söndag, januari 31, 2016

Tudelad söndag

Barnen och jag började söndagen med brunch här i grannskapet, medan Danni åkte till Duncerque och besökte ett flyktingläger tillsammans med frivilliga som delar ut skor, kläder och mat. Speciellt skor behövs, vilket man förstår när man ser på hans bilder eller Periscopesändning därifrån. Lägret har funnits en tid redan, men för något år sedan var där ungefär 300 flyktingar nu bor där ca 3000 flyktingar. Vissa stannar några dagar andra flera månader.

Så olika världar vi lever i mitt i Europa.


fredag, januari 29, 2016

After work wannabe

Efter några år kommer det att kännas konstigt att man förut såg på såpoperor som inte var reality. Jag tror folk kommer att diskutera på fredags after worken om den här förändringen. Och någon i gänget kommer att konstatera: Tänk att folk då såg såpoperor med skådisar, istället för "riktiga" personligheter och händelser. (kanske den där typen som tar upp det är jag då...)

Hur som haver. Är det här en bra eller dålig utveckling? Jag vet inte och tänker inte lägga mera tid på att fundera på det nu. Mest saknar jag själva after worken egentligen. Fast nu, nu skall jag njuta av chokladen och osten vi fick av vår Utö-vän som bor i Holland. Muuums! Hemmafredagsfilis som bäst.

Det finns saltkorn i den här fair trade chokladen. Tycker om den kombinationen. 

Lyssnar dagligen på Lazarus av David Bowie. Har igen fastnat.

onsdag, januari 27, 2016

Fina vibbar

Den här veckan har jag inte haft studier att tänka på. Har försökt göra to do-listor för att förbereda mig inför våren och speciellt den där kommande praktikperioden. Då jag inte måst gör något just nu så blir jag lätt och stirrar på dåliga reality serier. Har också den här veckan läst mera nyheter och hängt mer på sociala medier än annars. Summa summarum så brukar en datorslösurfardag ofta leda till att jag känner mig orolig för framtiden och smått deprimerad på mina medmänniskor.

Därför är det så viktigt för mig att ibland bara plocka russinen ur socialmediekakan. Att inte fastna i degen (ok, tillräckligt med kakmetaforer..haha). Istället fokusera på nyheter som gör mig glad och ger mig framtidstro och hopp. Delar därför med mig mina dagens två hoppfulla klick:

1. Kanadas premiärminister Justin Trudeau talar om mångfald i Davos (känns ju extra sant när jag tänker på Rufus och Elsas skola/dagis här i Bryssel).

2. Och det här Seabin-projektet som redan snurrat en tid på sociala medier. Ger mig fortfarande positiva vibbar:



Ha en bra dag!

måndag, januari 25, 2016

Färskt och fräscht

Vi fick äntligen iväg oss till en stor söndagsmarknad igår. Vi besökte marknaden runt Gare du Midi och trängde oss igenom människomassan bland alla stånd med frukt, fisk, kött, kryddor, tvålar, kläder, dofter, dynor, tyg osv. ALLT. Bra stämning och vi konstaterade att vi borde börja köpa veckans grönsaker och frukt därifrån eftersom priserna är ca hälften jämfört med butikens. Fast hur ekologiskt det är vet jag inte och ingen verkar fråga heller - här är det priset som är av intresse.

Vi köpte alla dessa mangon (+ 2 till som redan blivit smoothie) för 5 euro när de började
bli stängdags. 

Annat fräscht: Se så fint kvisten jag köpte redan blommar!
Väntar på våren (och lite obligatoriskt lego i bakgrunden).

fredag, januari 22, 2016

Karriärsdrömmen

Nu vet jag att det inte är intressant att läsa om andras drömmar, men skriver ändå. Brukar sällan komma ihåg vad jag drömmer om och ännu mer sällan drömma (kanske aldrig) "gu´ vad jag är bra"-drömmar. Men det gjorde jag i natt:

Jag står framför en grupp äldre medborgare och skall leda en jumppa-timme. Musiken börjar spela och det är inte den låt jag tänkt mig. Så jag improviserar. Och det blir bara så BRA. Jag njuter i drömmen när sångrösten i låten (som är en finsk låt min hjärna blandat ihop under natten) börjar sjunga "heiluttakaa" och jag samtidigt gör en bensving-övning framför deltagarna. Alla benämningar på finska bara sitter i stunden, i rörelserna, i musiken och jag är så nöjd över mina rörelseövningar.

