måndag, maj 25, 2015

Perfekt

Ny vecka och nya tag. Åååå vilken störande inledning. Skärpning! Har nu fått någontyps skrivkramp vad gäller den första meningen i mina blogginlägg. Vet inte hur jag skall börja. Fastnar och kommer inte över de första orden. Min modersmålslärare sa till mig under högstadiet att jag skall skriva bara och inte fundera för mycket. Bara låta det fara liksom. Tydligen skrev jag mindre fel då. En viss sanning finns ju där. När jag fundera för mycket på formuleringar blir det ofta klumpigt. Men fel skriver jag ändå rätt ofta. Är nästan lite störd på alla dem som alltid ser alla skrivfel. Inom mig finns alltid en röst som skriker MEN INNEHÅLLET DÅ?!

Fast egentligen är jag störd på att jag inte är perfekt. Jag vill både skriva felfritt och intressant. Sen också vara klok, vacker och positiv, sjunga som en gudinna och dansa som Beyoncé och allt det där. För på något sätt skulle jag automatiskt vara lycklig då resonerar min underutvecklande människohjärna. För det skulle väl komma en dag då jag bara lutar mig bakåt i stolen och suckar nöjt för mig själv och konstaterar högt och ljudligt att nu är jag perfekt. För den dagen kommer väl, va? Tänk vilken skön dag. Bara njuta av min perfekthet. Ligga i solstolen och bara vara perfekt. Perfeeeeekt.

Vet inte riktigt vart jag är på väg med det här blogginlägget. Det spårar ur. Och nu har jag skrivkramp så här i slutet också. Hur skall jag avsluta det här? Borde jag avsluta lika störande som jag började: Ingen är perfekt (utom då kanske jag om ett år). 


fredag, maj 22, 2015

Fina fredag!

Det märks på bloggen att jag borde skriva mina sista studieuppgifter den här veckan. Bloggar som aldrig förr.. haha! Linn frågade tidigare i veckan efter liptips på nätet. Christian the Lion är ju en klassiker, men stötte nu på det här klippet under veckan. Videon kändes ju som gjord för mig som ofta funderar på ålder och att bli äldre.

Snyfta först lite till den här, kom sen ihåg att du fortfarande är rätt ung och frisk och njut sen av denna fantastiska fredag!

torsdag, maj 21, 2015

Bilden av Finland

Min farfar har fem barnbarn. Nu när jag flyttar till Belgien (även om det inte är för gott) så bor ingen av oss mera i Finland. Min två kusiner har i och för sig aldrig bott här, men besöker Finland på somrarna. Det fick mig att fundera på hur vi syskon och kusiner ser på Finland. Nu skall jag inte lägga ord i andras mun, men så här verkar det:

1. Kusinerna som aldrig har bott i Finland ser fortfarande Finland som den nordiska lite naiva sommaridyllen. Ett samhälle där få saker ändras, lite bakom allting, junttit - men ärligt och fin natur. Städerna har inte så mycket att komma med, rätt små och slöa. Vi har haft flera diskussioner där de konstaterar att det ju är NATUREN som är det fantastiska med Finland. Även om jag håller med om naturen så försöker jag oftast också försvara Helsingfors och Åbo (de städer jag känner till, kommunen Kyrkslätt lämnar jag utanför, fniss), men i jämförelse med pulserande metropoler är de finska städerna små, kliniska och tråkiga. Ingen större puls. Men naturen, skärgården, ljuset... Aaaa - gör en glad och varm inombords. En positiv bild alltså.

2. Mina syskon som vuxit upp i Finland men nu länge bott utomlands ser med större oro på utvecklingen i sitt hemland. Till skillnad från mina kusiner följer de noggrannare med finsk politik och andra aktualiteter. När man utifrån ser på Finland verkar det som om vi här sluter in oss allt mer, bygger murar gentemot allt och alla (förutom kanske då Estland som vi däremot skrämmer bort med en störande storebrorsattityd) och låter det eviga dåliga självförtroendet hos vissa partier och politiker återspeglas sig i en främlingsfientlig politik (som bottnar i ett hav rädslor, okunskap och maktbegär), ett teknokratiskt samhälle med lite kreativitet och nytänk. En rätt negativ bild med andra ord. (Fast nu när jag skriver ner det här känns det nog mera som mina egna frustrationstankar än mina syskons).

