förut. Bildning tycker jag är ett bra ord. Folkbildning. Ingen prestationspress på det här lärandet, bara ärlig nyfikenhet livet igenom.
Här är några länkar till organisationer i Finland som erbjuder kurser på svenska om allt mellan himmel och jord - tänk att det finns så mycket intressanta och närapå gratis kurser där ute! (ingen har bett mig länka till dem, det här är helt min egen idé):
Bildningsalliansen, Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi, Medborgarinstitut i Finland, Studieinfo/Vuxenutbildning, Svenska vuxenutbildning vid Helsingfors Universitet
För att hålla pretentiösnivån hög på det här inlägget avslutar jag med visdomsord från sommarens utetupp. Tror man fick köpa den här tavlan på Clas Ohlson för några år sedan, så det är inte ord av en LivsGuru i Indien - utan av marknadsföringsnissar i Sverige, eller i Kina, eller kanske i Indien (och cirkeln är sluten, haha) - men kloka ord ändå tycker jag:
Samtidigt så tror jag också det är bra att utsätta hjärnan för ny information, intryck och erfarenhet. Och då menar jag inte bara att upptäcka de som ändå händer i livet så som pms. Samtidigt får det inte bli ett måste för mig att lära mig nytt. Att prestera. Försöker aktivt rensa bort rensbara måsten och ersätta dem med ärlig nyfikenhet. Vad intresserar mig på riktigt? Kanske det handlar om hur man stickar en tröja? Eller hur jag lär mig att stå på huvudet på yoga-kusen? Hur lär jag mig att skriva och uttrycka mig bättre? Hur tejpar jag en axel? Vad vet jag egentligen om Syriens historia? Italienska?
Utgångsläget är en positiv nyfikenhet. Sen kanske jag tröttnar efter en stund (hänger väl ihop med det här att jag aldrig blir världsbäst på något), men där i mellan nyfikenheten och tröttnaden så har jag chansen att lära mig något jag inte visste förut. Bildning tycker jag är ett bra ord. Folkbildning. Ingen prestationspress på det här lärandet, bara ärlig nyfikenhet livet igenom.
Här är några länkar till organisationer i Finland som erbjuder kurser på svenska om allt mellan himmel och jord - tänk att det finns så mycket intressanta och närapå gratis kurser där ute! (ingen har bett mig länka till dem, det här är helt min egen idé):
Bildningsalliansen, Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi, Medborgarinstitut i Finland, Studieinfo/Vuxenutbildning, Svenska vuxenutbildning vid Helsingfors Universitet
För att hålla pretentiösnivån hög på det här inlägget avslutar jag med visdomsord från sommarens utetupp. Tror man fick köpa den här tavlan på Clas Ohlson för några år sedan, så det är inte ord av en LivsGuru i Indien - utan av marknadsföringsnissar i Sverige, eller i Kina, eller kanske i Indien (och cirkeln är sluten, haha) - men kloka ord ändå tycker jag:
torsdag, oktober 06, 2016
Sidenvägen
På franska kursen har temat nu skiftat från mat till kläder. Generaliseringarna och klichéerna fortsätter att strömma fritt, bl.a. ber läraren om ursäkt till männen i klassen varje gång vi talar mode och make-up. Jag registrerar och reflekterar oftare än förr hur vi i vardagen bemöter män och kvinnor. Vilket beror på att jag har funderat mera på feminism och jämställdhet. Vad tycker jag? snurrar konstant i huvudet på mig.
Men just på franskan lägger jag inte energi på att upplysa läraren om att hon generaliserar, istället lägger jag energin på att försöka lära mig språket. Välj dina små strider liksom. Och diskussionen om kläder och material blir bra eftersom både män och kvinnor i vår klass är intresserade av klädesmaterial (tänka sig...) och det blir tal om den medeltida Sidenvägen som gick från Kina till Medelhavet via bl.a. Persien (dagens Iran) och Mesopotaninen (dagens Irak/Syrien). Och vi talar om dagens modecentrum i olika länder. Mannen från Syrien berättar om den blomstrande tyg- och klädesmarknaden i Aleppo före kriget och det blir tyst i klassen och hans ledsna ögon skär genom märgen på mig. Det som sker i Aleppo just nu är så otroligt hemskt, omänskligt och hopplöst.
Behöver Imagine igen idag för att orka vidare. Trots allt elände älskar jag dessa hemgjorda cheesiga youtube-videon (och kommentarerna under):
Men just på franskan lägger jag inte energi på att upplysa läraren om att hon generaliserar, istället lägger jag energin på att försöka lära mig språket. Välj dina små strider liksom. Och diskussionen om kläder och material blir bra eftersom både män och kvinnor i vår klass är intresserade av klädesmaterial (tänka sig...) och det blir tal om den medeltida Sidenvägen som gick från Kina till Medelhavet via bl.a. Persien (dagens Iran) och Mesopotaninen (dagens Irak/Syrien). Och vi talar om dagens modecentrum i olika länder. Mannen från Syrien berättar om den blomstrande tyg- och klädesmarknaden i Aleppo före kriget och det blir tyst i klassen och hans ledsna ögon skär genom märgen på mig. Det som sker i Aleppo just nu är så otroligt hemskt, omänskligt och hopplöst.
