Hälsningar från Koh Mak! Så här länge har jag klarat av att vara utan internet. Eller egentligen har jag fuskat lite eftersom jag smygtittat via Dannis telefon. Här sitter mer eller mindre alla tursiter med en iPad i famnen oberoende om det är frukost eller middag. Lite överdriver jag, men plattan har definitivt tagit sin plats bland nordeuropeerna.
För tillfället ligger jag inne i vår bugalow efter att ha spytt halva natten. Elsa, Rufus och jag har alla haft något i magen. Men förutom spyorna så har allt varit fanatastiskt! Ligger just nu och tittar ut på horisonten från sängen i bugalowen. Det är ca 30 grader i luften och i det turkosa vattnet. Fast det är högsäsong är det aldrig trångt på stranden. Vill ni att jag fortsätter med turismreklamen? Nä, jag lägger upp några bilder istället.
torsdag, december 27, 2012
fredag, december 21, 2012
Crazy lady
Nu har ju det här domedags-snacket ändå påverkat mig fast jag försökte ha en översittarattityd om det hela.
Tidigare idag föste jag barnen till Kati&Farfar för att jag sku kunna packa och städa i lugn och ro. Danni jobbar. Plötsligt när jag stod där med dammsugaren slog det mig att om det här är mina sista timmar på jorden så slutar mitt liv med att jag städar och är helt ensam.
Sen sprang jag ut på stan för att försöka hitta välling i pulverform (Elsa är beroende av välling och vi kan inte packa med 40 burkar färdigtblandat - eller kan vi?). När jag stod där i kön i butiken i det stora köpcentret kom jag på mig själv att tänka att Kampen är ju ett typiskt folktätt ställe som galningar bombar just under hypade domedags-dagar. Jag tänkte nästan släppa korgen och springa hem, behärskade mig, men hade en klump i halsen ända tills jag kom till lugna Tölö.
Jag är helt domedagspåverkad och behöver semester. Som tur åker vi IMORGON!
Tidigare idag föste jag barnen till Kati&Farfar för att jag sku kunna packa och städa i lugn och ro. Danni jobbar. Plötsligt när jag stod där med dammsugaren slog det mig att om det här är mina sista timmar på jorden så slutar mitt liv med att jag städar och är helt ensam.
Sen sprang jag ut på stan för att försöka hitta välling i pulverform (Elsa är beroende av välling och vi kan inte packa med 40 burkar färdigtblandat - eller kan vi?). När jag stod där i kön i butiken i det stora köpcentret kom jag på mig själv att tänka att Kampen är ju ett typiskt folktätt ställe som galningar bombar just under hypade domedags-dagar. Jag tänkte nästan släppa korgen och springa hem, behärskade mig, men hade en klump i halsen ända tills jag kom till lugna Tölö.
Jag är helt domedagspåverkad och behöver semester. Som tur åker vi IMORGON!
torsdag, december 20, 2012
SHM vs S&G
Don't you worry, don't you worry chiiiild spelas i mitt huvud nonstop. Igår när barnen vägrade somna och vi höll på att flippa med Danni frågade jag honom den viktiga frågan om vilken låt han skulle välja att ta med sig till en öde ö om han bara fick ta en? Valet var mellan Swedish House Mafia Don't you worry child (dagens helsingforsgig till ära) och Simon & Garfunkel The sound of silence (som jag av någon orsak lyssnade på 10 gånger igår). Han valde SHM för då har man åtminstone roligt, S&G blir man bara deprimerad av menade han. Vi är så olika ibland. Men så är jag också till själen en sentimal och lätt deprimerad person.
Ifall någon av er som läser det här har idéer på hur man får en trotsande 4-åring att somna i sin egen säng så tar vi tacksamt emot tips. Vi behöver hälp!
Ps. Henrik Meinader som vet allt förklarade i sin HBL-kolumn idag att Maya-kulturen firar att den fjärde baktun-eran sedan världen skapades avslutas och den femte inleds imorgon. Så ingen domedag imorgon. Bara fest. Typ nyårsfest! Jeeee!
Ifall någon av er som läser det här har idéer på hur man får en trotsande 4-åring att somna i sin egen säng så tar vi tacksamt emot tips. Vi behöver hälp!
Ps. Henrik Meinader som vet allt förklarade i sin HBL-kolumn idag att Maya-kulturen firar att den fjärde baktun-eran sedan världen skapades avslutas och den femte inleds imorgon. Så ingen domedag imorgon. Bara fest. Typ nyårsfest! Jeeee!
onsdag, december 19, 2012
Domedagen
Jag borde vara glad, men känner mig nervös och vet inte varför.
Glad borde jag vara för att den sista tenten är AVKLARAD för den här terminen och jag borde vara IGENOM alla tenter. Jihaaa!
