fredag, januari 26, 2018

Belgienklickar

Klickar som i klick, klick när man tar en bild med en kamera menar jag då. Är allt som oftast full med visdomstankar då jag promenerar till och från mina veckorutiner (franska kursen - måste sluta tala om den för en stund - jobbet på l'Arche, körning och hämtning av barnen till typ ALLT). Men sen då idag när jag sätter mig ner här framför datorn så är det bara klick, klick som ekar i mitt huvud.

Jag är hemma med flunssig Elsa idag så ska gå tillbaka till henne och lyssna på historier från livet som en 6-åring istället för att skriva så mycket mer. Tidigare idag lärde hon mig hur jag skall uttala hår rätt på franska, hon tycker jag gör framsteg. Braaaa mamma! ropade hon högt då jag kom på vad sol är på franska under samma prov. Älskar LärarELsa.

Och då kommer jag ju att tänka på mina franskaprov som jag hade tidigare i veckan, ni vet Edith Cavell presentationen osv, min lärare konstaterade efter mitt lilla föredrag att "jag talar mycket, men gör också många fel". Spot on igen då. Nä men herreguuud, nu blev det franskakursskriverier i varje fall. Slutar nu, heippatirallaa och ha en magnifik helg!

Och här kommer då mina klickar från senaste tiden:

På väg till och från går jag ofta förbi den här porten. Tycker om den.

Vy uppifrån Waterloo-monumentet som vi besökte för nån vecka sedan. Rurala
Belgien klassiker.

Napoleon Bonaparte stred här och förlorade.

Rufus hade geografiprov i början på veckan. Fick flashbacks om egna lågstadieprov där vi sku
kunna Kymmene älv och.... ja det var väl några till som jag just nu inte orkar googla fram.
Här är det bara tre stora floder (eller heter det älvar, alltså jag kan ju INGENTING mera):
 L'Yser, L'Escaut och La Meuse. Alla börjar i Frankrike och två av dem
rinner ut i havet från Holland och en från Belgien.

Tog just precis den här bilden av kvarterets innergårdar. Kommer att sakna den här vyn
och stämningen.

Och sist men inte minst Belgisk/Holländsk feel-good-peppsång från den Belgiska DJn Felix de Laet eller (Lost Frequencies som är hans artistnamn) och Holländska Dj-gruppen Zonderling:


måndag, januari 22, 2018

Skola på franska i Helsingfors

Aaargh! Är på dåligt humör. Grrrrr, morrrr, prklllll

Franskaprovet var svårt och det kändes så trööögt att skriva uppsatsen denna morgon. Har varit störd halva helgen vilket inte hjälpte.

Blev nämligen på fredag uppretad över att det verkar vara omöjligt för barnen att börja i en fransk skola i Helsingfors ifall de inte kan bra finska - vilket de då inte kan för tillfället - (Finska/Franska skolan i Munkshöjden) eller ifall vi inte betalar ca 7000 euro per år för deras skolgång (Europeiska-skolan samt Jules Verne i centrum av Helsingfors).

Speciellt störandet var det då vi tidigare förstått att det kanske skulle ha varit möjligt att börja i Finsk/Franska-skolan också med mycket knaper finska kunskap, men nu när vi talade på nytt med skolan verkade det mer eller mindre omöjligt.

Förstår att det här är ett marginellt problem, men efter tre år av slit och kämpande med franskan och när det nu börjar flyta på så skulle jag vilja att barnen skulle få en chans att fortsätta.

Ifall någon har tips eller erfarenheter tar vi tacksamt emot! Flytta till Stockhkolm har jag redan fått, tack:).

Tydligen var jag nu int sur precis hela helgen - åtminstone inte på Instagram

onsdag, januari 17, 2018

Edith och franskan

Nu har jag tappat självförtoendet med franskan totalt. Osäkert stapplar jag fram mina meningar på franskakursen och på jobbet på l'Arche. Ord jag redan visste har jag glömt och skammen över att vara så dålig gör att jag mumlar ännu mera in i halsduken så att de andra säkert inte förstår och jag får bekräftat för mig hur dålig jag är.

Vi har sluttent nästa vecka på kursen, både muntligt och skriftligt och det här påverkar mitt självförtronde. När jag får en prestationspress på mig gräver jag mentalt ner min kunskap till minus 10 för att sedan kunna trösta mig att tentresultat ändå var lite bättre än så. Man kan ju fråga sig om nedgrävande av mitt självförtroende är värt den mentala ansträngning det kräver? Livet är väl så mycket mer än en tent. Eller är det? (skoj, eller?)

