lördag, september 29, 2012

Babysyster

Igår när jag vinglade hem från restaurangen blev jag igen alldeles varm av stolthet när jag såg min babysysters designskapelse på H&M:s reklamaffisch. Det är hon som har designat den rosa angoradrömmen på Lana Del Ray. Hon har jobbat skithårt för att komma till den position hon har nu. Så jag måste bara skryta (sorry Lina)! 

Nu skall vi åka till landet för att njuta av höst och mogna äpplen och våra barn som vistas sen igår hos momi&mofi. Jag har studieböckerna med mig för att känna mig duktig...




fredag, september 28, 2012

Eminem

När jag efter den förra graviditeten bestämde mig för att börja röra på mig igen blev springandet konditionsform nummer 1. Som yngre handlade kondition om någonting självklart som kommer vid sidan om när man har roligt. För mig var det roliga att spela handboll. Sedan började jag studera och det blev en lååång paus i att aktivt röra på mig.

Efter en kaffediskussion, där jag argumenterade för att vissa bara inte är gjorda för att springa längre sträckor, tog en dåvarande kollega mig på en springtur. Hon poängterade bl.a. vikten i att börja tillräckligt långsamt. Sedan dess har jag sprungit. Så tack MariLu för det om du läser det här! 

Fortfarande kan jag tycka att det är för jäkligt. Det är sällan som jag kommit till ett flow-liknande tillstånd som vissa entusiaster talar om. Det handlar om att övervinna mig själv varje gång. Sätta upp målsättningar och förverkliga dem. Efter barnen har min motivation varit högre eftersom springstunden samtidigt blir en stund för mig själv. När jag under förra året började springa igen och det kändes pissigt kom Enimems låt Not Afraid lite av slump med på min låtlista. Vilken boost! Tillsammans med endorfintillskottet och Enimem var jag nästan oövervinnlig där jag flåsade i springspåret med graviditetskilona. Speciellt mycket tycker jag om den här versen:

"Cause the way I feel, I'm strong enough to go the club
Or the corner pub and lift the whole liquor counter up
Cause I'm raisin' the bar, I shoot for the moon
But I'm to busy gazin' at stars I feel amazin"

Så ifall du behöver "boostmusik" rekommenderar jag Not Afraid. Ifall ni har andra förslag på låtar som gör en mer eller mindre oövervinnlig så får ni gärna tipsa mig. Jag borde nämligen förnya min låtlista.

Idag läser jag på bibban (bara jag slutar blogga...) om det endokrina systemet och sen är det freeeeedaaaag!



torsdag, september 27, 2012

Grötregn

Jag har ofta koncentrationssvårigheter när jag mellan grötregnet försöker läsa morgontidningen. Därför fastnar min uppmärksamhet på korta notiser. Idag fastnade jag på den lilla nyheten om den desperata fastighetsmagnaten i Hongkong som försöker omvända sin lesbiska dotter. Jag skulle inte vilja sitta vid den familjens morgonmålsbord... Tacka vet jag grötregn och morgonilska i god anda!

Nu skall jag snart luncha med två ljuvliga blondiner och en hund som heter Blondie.

onsdag, september 26, 2012

Sofi

I Nordeas senaste kundnummer (hihi jag läser den faktiskt ibland) intervjuas Sofi Oksanen om hennes investeringsbeteende. På frågan om vad hon anser som slöseri av resurser svarar hon att inte använda sig av den begåvning man har. På frågan om hon pensionsparar svarar hon att hon har ett yrke man inte pensionerar sig ifrån. Bra poänger och beskriver i ett nötskal hur jag ser på det här med att hitta rätt och orka i arbetslivet. Det är ett privilegium att få jobba med något man tycker om. Om man inte trivs eller mår dåligt i sitt jobb är det dags för en förändring. Alla kan kanske inte alltid hitta rätt men ju fler som gör det ju mindre sjukskrivningar och förtidspensioneringar blir det.  Stödformer, utbildning och arbetsplatser borde stöda den här förändringsprocessen så långt det går. Det blir billigare för oss alla i slutändan.

tisdag, september 25, 2012

Kossan Rosa

Jag har kommit fram till att kursen Anatomi & Fysiologi påminner om kursen Juridikens grunder som jag kämpade med 1998. Båda kurserna går igenom ett vitt och brett ämne genom att
skrapa lite på ytan. Juridikens grunder hängde med alltför länge och den här gången ska jag försöka klara tenten i Anatomi-kursen snabbare. Jag som har varit en total analfabet
vad gäller hur vår kropp fungerar måste ta till minnesregler för att ha en chans. Idag läser jag om matspjälkningen och för att komma ihåg tunntarmens olika skikt tänker jag så här:

Mukosa (Mu som i ko, kossor har många magar alltså ngt med mage-tarm)
Subkosa (Under kossan)
Muscularis (muskel)
Serosa (se-titta Kossan Rosa)