3. Jag märker att jag i min egen vardag inte känner igen den negativa bild som målas upp i medier. Lever helt klart in the bubbla - och skäms inte ett dugg för det. Fast jag vill också bygga broar och förstå. Men jag blir SÅ matt av all intolerans, aggressivitet och hat som jag läser om i finska tidningar och nyhetssajter, speciellt i kommentarerna – herregud, för ditt eget välbefinnande: läs aldrig kommentarerna! Vill bara stänga av och fortsätta leva i min bubbla, för här märker jag inte av intoleransen och hatet. Fast min magkänsla säger att det inte är klokt. Men hur orka tro på det här landet? Var hör jag hemma? Behöver jag höra hemma någonstans? Är det så viktigt?


Min farfar och hans generation krigade för att intoleransen nådde nya höjder i Europa (i och för sig krigade Finland och min farfar för sjävlständighet och inte mot nazismen). Men att stänga in oss i våra egna bubblor kan inte leda till något annat än en större intolerans gentemot varandra. Det borde väl historien ha lärt oss.

För att inte falla i desperation tror jag ändå att det är viktigt att ha den egna trygga platsen (kalla den bubblan om du vill) i tillvaron där jag får vara mig själv och där jag stundvis får tanka energi. Det kan vara frågan om den egna familjen, vänner, gänget på stamkrogen, jobbkompisar, yoga-gruppen, intresseorganisationen osv. Någonstans där jag har en självklar plats och känner mig trygg och stark. Och när jag känner mig stark så kan jag försöka bygga broar till den vita arga mannen och kvinnan på bensinmacken i Mellersta Finland (herregud vad många fördomar på en och samma gång - ursäkta). Peace out!

onsdag, maj 20, 2015

Mejl av Marilyn

Vet inte om Erasmus gått framåt eller om KU Leuven bara är en organiserad organisation, men hur glad blir man inte av ett sånt här mejl!:

Dear Anne,

Concerning your Research internship in neuro: would you be more interested in the field of Parkinson’s disease (professor Alice Nieuwboer) or stroke (professor Geert Verheyden)? I will try to make arrangements in your field of choice.

Kind regards
Marilyn


Kommer inte ihåg att jag skulle ha blivit så här väl omhändatagen förra gången jag åkte som utbytesstudent. Fick nog då helt själv hitta på mitt schema. Har ett suddigt minne av att jag t.ex. en gång rusa in i ett klassrum, satt ner mig i mitten av bänkraden (big nono) och låtsades vara helt cool med franskan. Efter en stund förstod jag att jag kommit fel och hamnat på någon högre matematikkurs. Tänkte först att jag bara låtsas som jag hör hemma där, men sen började läraren turvis fråga något av alla i klassrummet. Kände paniken stiga då det närmade sig min tur. Steg till sist upp mumlade pardon, pardon och trängde mig förbi hela raden av förundrade belgare. Min coolhet var ett minne blott och jag tyckte då att det var så PINSAMT. Nu tycker jag inte det mera. Så går det sen.

Ps. jag valde parkinson-gruppen

tisdag, maj 19, 2015

Gammal hud

Mängden påsar under mina ögon har ökat igen. Plötsligt har de inte försvunnit fast det redan är tisdag och jag vakade natten mellan lördag och söndag. Funderade ifall jag fått någon slags ögoninflammation, men påsarna verkar nog vara helt naturliga och bestående. Blev ärligt förvånad över mina trötta ögon. Ett steg närmare döden igen. Kommer ihåg att jag hade en lika förvånad stund då jag för några år sen reagerade på att rynkor och hudbilder som uppstått av att jag lutat kinden mot ett gröppigare material inte försvann efter några minuter. Plötsligt var märkena kvar ännu en halv timme efter att jag stigit upp från soffan. Kändes som om någon skämtade med mig och min hud. Det här kan ju inte vara min hud!, tänkte jag. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: jag har så svårt med att kroppen blir äldre. Ytliga jag.

söndag, maj 17, 2015

Bröllop

Vi var på bröllop i helgen. Så roligt att få festa loss och fira kärleken igen den här våren. Och i fina Runsala av alla ställen. Precis som under Ruisrock gick det ett sus i festsalen då Viking Line gled förbi. Alltid lika bra fiilis på det stället!