I vaaarje fall så är en del av det muntliga testet nästa vecka en presentation som vi på förhand ska förbereda. Presentationen skall handla om en framstående belgare som vi fick välja utifrån en lista. Jag valde Edith Cavell (1865-1915) som i listan presenterades om sjuksköterska och spion under första världskriget.

Det visade sig att hon kanske mera är engelsk än belgare och det där med spion är inte heller helt klart, men säkert var att hon jobbade i Bryssel och att hon under kriget skötte om både tyska och allierade soldater som skadats i kriget samtidigt som hon i hemlighet hjälpte engelska, franska och belgiska soldater och värnpliktiga att fly över till det neutrala Holland och dömdes på grund av det här till döden av tyskarna i det tyskockumperade Belgien.

Historien om hennes öde blev stornyhet globalt och användes i propagandan mot Tyskland, som bränsle för soldaterna på slagfälten: kvinna, sjuksköterska samt GOD och mördad av de barbariska tyskarna. Tyskarna försvarade sig med att säga att domen skulle ha varit den samma för en man och krigslagarna var sådana, disciplinen måste hålla.

Edith hade under sin livstid inte rätt att rösta i val i varken Storbritannien, Tyskland eller Belgien på grund av att hon var kvinna. Däremot kunde hon "dö stoiskt för sitt land" (engelsk propaganda) och "dömmas till döden för förräderi" (Tyskland i krig) i länder hon inte fick vara med och påverka. Mycket är galet också nu, men det var värre förr.

Tycker att en av hennes sista tankar till hennes präst dagen före avrättningen är fina och kloka: "Patriotism is not enough, I must have no hate in my heart". OCH bara det att hon jobbade utomlands som föreståndarinna på en utbildningsanstalt för sjuksköterskor under början av 1900-talet som självständig kvinna är stort och starkt.

Och nu har jag istället för att förbereda franska presentationen skrivit det här på svenska. Aaaargh, och mummel, mummel.





fredag, januari 12, 2018

Vad jag vill

Vad kommer att hända år 2018 då? Mina listor får mig ibland att känna som om det finns en riktning, en mening och ett mål med mitt liv.

Detta år vill jag, fösöker jag och drömmer jag om att:

Flytten tillbaka till Finland går smidigt, vilket betyder:
- Hitta någonstans att bo
- Få en bra start i barnens nya skola (var det nu sedan är)

Att jag hösten 2018 har ett jobb som har nåååågot med fysioterapi att göra, ens pikulite. Men får inte börja stressa över det här före påsken.

Att jag prioriterar mitt välmående, vilket för mig betyder:
 - Försöka sova 8 timmar per natt (åtminstone 4 av 7 nätter i veckan)
 - Röra på mig ute 1-2 gånger i veckan
 - En gång i veckan gå på någon typ av gruppgymnastik, stretching eller avslappning

Att vi med familjen gör saker tillsammans, pratar med varandra och försöker hänga med vad som händer i varandras liv, ens lite. Svårt för mig ibland att inse vilka universum mina barn upplever i skolan som jag inte vet något om. När jag läser mina egna dagböcker från den tid jag var lika gammal som Rufus blir det här extra tydligt. Det är inte meningen heller att veta allt, men att åtminstone ta tid i vardagen och lyssna på det som barnen vill berätta hoppas jag vi ska klara av.

Tanken att flytta tillbaka till Finland känns både vemodig och spännande. Vardagen här börjar kännas som vardag. En flytt
gör att allt bökas om på nytt, på gott och ont, men att lämna vänner kommer att vara otroligt tungt.

Och till sist en snyftsång att förgylla fredagen med. Njut nu.

måndag, januari 08, 2018

Januari och boken

All extra tid går för tillfället till att läsa böcker och se på serier som jag fått eller hört om under julhelgen. Just nu läser jag Störst av allt skriven av Malin Persson Giolito. Vilket sug det är i den boken alltså. Kan inte sluta läsa, har några sidor kvar och kan knappt skriva dessa futtiga meningar eftersom boken draaar mig till sig. Blir ändå lite störd över att jag fascineras så mycket av pengar och överklass. Båda två är är viktiga element i boken. Sådan är jag nu bara. Är inte bättre eller sämre än det.

Julhelgen i Finland var fin, grå, varm, regnig, sömnig, mätt och glad. Typ. Har dock tydligen glömt hur man skriver hela meningar. Återkommer.

Mest var det pyjamas under helgen, men några gånger klädde vi upp oss. Här i all in black.

Under flygresan från och till försäkrade vi oss om att solen inte försvunnit bara varit gömd.


Bort med julfärger och in med vår. Och BOKEN då.