Nu har jag tappat självförtoendet med franskan totalt. Osäkert stapplar jag fram mina meningar på franskakursen och på jobbet på l'Arche. Ord jag redan visste har jag glömt och skammen över att vara så dålig gör att jag mumlar ännu mera in i halsduken så att de andra säkert inte förstår och jag får bekräftat för mig hur dålig jag är.
Vi har sluttent nästa vecka på kursen, både muntligt och skriftligt och det här påverkar mitt självförtronde. När jag får en prestationspress på mig gräver jag mentalt ner min kunskap till minus 10 för att sedan kunna trösta mig att tentresultat ändå var lite bättre än så. Man kan ju fråga sig om nedgrävande av mitt självförtroende är värt den mentala ansträngning det kräver? Livet är väl så mycket mer än en tent. Eller är det? (skoj, eller?)
I vaaarje fall så är en del av det muntliga testet nästa vecka en presentation som vi på förhand ska förbereda. Presentationen skall handla om en framstående belgare som vi fick välja utifrån en lista. Jag valde Edith Cavell (1865-1915) som i listan presenterades om sjuksköterska och spion under första världskriget.
Det visade sig att hon kanske mera är engelsk än belgare och det där med spion är inte heller helt klart, men säkert var att hon jobbade i Bryssel och att hon under kriget skötte om både tyska och allierade soldater som skadats i kriget samtidigt som hon i hemlighet hjälpte engelska, franska och belgiska soldater och värnpliktiga att fly över till det neutrala Holland och dömdes på grund av det här till döden av tyskarna i det tyskockumperade Belgien.
Historien om hennes öde blev stornyhet globalt och användes i propagandan mot Tyskland, som bränsle för soldaterna på slagfälten: kvinna, sjuksköterska samt GOD och mördad av de barbariska tyskarna. Tyskarna försvarade sig med att säga att domen skulle ha varit den samma för en man och krigslagarna var sådana, disciplinen måste hålla.
Edith hade under sin livstid inte rätt att rösta i val i varken Storbritannien, Tyskland eller Belgien på grund av att hon var kvinna. Däremot kunde hon "dö stoiskt för sitt land" (engelsk propaganda) och "dömmas till döden för förräderi" (Tyskland i krig) i länder hon inte fick vara med och påverka. Mycket är galet också nu, men det var värre förr.
Tycker att en av hennes sista tankar till hennes präst dagen före avrättningen är fina och kloka:
"Patriotism is not enough, I must have no hate in my heart". OCH bara det att hon jobbade utomlands som föreståndarinna på en utbildningsanstalt för sjuksköterskor under början av 1900-talet som självständig kvinna är stort och starkt.
Och nu har jag istället för att förbereda franska presentationen skrivit det här på svenska. Aaaargh, och mummel, mummel.