Men ändå känner jag mig inte så glad. Köpte t.o.m. choklad för att bättra på fiilisen, men nu efter halva plattan så känns det int alls bättre.
Blev påmind idag om domedagen som tydligen infaller på fredag. Var det nu enligt Mayorna som jorden upphör att existera på fredag? Int så bra nyheter i och för sig. Men jag tror inte heller på att Jesus gick på vatten eller att Noas ark kunde rädda alla jordens djur i en fjuttig båt (hur konstigt är inte det), så jag stressar inte över mayornas domedag. Hörde också att det ordnas maailmanloppu-bileet på olika ställen i stan, hoppas de tar det på allvar och delar ut spriten gratis!
Månne de är resfeber som gör att magen är orolig? Kanske, kanske.
Glad borde jag vara för att den sista tenten är AVKLARAD för den här terminen och jag borde vara IGENOM alla tenter. Jihaaa!
Men ändå känner jag mig inte så glad. Köpte t.o.m. choklad för att bättra på fiilisen, men nu efter halva plattan så känns det int alls bättre.
Blev påmind idag om domedagen som tydligen infaller på fredag. Var det nu enligt Mayorna som jorden upphör att existera på fredag? Int så bra nyheter i och för sig. Men jag tror inte heller på att Jesus gick på vatten eller att Noas ark kunde rädda alla jordens djur i en fjuttig båt (hur konstigt är inte det), så jag stressar inte över mayornas domedag. Hörde också att det ordnas maailmanloppu-bileet på olika ställen i stan, hoppas de tar det på allvar och delar ut spriten gratis!
Månne de är resfeber som gör att magen är orolig? Kanske, kanske.
måndag, december 17, 2012
Kauas pois
Uuuu, det snurrar hårt nuuu. Hinner knappt andas. Tent imorgon och på onsdag. Danni jobbar kväll nästan hela veckan och allt möjligt ska fixas och packas före det. Aaaaaaa
Så där, nu andades jag djupt in och ut några gånger och allt känns genast bättre.
Dagen blir ännu bättre när jag lyssnar på vår semester-fiilis låt som Danni introducerat: Raappana/Kaus pois. Först tyckte jag den var lite störande med tähdet ja guuu:), men nu blir jag på gott humör varje gång jag hör den.
Man måst ju alltid ha fiilis-semestermusik, som man sen kan lyssna på efter resan och drömma sig tillbaka. Back in the days när vi var i Costa Rica lyssnade vi mycket på Buena Vista Social Club. Och varje gång jag hör låtarna känner jag smaken, doften och sanden från den resan. Skööönt!
Så där, nu andades jag djupt in och ut några gånger och allt känns genast bättre.
Dagen blir ännu bättre när jag lyssnar på vår semester-fiilis låt som Danni introducerat: Raappana/Kaus pois. Först tyckte jag den var lite störande med tähdet ja guuu:), men nu blir jag på gott humör varje gång jag hör den.
Man måst ju alltid ha fiilis-semestermusik, som man sen kan lyssna på efter resan och drömma sig tillbaka. Back in the days när vi var i Costa Rica lyssnade vi mycket på Buena Vista Social Club. Och varje gång jag hör låtarna känner jag smaken, doften och sanden från den resan. Skööönt!
fredag, december 14, 2012
Tygmönster i ansiktet
Idag lämnade jag in en uppsats om vad som händer i kroppen när man blir äldre. Jag skrev bl.a. att:
Orsaken till att kroppen förändras när vi blir äldre ligger på cellnivå – cellerna förnyas helt enkelt inte i samma takt som förut. Den här förändringen sker under hela vårt vuxna liv men accentueras efter 60 år och uppåt. Vi tappar elasticiteten i vävnader, huden blir tunnare... osv
En av många aha-upplevelse i mitt 33-åriga liv var när jag märkte att sovmärken (ni vet, soffans tygmönster eller dynans sömmar) inte mera försvann lika snabbt från ansiktet utan var där fortfarande efter 5 min. Det kändes konstigt. Före det trodde jag att jag var odödlig. Sakelis celler.
Orsaken till att kroppen förändras när vi blir äldre ligger på cellnivå – cellerna förnyas helt enkelt inte i samma takt som förut. Den här förändringen sker under hela vårt vuxna liv men accentueras efter 60 år och uppåt. Vi tappar elasticiteten i vävnader, huden blir tunnare... osv
En av många aha-upplevelse i mitt 33-åriga liv var när jag märkte att sovmärken (ni vet, soffans tygmönster eller dynans sömmar) inte mera försvann lika snabbt från ansiktet utan var där fortfarande efter 5 min. Det kändes konstigt. Före det trodde jag att jag var odödlig. Sakelis celler.
onsdag, december 12, 2012
Julhälsningen
Jag har julat till min blogg. Skulle vilja ha en liten tomte som kommer springande, blinkar med ena ögat och springer ut från rutan igen. Hittade ingen kod för det...