Och sen tar drömmen slut och jag bara känner mig lyckad. Haha! Helt ljuvligt. Vet inte om jag för 10 år sedan kunde ha föreställt mig att jag drömmer om lyckade jumppa-övningar för seniorer och att det gör mig lycklig i en professionell bemärkelse. Hade kanske då föreställt mig någon mera akademisk eller business relaterad karriärstriumf. Men så här blev mitt liv så här långt. Spännande att se hurdana karriärsdrömmar jag har om 10 år.

Ps. finskan har nu tydligen blivit något hemkärt och positivt för mig samtidigt som - och säkert just därför - jag konfronteras med nya språkutmaningar. Så går det sen.

torsdag, januari 21, 2016

Helgen (den som gick)

Det är ju redan torsdag och jag har inte skrivit inlägget om förra helgen ännu. Jag kan börja med att konstatera att drunk-festen definitivt var en drink-fest. Hihi! Men lika så bra det. Elsa var yngst med sina 4 år och äldst var granngubben som bor mittemot oss med 86 år. Han och hans fru har bott här på samma gata sedan år 1968. Det var en glad samling grannar i olika åldrar och från olika länder (fast de flesta redan bott här i 10-20 år). Så roligt att Clarksana ordnade träffen.

På söndag åkte vi till Gent och turistade runt. Den senaste tiden har det varit kallt men också soligt.

Besökte borgen i Gent som hade fungerat som fängelse och utställningen var full med gamla
tortyrredskap och giljotiner. Huj. Försökte förklara förskönade versionen till barnen.

Cyckla, cyckla - sååå beneluxigt.

Gent är en mysig stad.
Och den här veckan har jag behövt mössa när jag gått ut. Har här också på min kashmir-kappa
 som jag sydde upp i Shanghai förra våren. Så skööön - hoppas på att den håller livet ut.

onsdag, januari 20, 2016

Bröllop i början av årtusendet

Läste just både Amanda och Malins blogginlägg om bröllop i början av årtusendet. Kloka kvinnor. Fast jag provoceras ändå.

Jag hör till samma generation och log förtjust för mig själv när jag blev påmind om att man faktiskt ännu i början på 2000-talet gick till en datorklass för att logga in på internet. Kan inte minnas vad jag gjorde där dock... läste kanske Aftonbladet (de satsade tidigt på sin nätsida). Förutom att det var svårt att hitta internet för 15 år sedan så var många andra saker också sämre jämfört med idag - till exempel homosexuellas rättigheter och acceptans i samhället.

Så det där med att det var enklare förr att ordna bröllop. Njaaa. Skulle jag fråga en ännu äldre generation så skulle vissa lyckligt sucka att då, på deras tid, var det ännu bättre och mindre stress för då fanns det bara två bröllopsbutiker att välja emellan i hela FINLAND (skoj), medan generation nummer tre med en glimt i ögat skulle viska att på deras tid plockades brudbuketten från ängen bredvid och så vidare. Men var det faktiskt lättare och enklare? Tror inte det.

Visst är digitaliseringen en stor förändring i våra liv, men jag tror ändå att om man var en stressare (så som jag) på 1970-talet eller i början av 2000-talet så stressade man över bröllopet då lika mycket som idag. Var man den som jämförde med andra (så som jag) så sneglade man på grannen eller i en glammig bröllopstidning och försökte kopiera. Jag tror att fenomenet med att stressa för bröllop ändå sitter mer i personen än i informationsflödet.

