lördag, november 29, 2014

Julmys

Vi julpyntade igår med barnen. Jag märker att jag har svårare för varje år att hitta en ärlig julkänsla, måste ofta spela lite. Det här förändrades för mig när jag var något runt 25 år (slutade kanske tro på julgubben vid det skedet, haha). Men när jag ser barnens entusiasm kan jag inget annat än bli varm inombords. De höll på att hoppa i taket när vi till sist hittade jullådan i källaren. Så det skall bli en sjuhelsikes fin jul i år igen - för barnens skull!

Julgran, klementiner och Skrutte (som vi sköter om medan min föräldrar hälsar på Lina&Öz)

Favorit ljuslyktan

Barnen har igen fått ljussligan upphängd i deras rum. I år pyntande de den helt själv.

Vid något skede när jag var runt 20 år kom jag på att jag varje år skall försöka
köpa ett julgransprydnad som symboliserar det  gångna året. Hade t.o.m. tarror med årtal och plats
på vissa av julpynten. Nu har tarrorna lossnat, men den här tomten kommer jag ihåg att är
från Belgien. Cirkeln sluter sig.

Juldynvaren togs i bruk i köksmyssoffan

Vi bakade pepparkakor igår och det finns ännu kvar några idag. Rekord!

fredag, november 28, 2014

Fin stämning

Vilken fin dag. Luften känns lite lättare att andas här i Finland. Lite friare och mindre tryckande. Tack riksdagen för den fina fredagsstämningen!

På tal om något helt annat. Lina skickade tidigare en bild på möjliga middagsalternativ där i Shanghai. Hon skrev att hon kom att tänka på mig då hon såg de här grillade skorpionerna (jag är skorpion i horoskop). Vet inte om jag ska ta det som en komplimang (att hon liksom ändå ibland tänker på mig där i stressen), eller om hon försöker säga mig något. Något mindre trevligt då kanske. Eller kanske var hon bara var full, klockan är ju ändå 7 timmar före där.


torsdag, november 27, 2014

Blogvember challange

Fick en blogvember (vilket bra namn) utmaning av Daniela. Här kommer mina svar:

1. Vad är det roligaste med att blogga?
Att jag får dokumenterat en intressant (för mig själv i varje fall) period i mitt liv. Och varför en blogg och inte en privat dagbok? För att det är mycket roligare så här! Vem som helst kan ju surfa in på min blogg. Kungar, presidenter eller mamma. Späääännande!

2. Vad gör min blogg speciell?
Hmmm,  en svår fråga för mig just nu. Jag har ju kommit fram till att vi alla är så lika. Fast vi hur tror oss vara unika finns det hur många som helst som gjort samma resa och har haft samma funderingar. Fast...MEN VÄNTA NU LIIITE. Jag kom ju fram till att jag helt enkelt har bestämt för att jag är unik och låter det cyniska tankarna rinna av mig. Rinn, rinn: Min blogg är speciell för att det är min blogg! Punkt slut.

3. Hur ser min blogg ut om ett år?
Om ett år har jag bott i Belgien i några månader. Så då hoppas jag att jag skriver om livet och studierna där.

4. Vilket var mitt allra bästa inlägg?
Jag vet inte. Tycker att brevet till mig själv har varit ett av de mest terapeutiska för mig själv. Det blev på något sätt samtidigt ett farväl till mitt unga vuxna jag.

5. Vilka andra bloggar/bloggare inspirerar mig?
De bloggar som jag har länkat till här på sidan är de bloggar jag aktivt följer. De inspirerar mig alla på olika sätt.

Skickar vidare bloggutmaningen till mina studiekompisar Heidi, Elin och Jessica.

måndag, november 24, 2014

Krysä

Då är vi tillbaka. Konstigt att jag alltid har krabbiskänsla när jag stiger av Viking Line oberoende om jag festat eller inte. Den där känslan sitter på något sätt i heltäckningsmattan och klibbas på en då man stiger ombord. Stockholm var ljuvligt, liiite varmare och liiite mer pulserande än Helsingfors. Vi hade en riktigt fin resa:

Vi beundrade Helsingfors skyline och andra stora båtar vid avfärd. Rufus har
tagit bilden.