Nu när jag skrev ner det här känns det ju lite pinsamt. Men det får duga som dagens input till världen av mig.


måndag, september 24, 2012

Vårdinvasion

Läste en juttu i dagens husis om en stackars biologforskare som vill bli närvårdare men som inte får praktikplats pga av att han har utländsk bakgrund. Mina tankar efter att jag läst artikeln gick också till fenomenet: Vuxenstuderandeinvasion inom vårdbranschen. Eller kanske det inte ännu är en invasion. Men när man kopplar ihop alla dagens självförverkligare med det framtida behovet av personal inom vårdbranschen så leder det till att många åtminstone funderar på att byta bransch. Hmm... jag som trodde jag nästan var unik. Lite samma som när man tror att namnet man ger till sitt barn är lite nygammalt och fräscht (på gränsen till konstigt) och så heter fem andra ungar på dagiset samma sak. Så här ser mina närmaste studiedagar ut ifall ni kan tyda mina kråkfötter och ifall ni funderar på att joina mig som vuxenstuderande inom fysioterapi.


söndag, september 23, 2012

Fest

Igår var vi på fest med Danni. Det händer nuförtiden så sällan att man måst blogga om det. Jatkomusik: Madness. Idag är jag trött. Jogging-rundan uteblev. Fotot är taget av Rufus Olin före vi åkte iväg.

lördag, september 22, 2012

Passion

Jag hade en diskussion i spåran igår (inte med en random spurgu den här gången) om valet mellan att börja studera ens passion eller tänka mera förnuftigt vad gäller ens möjligheter att få jobb i framtiden. Spontant kom jag fram till att man väl alltid ska följa sin passion annars blir man bara bitter. Fast ifall du inte får jobb blir du kanske ändå bitter. Med en viss ekonomisk frihet kan man kanske förverkliga sin passion vid sidan om. Men räcker det?

Jag började fundera på det här och kom sist och slutligen fram till att man ju är rätt priviligerad ifall man har en passsion från första början. För mig har det alltid handlat om att jag inte riktigt ha vetat vad jag vill bli. Jag behövde se mig om och leva lite för att inse vad jag ungefär vill jobba med. Och God knows vad jag får för mig under 40-årskrisen. Men för oss stackars satar som inte alltid ha vetat vad vi vill bli finns det ändå hopp. Vi blir kanske int världsbäst på det vi gör, men ändå. Eller vad skriver jag - klart vi kan bli världsbäst! Jag vet att det finns någon som är världsbäst på något som kommit på de lite senare. Typ som 32 år?

Min sons passion för tillfället är att bygga kojor. Här är förmiddagens skapelse.



fredag, september 21, 2012

Dag 2

Inte den bästa starten idag. Skulle i morse hämta studieböcker från posten men när jag kom fram märkte jag att min plånbok blivit i en annan väska. Fick svänga tillbaka till morgonyrseln där hemma (Rufus och Elsa är båda hemma idag). Igår försvann igen alla mina kontakter från min iPhone när jag uppdaterade den. Försökte med hjälp av goda råd fixa telefonen långt in på natten men ingenting hjälpte...Aaaargh! Livet blir lite jobbigare när man är trött. Min blogg sku ju vara inspirerande vilket det här inlägget nu hittills knappast varit. Inspirerande är däremot mina nya böcker. Nu ska jag på en föreläsning om nervsystemet. And thats a wrap för den här veckan vad gäller studier!

torsdag, september 20, 2012

Torsdag


-->
Jag borde ju ha börjat skriva den här bloggen när jag var som mest stressad över att jag inte visste vad jag ville bli. När jag inte såg lösningar utan bara problem. När det kändes motigt att överhuvudtaget göra någonting. Genom att börja blogga vid det här skedet hoppar jag över de där eviga inre självförtroendesamtalen som jag alltid har men som var extra frenetiska för två år sedan.  Vad vill jag egentligen bli som stor? Hur kan jag ha låtit 10 år gå utan att göra någonting åt saken. Jag hade redan länge haft en gnagande insikt i bakhuvudet om att jag inte jobbar med det jag borde. Mitt jobb kändes påklistrat – det var som om jag spelade teater. Som företagsekonom jobbade jag med olika projekt inom undervisningsbranschen. Olusten var inte ett moraldilemma - utan mera bara motivationsbrist. Kanske en typisk 30-årskris eller så är jag bara små neurotisk mest hela tiden. 

Nåja, idag är jag i varje fall hemma med sjuk Elsa (1-åringen). Så livet är inte idag heller en dans på rosor fast jag känner att jag äntligen hittat mera rätt i livet med mina fysioterapistudier (som pågått i ca 3 veckor…).  Istället för att testa personalens kondition på Arcada idag med ett så kallat UKK-test (2 km gång - uuu låter jag int proffsig) så övar jag gång, snytteknik och blogg med min baby. Tometo, tomato.