Nu har jag ju inte genomgått ett bröllop och är väl egentligen bara avundsjuk.

tisdag, januari 19, 2016

Årslistan 2015

Bättre sent än aldrig (och utan bilder den här gången):

Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut?
Yes! Jag har bl.a. format plasthuvuden på parkinson patienter för att sedan kunna mäta upp rätt ställe på hjärnan för att aktivera en viss muskel i tummen. Hade inte tänkt att det här är något jag som fysioterapeut kommer att lära mig under studietiden, men tar tacksamt emot de lärdomar som livet för med sig. 

Genomdrev du någon stor förändring?
Vi flyttade från Helsingfors till Bryssel.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? 
Min ljuvliga systerson Etan kom till världen och fina Charlie föddes i Åbo.

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas? 
Nå det måste såklart bli Etans födelsedag 19.6

Dog någon som stod dig nära? 
Nej, som tur.

Vilka länder besökte du? 
Kina, Portugal, Kanarieöarna och Sverige turistade jag i.

Bästa köpet? 
Flygbiljetterna till Shanghai, Faro och Fuerteventura. 

Gjorde någonting dig riktigt glad? 
När jag fick utbytesplats i Leuven, när vi hittade ett hem i Bryssel och när barnen fick plats i en skola här i samma kvarter.

Saknar du något från år 2015 som du vill ha år 2016? 
Ett jobb inom fysioterapi skulle vara trevligt.

Vad önskar du att du gjort mer?
Mera pilates- och yogaövningar och spring för att få mera styrka och mindre ångest i vardagen.

Vad önskar du att du gjort mindre? 
Onödigt stirr på datorn.

Favoritprogram på TV? 
Har via Netflix sett på bl.a. Master of None och Unbreakable Kimmy Schmidt

Bästa boken du läste i år? 
Tyckte om Analfabeten som jag läste just efter att vi flyttat hit. Skönt med böcker där det goda till sist ändå vinner. Och kanske boken kändes extra bra då jag fick läsa den i värmen på egna gården (lyyyx) efter all flyttstress.

Största musikaliska upptäckten? 
Hmm, kanske inga stora upptäckter. Men tyckte om Sannis låt (men tröttnade också ganska snabbt på den), lyssnade en tid på Titiyo och i bilen till Leuven spelades Boulevards des airs ofta. 

Vad var din största framgång på jobbet 2015? 
Att jag fick slutarbetet skrivet på våren och att jag fixat min research internship under hösten samtidigt som familjelivet genomgått flytt till ny stad, mycket jobb, ny skola och nytt språk. 

Din största framgång på det privata planet? 
Att vi klarat av skolstarten på franska och att barnen efter fyra månaders kämpande nu helt gärna går till skolan.

Största misstaget? 
Min hjärna blockerar som tur snabbt alla mina misstag - precis som tidigare år - lever i en bubbla. Haha! 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Definitivt mer stressad än året innan. 

Vad spenderade du mest pengar på? 
Nå mina studier (igen då) om jag räknar med den uteblivna lönen, fast det här året också flygresor.

Något du önskade dig och fick? 
En studie plats på KULeuven.

Något du önskade dig och inte fick? 
Hmm, en ny handväska. 

Vad gjorde du på din födelsedag 2015? 
Vi firade i Bryssel med mamma och pappa.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mer sömn och mindre stress.

Vad fick dig att må bra? 
Familjen, vänner, studierna och sommar (gäller även i år).

Vem saknade du?
Har saknat det sociala nätverket (vänner och familj) som jag nästan tagit för givet i Finland. Och så syskonen i Stockholm.

De bästa nya människorna du träffade? 
Många fina nya typer.

Mest stolt över? 
Mina barn.

Högsta önskan just nu? 
Att min vän blir frisk från bröstcancer.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? 
Skärpa mig med franskan.

fredag, januari 15, 2016

New years drunk

Okeeej, nu börjar jag med lite gnäll men slutet blir bra så läs vidare bara.