Bollhav! Efter det här blev det mat, mat, godis, godis, dans, dans tills barn förbjöds på dansgolvet (av säkerhetsskäl menade de) och sen till hytten.

Vi tog en sväng via gamla stan och 

och kollade in julmarknaden före

vi fortsatte till söder och träffade moster Vera och uncle Paul

lördag, november 22, 2014

En hälsning från andra sidan

Före vi åker iväg på böljan blå kom jag på en annan grej som hände under veckan. Jag fick nämligen en hälsning från andra sidan graven. Ja, eller, nästan åtminstone. Min pappas kusin skickade ett foto av min pappas farmor och en intervju med samma dam. Inspelningen hade kusinen gjort år 1972 då hon var 13 år gammal och för att testa sin nyinköpta bandspelare. Det råkade sig att min pappas farmor helt spontant började berätta om fotografier på väggen och andra släkthistorier. Hon dog två år senare efter intervjun i en hög ålder, fem år före jag föddes. Tänk att några minuter av hennes röst och funderingar från en vanlig dag år 1972 förs vidare till år 2014 och minuterna blir plötsligt guldvärda för mig.

Herremintid, nu börjar den på riktigt. Medelålder alltså. Snart börjar jag väl släktforska.


fredag, november 21, 2014

Skolstart på annat språk än modersmål

Uuuuuuuuuuuui, vad veckorna går fort. Praktiken har flutit på och jag har fått flera fina insikter om fysioterapi, om kroppens skörhet och om att vara sjuk.

På kvällarna har vi med Danni (där efter halv elva på natten då han kommit hem) funderat på Rufus skolstart och Elsas dagis nästa år. Skall vi satsa på skandinaviskt eller franskt eller kanske engelskt? Har redan fått några bra tips om hur man kan underlätta skolstarten då den blir på ett annat språk än på de egna modersmålet. De flesta jag har talat med har tyckt att vi absolut skall ge våra barn chansen att lära sig ett nytt språk. Ifall någon som läser det här har erfarenheter eller tips om det här så tar jag supergärna emot alla goda råd och erfarenheter.

För att pigga upp tillvaron efter många stressiga veckor bestämde vi oss för att åka på kryssning till Stockholm. Start imorgon. Bollhav och sockeröverdos på båten (sååå avkopplande, höhöö),  sen luncha och fika med syster Vera och monsieur Paul i Sthlm. Och samtidigt passa på att suga in lite julstämning från gamla stan (med resten av kryssningsresenärerna, hihi). 

Det känns som om det plötsligt med jul när det började snöa.

tisdag, november 18, 2014

Humerus

Är så trött att jag håller på och svajar fast jag sitter i soffan. Hade min demo idag på praktiken. Jag skulle handleda en patient om hur man får röra armen efter en humerusfraktur och vilka rörelser som det lönar sig att göra så att armen så snabbt som möjligt blir bra igen. Gick helt ok. Det är fortfarande mera utmanade för mig att efteråt dokumentera det hela proffsigt på finska än att handleda. Men orkar inte joma om finskan mera idag. Vi har katten Skrutte på besök och jag märker att den sprider en sån harmoni runt sig. Har under senaste tiden ibland drömt om en hund, men nu vet jag inte om katt ändå är mysigare. Känns som mig i ett nötskal, vet inte ens om jag är katt- eller hundmänniska. Det växlar från dag till dag. Flyter hit och dit. Aaargh är så trött på mig själv just nu. Nu och natta barnen. Danni jobbar. Kanske de bara somnar på några minuter utan skrik, brottning och gråt ikväll. Kanske, kanske.

söndag, november 16, 2014

Söndag och sol

Genast när jag hotade med att fly söderut visade novembermånad sin absolut finaste sida. Medan Rufus var på födisfest promenerade Elsa och jag runt Tokoistranden tidigare idag. Herregud så jag har saknat solen! Nu är det ju mörkt igen, men bara för någon timme sedan knäppte jag de här solbilderna:

Overkligt sken vid tokoistranden

På vägen hem beundrade vid solnedgången och tågen

"Det finns så många tågskenor för Helsingfors är världens största stad", sa de. Efter en stund
 gick de med på att Helsingfors kanske inte är störst i världen, men ändå en stooor stad.