Här är jag på festhumör och begaistrad av den romantiska atmosfären och kände mig högst som 25 år. Idag känner jag mig gammal, mycket gammal och trött.  Gonatt!


onsdag, maj 13, 2015

Schööönt

Herremintid vad skönt med ledigt! Skall ännu på måndag en sista gång till praktiken för att presentera mitt utvecklingsarbete på morgonmötet. Iiik, får försöka hinna få arbetet färdigt skrivet tills dess... Kommer att sakna den här praktikplatsen.

Och lite Näääk och Nimo onsdagskvällen till ära (vill ha värme och sol NU).

tisdag, maj 12, 2015

Två trötthetstecken

Jag vet att jag är trött då:

1. Jag tillsammans med barnen ser på Paddington och smyggråter igenom halva filmen. Var är medmänsklig(björnlig)heten bland oss européer och londonbor? Tänk att de bara går förbi honom där på perrongen.. och sen börjar tårarna rinna ännu mer när mamman i familjen ändå bryr sig, visar värme och tar med den konstiga björnen hem.



2. Jag svarar på båda frågorna i mognadsprovet fast det tydligt står att man skall välja en fråga (men JO jag har skrivit mognadsprov, presenterat slutarbetet och ser ljuset i tunneln för den här vårens del - jei!!)

fredag, maj 08, 2015

En vecka till med psykofysisk fysioterapi

Veckan kom och gick. Vilken fantasifull början på ett blogginlägg. Men det kommer inget mer ikväll. Hjärnan säger stopp. Eller vänta... Nää, de var nog de... Några bilder klistrar jag ändå ännu in. Först på mig på prakitken (då jag ännu i början av veckan var pigg) + två böcker jag vill läsa.

leeee:)
Sommarläsning 1
Sommarläsning 2. Gertrud Roxendal står det högst upp. En föregångaren inom
psykofysisk fysioterapi i Norden

onsdag, maj 06, 2015

Rabare

Två tips.

1. Nejlikorna som jag köpte för billig peng från Alepan förra veckan ser ännu ikväll så här fina ut. Prisvärt.


2. Hörde under kvällen hur det damp ner reklampost från postluckan. Brukar ibland bli irriterad på all gratisreklam (har ändå ingen lapp på dörren). Men idag tittade jag av någon orsak positivt nyfiket igenom alla erbjuden och fastnade för den här tyg-rabatten. Nu ska de bli nya gardiner till lägenheten i Belgien!

Klippte t.o.m. ut kupongen - känner mig så duktig

Det här är inte ett sponsorerat inlägg (ifall någon seriös nånsin skulle vilja sponsorera någonting på min blogg kommer jag nog att tuta ut med det till alla som vill och inte vill höra - haha!).


måndag, maj 04, 2015

Skratt och bilmusik

Kommer nån ihåg att jag har haft en finsktrauma på de tidigare praktikperioderna? Kommer själv vagt ihåg att jag klagat högt och långt om detta på olika medier. Plötsligt den här våren bryr jag mig inte mera. Säger fortfarande ganska ofta fel och kanske lite klumpigt ibland. Men jag har försökt sluta joma om det och arbetskulturen på psykiatriska verkar fint nog vara varm och öppen för olikheter.

Och i möten med patienter så har mina roliga formuleringar ibland lett till att både jag och patienten skrattat. Är helt säker på att ett skratt på 5 sekunder när man mår psykiskt dåligt motsvarar ett lyckorus efter ca.10 km spring (måste bara ännu hitta en forskningsartikel för att få det här helt säkert bekräftat).



Lyssnade på Sanni på vägen hem från landet igår. Barnen somnade och det var igen den där fina stunden av tystnad, en trygg varm bil och vårskymning utanför. Vet inte om allt låter bättre i bilen, men tyckte om den här.

fredag, maj 01, 2015

Crazy vappfest

Vappen firades igår med fina gänget - 9 vuxna och 13 barn. Plötsligt fanns det stunder under kvällen när jag en stund kunde sitta vid bordet och i normalt ljudläge diskutera med en annan vuxen person medan barnen lekte tillsammans. Halleluja!

Här är vi på väg på festen

Danni skickade från Bryssel den här hälsningen som vår nya hyresvärdinna hade lämnat i lägenheten. Blev rörd, känns så bra att flytta in i hennes hus nu.

Och nu åker vi till landet - ajöss för några dagar igen!