Fick igår mera information om min prakitkperiod nu på våren. Den visade sig vara helt oflexibel vad gäller lediga eller kortare dagar (barnen har bl.a. ett två veckors påsklov just då), det går inte att kompensera dagarna före eller senare utan jag måste vara där just då som det är bestämt. Inte heller går det att praktisera i Bryssel, det måste vara i Leuven på ett sjukhus som universitet samarbetar med. Många måsten i det mejlet.

Fick klump i magen, men började också genast planera och fundera på hur vi skall lösa barnvaktsproblem och tillsammans har vi nu redan börjat bygga upp en strategi för de 10 veckorna. (Mamma jag ringer på helgen...).

Det roliga igår var posten. Nämligen just som klumpen kändes som värst hämtade jag posten (duktig som jag är). Som ett tecken från ovan var där reklam över ett nytt sushi-ställe som öppnat här alldeles nära (universum talar tillbaka till mig - så måste det bara vara) OCH en inbjudan till en New Years drunk-träff av våra brittiska grannar nu på lördag. Jag älskar post!

Sushiiii! När går det här suget månne över. Sushihimon brukar komma och gå med
jämna mellanrum i mig.

Så roligt att de i misstag skrev oktober istället för january (sympatiskt på alla vis).

//EDIT kl. 12.51: började fundera om det står drink istället för drunk. Vi har bara hejat och smaltalkat tidigare så jag är inte helt säker om de har humor eller bara skriver slarvigt. Kanske jag ännu ska avvakta med "Let´s get druuunk"-ropet när klappar in hos dem. Spänningen stiger...EDIT slut //

Idag skriver jag min sista artikelsummary och börjar se ljuset - fast det SNÖAR:


Jag känner mig sjukt ofräsch här framför datorn, men smilar ändå upp mig när jag
 tar en selfie. Gör den svartvit. 

onsdag, januari 13, 2016

Trevliga nyheter

Vad bortskämd jag låter i gårdagens inlägg. Usch. "Ooorkar inte skriiiva och väntar bara på sushiiin". Sån är jag sen. Idag har jag ändå några positiva nyheter:

- Rufus har efter jullovet hittat något slags lugn med skolan. Han verkar till och med ivrig. HALLELUJA. Ivern går säkert upp och ner med tiden, men efter horrorhösten njuter jag av varje stund som är okej.
- Jag sprang igår
- Sushin smakade ljuuuvligt

Å så är jag tillbaka till samma juttu som igår om sushiiiin. Sån är jag sen.

Bildbevis från springrutten. Bakom triumfbågen skymtar eu-kvarteren. Bara som info.

tisdag, januari 12, 2016

I väntan på makieuforin

Som om inte världen (och speciellt den jämna strömmen av rasistiska nyheter från Finland) skulle vara deprimerande nog så går David Bowie och dör.

Här sitter jag och borde börja ta itu med dagens uppgifter, men rör istället runt i kaffekoppens sista kaffeskvätt och stirrar ut på ett mulet brysselväder.

Ska försöka vända dagen till något bättre. Det handlar om val, ta tag, ta ansvar - hur jobbigt det är låter för mig. Tvinga mig att skriva, tvinga mig att gå ut och jogga och sen belöna mig med sushi (sushisuget har inte gått över än). Stunden när jag har gjort allt det där och stoppar första makin i munnen är bra. Då orkar jag kanske tro på världen igen. Men nu, före mina etapper till makieuforin, är det tungt.



Igår efter att ha fört barnen till skolan lyssnade jag på Heroes medan jag promenerade hem. Valde Heroes av alla låter jag har på min "fiilis"-lista (vägen hem tar ungefär lika länge som låten). När jag kom hem läste jag att han var död. Kändes fint att jag fick lyssna på honom en sista gång som om han ännu fanns med oss andra döende.

fredag, januari 08, 2016

Holy shit - det är slut!

Och så kom den sista labbdagen. Min första praktik - research internshippen - börjar lida mot sitt slut. Har smygit omkring där i Leuven i närmare 4 månader, men nu är det slut med smygandet. Eller ännu har jag ca tusen uppgifter (helt på riktigt, heeeelt) att lämna in före nästa fredag. Men jag behöver inte mera ansvara över datainsamlingen av TMS- och tDCS-stimuleringen.