Dagens sista solstråle speglar sig i septembermånads favoritcafé



lördag, november 15, 2014

Söderut

Satt här och pinteresta inspirationsbilder till vardagsrummet som aldrig blir inrett. Funderar på vad jag skulle vilja ha på väggen. Vad orkar man liksom stirra på en lite längre stund. Snubblade på den här bilden från Italien fast jag egentligen hade morocco som tema. Skall vi samla ihop ett gäng och emigrera hit? Sakta men säkert ta över staden? Någon fond sponsrar säkert.





fredag, november 14, 2014

Yrkesstolt

Funderade här om dagen på skillnaden när man är stolt över det man jobbar med och då man inte är det. Det är så befriande att få följa med någon som brinner för sitt eget yrke. Jag har tidigare skrivit om att jag ofta ställer mig lite utanför yrkesgemenskaper, att jag har svårt att totalt identifiera mig med en viss yrkesgrupp. Har inte ännu kommit fram till om det är ansvarsflykt eller hälsosamt självständigt tänkande. Att inte springa med i en fårskock, utan att "våga" granska kritisk utifrån. Har börjat luta mot att jag nog mest av allt har flytt ansvar. Om jag inte helhjärtat går med i något, kan jag inte bli sårad, skadad eller förlöjligad. Jag har liksom skyddat mig själv. Kanske lite dramatiska ord för jobbsituationer, men jag är ofta alltför sträng med mig själv och mitt kunnande. Fortfarande - allt för ofta - låter jag tanken om hur lat och inkompetent jag är smyga in i mitt medvetande. Speglar mig fortfarande alltför ofta i hur någon annan ser på mig.

Men för att det här skall bli alltför dyster så här på fredag eftermiddag så kan jag också tänka så här: Eftersom jag är en mästare på att fundera på vad andra tänker är jag också rätt bra på att sätta in mig i en annan persons livssituation. Empati, my friend. Jag måste bara jobba på att skifta tankeenergin från mig själv till någon annan. Och det om något behövs inom vården. Vem vill nu höra på prutthurtiga råd av en självupptagen muskelknutte? Det är ju klienten/patienten/kunden som jag skall förstå och kanske i det bästa av världar lyckas motivera på rätt sätt så att livet för den människan kan styras in - ens pikulite - till en hälsosammare livsstil.

Fredaaag!


onsdag, november 12, 2014

Belgien - here we come!

Danni kommer i januari att börja jobba som Svenska Yles Europakorrespondent i Bryssel. Vi hade en lång och viktig diskussion om vår närmaste framtid före han sökte jobbet. Det är ju liksom ingen vits att söka ett utlandsjobb om inte hela familjen är på väg till 100%. Vi kom fram till att han söker och så får ödet avgöra vår närmaste framtid. Och så fick han jobbet! Nu känns det hela lite overkligt. Jag har ingen rosenröd bild av Belgien. Vi bodde där i 9 månader som utbytesstudenter i början på 2000-talet. Ser plötsligt bara framför mig gråa hus och smutsiga gator. Måste börja minnas allt det fina och goda: moules frites, ölen, chokladen, julmarknaderna, vin chaud, kaféerna, våfflorna, de korta avstånden till, ja, hela Europa, vår redan i mars/april...

Hundra saker att ordna och fixa. För mig är det viktigt att jag också har mitt eget och kan fortsätta med studierna. Ska börja med att kolla ifall det finns någon möjlighet för mig att få en utbytesplats till hösten. För fysioterapeut skall jag bli - fast det då blir i Belgien (och jag som stressat över finskan på praktiken... mon dieu). Under våren blir det skrivande av slutarbete och ensamståendeliv med två små barn. Iiiiiiiiik!