Jag är med i Arcadas julkalender. Hade nästan glömt bort hela grejen. "Min lucka" var nr 8, dvs Rufus födis. Hur rätt var inte det! Passade på att skicka en riktig skönhetstävlingshälsning nu när jag en gång hade chansen (men jag menar det nog på riktigt).
Hela Arcadas julkalender hittar du här.
tisdag, december 11, 2012
Prov-människa
Ok, nu är det mindre än två veckor kvar tills vi åker iväg till Thailand över julen. Jag har två tenter och två uppsatser jag borde fixa före det. Hur blev det så här? Min tidsplanering suger fortfarande.
Men det positiva är att proven hittills har gått bra. Jag har kommit fram till att jag är en prov-människa. Undër hela min utbildningsgång har jag slipat mina prov/tent-förmågor. Det blev kanske lite rostigt under tiden jag jobbade, men nu är jag tillbaka!
Så länge det är skriftliga prov där jag i lugn och ro själv får fundera på formuleringar så går det bra. Men ve och fasa för muntliga tenter, eller ännu värre ifall någon skulle ifrågesätta mig, så där som debatt-övningar i amerikanska college-filmer. Jag som gått den finska skolans trygga gång är inte finslipad i sådant. Nej, nej, ge mig ett konceptpapper och linjal istället och tenten är så gott som fixad.
Jag måste tuffa till mig - de får bli vårens projekt.
Men det positiva är att proven hittills har gått bra. Jag har kommit fram till att jag är en prov-människa. Undër hela min utbildningsgång har jag slipat mina prov/tent-förmågor. Det blev kanske lite rostigt under tiden jag jobbade, men nu är jag tillbaka!
Så länge det är skriftliga prov där jag i lugn och ro själv får fundera på formuleringar så går det bra. Men ve och fasa för muntliga tenter, eller ännu värre ifall någon skulle ifrågesätta mig, så där som debatt-övningar i amerikanska college-filmer. Jag som gått den finska skolans trygga gång är inte finslipad i sådant. Nej, nej, ge mig ett konceptpapper och linjal istället och tenten är så gott som fixad.
Jag måste tuffa till mig - de får bli vårens projekt.
söndag, december 09, 2012
Söndag
Vilken slö och skön dag vi har haft idag. Igår firade vi Rufus som fyllde 4 år och idag har vi återhämtat oss genom att inte gå ut. Rufus har ännu i skrivande stund pyjamasen på sig, jag bytte om för några timmar sedan. Det känns så tryggt och skönt att hållas här inne vid ljusen och värmen. Lite som att gå i ide. Känns lite jobbigt att måndag morgon närmar sig och vi tvingas ut i decembermörkret igen.
torsdag, december 06, 2012
Grattis Finland
Jag har firat halva självständighetsdagen i pyjamas. I en blåvit marimekko till på köpet (som egentligen är Linas). Nu borde vi snart komma ut så att barnen inte klättrar upp i taket. Ha en glad självständighetsdag allihopa!
onsdag, december 05, 2012
Skrattet
Vet ni när man ibland bara skrattar så att det inte går att sluta. Igår höll jag på och kissa ner mig när Danni lekte med sin nya dator och kollade in fina och mycket nödvändiga funktioner:
tisdag, december 04, 2012
Spusse-sång
Så är en till studiedag bakom och en hemmakväll framför. Ingenting nytt, ingenting oväntat. Tenten gick bra om någon undrar. Kanske lotusställningen hjälpte. Läste just mina inlägg i den här bloggen (självcentrerade jag) och blev ännu och fundera på Dåliga torsdag och att ha barnen med utanför hemmets trygga väggar.
Barn har ljud, barn skrattar och gråter så som jag också ibland skulle villa göra om jag hade mod. I Finland anses det här beteendet störande. Finland hör till de få länder där man inte möts med ett leendet och/eller vänlighet när man kommer till en offentlig plats med barn. Barn rubbar finländarnas små vardagscirklar och de är ett störande moment där de tjuter och har sig.
Eftersom jag är så fast i min spårvagn tänker jag ofta på situationer i vardagen där. Senast igår var de ett barn som trotsade i den proppfulla spårvagnen där vi stod och köade på grund av att någon bil parkerat fel. Det var inte så många som suckade eller himlade sig över skriket, men ingen gjorde något annat heller. De bara stirrade rakt fram som om de inte levde här och nu. För det är ju just det som är finessen med att försöka leva i stunden - man tar tag i saker här och nu. I den här situationen kan man inte avlägnsa sig eller sänka volymen med fjärrkontrollen.