Solen sken och stegen kändes lätta när jag promenerade ut från förmiddagens labb-session. Fast sen började stegen kännas lite trögare och jag funderade på varför jag alltid gläds över när något tar slut. Som om jag aldrig vill vara kvar någonstans, aldrig bli en del av något i arbetssammanhang?

Sen struntade jag för stunden i den tanken, åkte på hemvägen och köpte blommor och njöt i solskenet. TGIF!

Våren kom in fast julgranen är kvar.

Kommer ni ihåg Hole? Har lyssnat på dem idag:

onsdag, januari 06, 2016

Tillbaks i De Spuye

Sitter här i Leuven och försöker skriva de sista uppgifterna för den här praktiken. Det går trögt. Hade tänkt att jag efter julpausen skulle får inspis igen. Men det är nog bara med hot och piska jag får några ord skrivna. Eller kanske mest ändå morot. En morot är att jag ikväll unnar mig The Unbreakable Kimmy Schmidt från Netflix som är min senaste titta allt på en gång serie. Komedi och så bra - har nästan sett alla delar redan.

Bilden nedan var min förmiddagsmorot (lunch på campus, ensam dock...do, do, doooo   ______
                                                                                                                                                _____
                                                                                                                                                    _____..
                                                                                                                                                                .
                                                                                                                                                                .)
De Spuye heter restaurangen. Strecken och prickarna där i slutet på förra meningen
skulle symbolisera en nedåtgående tongång eller någo ditåt tog ca. 10 min för mig.
Nu MÅST jag börja läsa igen. Ciao!

tisdag, januari 05, 2016

Bildbomb

Va, va, vaaaa? Det är redan januari och bloggen har varit helt död. Men så har det också HÄNT så mycket. Min styrka är inte att skriva blogg då livet snurrar hårt, jag skriver då det blir stilla. Eller så skriver jag då det snurrar men håller mig på distans. Kanske jag ofta betraktar spektaklet lite från sidan. Vet inte riktigt. Men under den här helgen har jag varit MED i suset. Totalt med. Vi var i Finland över julen och på Fuerteventura över nyår.

Julmiddag ett i Särkisalo. Finns han eller inte är frågan.

Julmiddag två i Dalsbruk.

Julmiddag tre i Åbo. På bilden bara två och en halv person men vi var totalt närmare 20 pers runt bordet. 

+ Jullunch i Helsingfors och glöggträff i Grankulla. Huhu, men roligt var det.

Och så flög vi via Bryssel till Fuerteventura och firade nyår med britter
på hotellet.

Vi hittade en fyr och stora vågar vid El Cotillo

Vi hittade också ett hjärta.
Vi simmade i Atlanten som var ca 20 grader varmt. Varmare än på Utö på sommaren
konstaterade vi och hoppade i.
Solnedgång.
Och till sist tog vi en bild med hotellets fotograf som vi tyckte synd om då ingen verkade köpa hans bilder. Han hade en rätt traditionell syn på hur vi skulle posera. Men den här bilden blev ändå relativt naturlig.

Under veckan har vi funderat på:
- Hur vissa charterturister aldrig lämnar hotellet under en två veckors semester.
- Vad vi skall äta till näst.
- Hur tur vi hade med vädret (hade förberett mig på finskt mulet midsommarväder - med det var sol varje dag och 23-25 grader).
- Hur vissa britter vid poolen alltid hade något att diskutera om med varandra. Det finns helt klart en typ av britter som sitter vid poolen dagen lång, röker, tar några drinkar och snackar non-stop. Och jag menar non-stop! Och de ser alltid lika engagerade ut. Träffade dem också i Portugal i somras. Sku sååå villa veta VAD de talar om. Väder och vind? Smaskigt skvaller från hemorten? Vad de skall äta till näst? Ofta viskar det nästan och/eller talar sådana dialekter att det blir svårt att hänga med från grannsolstolen.

Skall ju skriva årslistan också. Men det får bli senare