Ps. Kom på att vi oftare borde ha framtidsdiskussioner, hur bra som helst för förhållandet.

lördag, november 08, 2014

Fina stunden

Vet inte när vi senast har haft en fredagkväll tillsammans och utan planer. Jag kom äntligen ihåg att köpa stearinljus igår. Så vi tände ljusen, slängde oss på soffan och bara njöt av att mysa tillsammans inne i värmen i novembermörkret. Skulle ha kunnat stanna tiden en stund, inte för mitt eget åldrandets skull (måste sluta gnälla om det), utan för den fina stunden tillsammans med min lilla familj.

Ljusblandning

Rufus har sparat i lite på 6 månader för att kunna köpa guldgruvan och så
hittade han den igår med 40% rabatt. Himmelskt! 

Och Dannis fick nya pjäxor. Varför vet jag inte, men glad var har.
Nu är det bara skidresan som fattas, bäst att lotta i kväll igen.

Nu åker vi vidare och firar födis och farsdag till Åboland.

fredag, november 07, 2014

Something From Nothing

Freeedag - IGEN! Skönt, skönt, har nästan glömt den där tillfredställande känslan på fredag eftermiddag efter en mån-fre arbetsvecka. Fast sen kom jag mitt i på-väg-hem-från-jobbet-på-fredag-leendet ihåg att jag ju är på praktik och aldrig får det där lönekuvertet (haha! lever ännu på 80-talet).

Har under veckan tänkt blogga om tröttheten som uppstår i hjärnan på eftermiddagen då jag jobbar på ett annat språk än mitt modersmål, om att slänga fasaden, om att bara gå med i arbetsuppgifterna helhjärtat och helt ärligt, om att kunna ta kritik på rätt sätt, om att inte låta åldersångesten ta över motivationen. Och allt möjligt annat. Har bara inte hittat tiden den här veckan och nu orkar jag inte bena igenom tankarna mera på fredag kväll. Åldersångesten kom från att jag under veckan kom på att jag fyller 35 år (trettiofem!!!) i morgon. Jag är ju högst 26 år gammal.

Botar åldersångesten med en här helt sjuuuuukt fina biisin. Ha en skön fredagskväll (och i morgon smäller det)!


måndag, november 03, 2014

Inte sponsrad

En sån här ploppa in i min inbox:

Dear Sir or Madam,
 I have been looking online for interesting websites to advertise the Company I represent - a national Auto parts shop and found your site http://annelindgren.blogspot.fi/. I would like to find out whether sponsored posts or other types of advertisements are possible on your website. I should be grateful if you can write sponsored posts for us. Of course, they would be suitable to your website and not distract the reader off your site or the actual content of the article......bla, bla och bla.

Tycker det är lite komiskt att de börjar med Sir OR Madame om de nu en gång är så otroligt intresserade av min lilla blogg. Försööök ens liksom. Det kunde ju ha chansat för fän! Jag kunde ha blivit smickrad, det behövs nämligen inte så mycket. Typ Dear Anne och jag är nästan såld. Men de visste ju de stackarna inte om.

Och Auto parts..? VAR dröjer seriösa sportklädessponsorerna, wellnesspaketen och de sponsrade spa weekenden? 

Gonatt!

söndag, november 02, 2014

Alla helgons helgen

Sitter här och kämpar mot söndagsångesten. Hör hur klockan tickar. Resten av familjen är på väg hem så småningom. Har sett 10 (!) True Blood delar alla helgons helgen till ära. Till sist började jag spola framåt snabbare för att jag ville veta hur allting slutade. För att kompensera maraton-tv-serie-tittande har jag städat hela huset, bykt, ordnat upp skåp, torkat damm, betalat räkningar, planerat inkommande praktikvecka genom att läsa in mig lite på hjärt- och lungsjukdomar (känns som om min hjärna dock inte kan ta emot någon information, blir helt blockerad när jag börjar fundera på vad termerna heter på finska). Som tur träffade jag några vänner igår, det normaliserade lite tillvaron.

Nu har jag någon timme kvar av att njuta av lugnet. Men det går liksom inte. Jag är aldrig nöjd. Hur bortskämd är inte jag?