Det man däremot kan göra som medpassagerare är att le till föräldern och eventuellt vinka eller visa en rolig min till det skrikiga barnet. Troligen hjälper det inte - men åtminstone kan stämningen bli bättre när man nu ändå är stuck där i spåran. De enda personer som verkar fatta det här är spussena. Och vet ni vad - deras vinkning eller sång (har också hänt) har varje gång gjort att mina barn tystnat. Av skräck eller glädje - vem vet - men spussen är åtminstone med i stunden.
Barn har ljud, barn skrattar och gråter så som jag också ibland skulle villa göra om jag hade mod. I Finland anses det här beteendet störande. Finland hör till de få länder där man inte möts med ett leendet och/eller vänlighet när man kommer till en offentlig plats med barn. Barn rubbar finländarnas små vardagscirklar och de är ett störande moment där de tjuter och har sig.
Eftersom jag är så fast i min spårvagn tänker jag ofta på situationer i vardagen där. Senast igår var de ett barn som trotsade i den proppfulla spårvagnen där vi stod och köade på grund av att någon bil parkerat fel. Det var inte så många som suckade eller himlade sig över skriket, men ingen gjorde något annat heller. De bara stirrade rakt fram som om de inte levde här och nu. För det är ju just det som är finessen med att försöka leva i stunden - man tar tag i saker här och nu. I den här situationen kan man inte avlägnsa sig eller sänka volymen med fjärrkontrollen.
Det man däremot kan göra som medpassagerare är att le till föräldern och eventuellt vinka eller visa en rolig min till det skrikiga barnet. Troligen hjälper det inte - men åtminstone kan stämningen bli bättre när man nu ändå är stuck där i spåran. De enda personer som verkar fatta det här är spussena. Och vet ni vad - deras vinkning eller sång (har också hänt) har varje gång gjort att mina barn tystnat. Av skräck eller glädje - vem vet - men spussen är åtminstone med i stunden.
måndag, december 03, 2012
Ap-hjärnan
Sittern idag och läser på anatomi-tenten som vi har imorgon. Shit alltså säger jag bara. Känns som jag inte alls har hunnit med den här kursen. Visste ni att det finns 19 muskler bara på underarmen. Hjäääälp! Nu måste mitt mogna jag kopplas in (se mig meditera i lotus-ställning):
Mmmmm. Jag ska ju lära för livet. Imorgon är det tent. Jag måste koncentrera mig på vissa delar som känns viktiga - jag kan inte lära mig allt på en dag. Allting ordnar sig. Mmmmmm
Nja, jag vet int om det här gör saken bättre. Är störd på att kameran i min telefon inte mera funkar. Så det är iphonen jag sitter och tänker på istället för t.ex. M.flexor digitorum profundus. Har svårt att fokusera idag som du märker.
Mmmmm. Jag ska ju lära för livet. Imorgon är det tent. Jag måste koncentrera mig på vissa delar som känns viktiga - jag kan inte lära mig allt på en dag. Allting ordnar sig. Mmmmmm
Nja, jag vet int om det här gör saken bättre. Är störd på att kameran i min telefon inte mera funkar. Så det är iphonen jag sitter och tänker på istället för t.ex. M.flexor digitorum profundus. Har svårt att fokusera idag som du märker.
lördag, december 01, 2012
Den Dåliga Dagen
Torsdag var en dålig dag. Trött och stressad och i spåran hem från dagis stod två unga, snygga blondiner på "vagnstället" och förstod inte att flytta på sig. Jag rymdes just och just, men de var sjuttons trångt och så hade den ena mage att himla med ögonen när Elsa började skrika. Jag hade lust att drämma hennes feik louis vuitton-väska i huvudet på henne. Sen bestämde jag mig för att försöka vända det negativa till något positivt i den lokala Alepan före vi kom hem. Märkte att gubben i kassan (han är typ 60 och skallig, men brukar vara glad) var tillbaka efter en lång paus och så gick jag och säga att jag tycker att det var roligt att han var tillbaka. Han tittade frågande på mig och frågade sen om vi känner varandra. Nej, nej jag brukar bara gå här ofta, sa jag. Då konstaterade han att han inte kommer ihåg mig. Jag kände mig som en total weirdo.
Sen som grande finale för dagen slängde Elsa min iphone i wc-byttan senare på kvällen.
Men jag tror på mänskligheten igen efter att igår ha varit med underbara barn på ett dagis och observerat deras motorik (som en del av en kursuppgift). Och idag är det ju första advent och jag skall på lillajuls fest med barnen (Danni jobbar). Här är några av våra jukalendrar i år:
Sen som grande finale för dagen slängde Elsa min iphone i wc-byttan senare på kvällen.
Men jag tror på mänskligheten igen efter att igår ha varit med underbara barn på ett dagis och observerat deras motorik (som en del av en kursuppgift). Och idag är det ju första advent och jag skall på lillajuls fest med barnen (Danni jobbar). Här är några av våra jukalendrar i år:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)