Behöver Imagine igen idag för att orka vidare. Trots allt elände älskar jag dessa hemgjorda cheesiga youtube-videon (och kommentarerna under):
tisdag, oktober 04, 2016
Fler, fler och fler
Efter yogan känns min hjärna allert och vaken. Promenerade här för någon dag sedan hem från yogatimmen och andades in syrerik luft som doftade vått gräs och fallna blad. Älskar den stunden - nästan till och med mer än att sitta i en varm bil och lyssna på musik då det är mörkt ute.
I varje fall, där med pigg hjärna funderade jag på nyhetsmantran som stör mig för att de inte blir logiska för mig. Ett sådant tema är nyheten om hur vi borde föda mera barn för att inte gå under. För att bli färre är hemskt. Mindre barn är helt enkelt lika med elände. Den här nyheten har på senare år blivit ett faktum i Finland och tutas ut med jämna mellanrum i olika sammanhang.
Men är vi inte för många redan nu på vår planet? Varför är det så viktigt att vi blir fler? Jag förstår att den här frågan alltid kopplas till politik och då till tillväxt och global konkurrenskraft och på något sett till överlevnad. Hotbilden som målas upp är att ifall vi inte blir fler stannar tillväxten vilket i sin tur leder till misär. Blir trött på allt detta hot som prackas på en. Och oberoende alla förklaringarna förblir den här ekvationen ologisk för mig. Jorden klarar inte av så många fler människor, varför denna hysteri om att vi måste bli fler då vi för en gångs skull helt smärtfritt och frivilligt minskar i antal? Nu tänker jag då främst på västvärlden där vi till största delen frivilligt väljer att föda färre barn eftersom vi utbildar oss, jobbar och har andra intressen än att föda och uppfostra upp en hord med barn.
Utgångspunkten i flera av de finska nyheterna är - faktumet - att det är en dålig eller negativ sak att finländare inte skaffar fler barn. Man utgår från denna "sanning" gång på gång och det stör mig för när jag flippar framåt i nyhetsflödet så läser jag om hur vi redan i augusti i år har använt upp mer av jordens naturtillgångar än vad jorden kan producera det här året.
Och vad är det värsta som kan hända ifall vi minskar i antal? Helt konkret - jag vill ha en logisk och realistisk förklaringen - step by step (uuu babyyyy, har tydligen med min syrerika hjärna också loopholat mig den här veckan till NKOTB:s tidevarv)
Ps. Tycker också Radio X3M X3Mens-tema är SÅ bra!
I varje fall, där med pigg hjärna funderade jag på nyhetsmantran som stör mig för att de inte blir logiska för mig. Ett sådant tema är nyheten om hur vi borde föda mera barn för att inte gå under. För att bli färre är hemskt. Mindre barn är helt enkelt lika med elände. Den här nyheten har på senare år blivit ett faktum i Finland och tutas ut med jämna mellanrum i olika sammanhang.
Men är vi inte för många redan nu på vår planet? Varför är det så viktigt att vi blir fler? Jag förstår att den här frågan alltid kopplas till politik och då till tillväxt och global konkurrenskraft och på något sett till överlevnad. Hotbilden som målas upp är att ifall vi inte blir fler stannar tillväxten vilket i sin tur leder till misär. Blir trött på allt detta hot som prackas på en. Och oberoende alla förklaringarna förblir den här ekvationen ologisk för mig. Jorden klarar inte av så många fler människor, varför denna hysteri om att vi måste bli fler då vi för en gångs skull helt smärtfritt och frivilligt minskar i antal? Nu tänker jag då främst på västvärlden där vi till största delen frivilligt väljer att föda färre barn eftersom vi utbildar oss, jobbar och har andra intressen än att föda och uppfostra upp en hord med barn.
Utgångspunkten i flera av de finska nyheterna är - faktumet - att det är en dålig eller negativ sak att finländare inte skaffar fler barn. Man utgår från denna "sanning" gång på gång och det stör mig för när jag flippar framåt i nyhetsflödet så läser jag om hur vi redan i augusti i år har använt upp mer av jordens naturtillgångar än vad jorden kan producera det här året.
Och vad är det värsta som kan hända ifall vi minskar i antal? Helt konkret - jag vill ha en logisk och realistisk förklaringen - step by step (uuu babyyyy, har tydligen med min syrerika hjärna också loopholat mig den här veckan till NKOTB:s tidevarv)
Ps. Tycker också Radio X3M X3Mens-tema är SÅ bra!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)