Så här suddiga och glada är vi alltid. |
lördag, november 30, 2013
Fasaden och väntan
Här sitter jag och väntar på att Lina och hennes kille skall komma från Viking terminalen. Spännande, spännande! Golvet är bonat och barnen har vattenkammat hår precis som alltid den här tiden på lördag förmiddag. Den här synen väntar dem när de kommer in:
torsdag, november 28, 2013
Supermama
Vi har fått en nattningsrutin som fungerar. Yabadabadoooo! Nu har jag fått så bra självförtroende att jag riktigt ser framför mig hur allt bara ordnar sig. Jag kommer att finta mig igenom minor och lömska fällor i barnens utveckling genom att bara fortsätta vara så sakelis smart, lugn och pedagogisk.
Jag lovar att hålla er uppdaterade om hur det hela fortskrider (för jag vet att det här MÅSTE vara intressant för resten av världen, världens bästa mamma - här har ni henne - och HERREGUUUUD hon BLOGGAR ju).
Jag lovar att hålla er uppdaterade om hur det hela fortskrider (för jag vet att det här MÅSTE vara intressant för resten av världen, världens bästa mamma - här har ni henne - och HERREGUUUUD hon BLOGGAR ju).
tisdag, november 26, 2013
Födis igen
Kaos, men skönt ändå. |
måndag, november 25, 2013
söndag, november 24, 2013
Fria fåglar
Har kommit hem från en runda i Egentliga Finland (igen). Danni är på kaveri-resat till Berlin och Leipzig, så jag har varit ensam med barnen. Och då åker jag alltsom oftast till mina föräldrar, slapp som jag är. Hann också till Åbo idag på en snabbis och hälsade på Sara och barnen.
På hemvägen somnade barnen igen och jag fick en stund av den där ljuvliga tillvaron då jag inte kan göra något annat än tänka, lyssna på musik och ändå ha barnen så nära så att jag hör deras snusande. Jag får vara egoistisk, men samtidigt tillsammans i en varm rullande plåtkorg omringad av kallt mörker. Det känns så mysigt, kanske jag borde bli rekkakuski istället?
Funderade den här gången i bilen på filmen Mitt Afrika som jag såg och snörvlade till hos mamma och pappa på lördag kväll. Det där med att vilja äga någon man älskar och inse att man inte kan äga någon annan. Jag funderade på om det är feghet eller om det är total ärlighet att aldrig helt och hållet binda sig till någon annan enligt vårt samhälles formaliteter. Och varför just det draget är så attraherande? de där ensmavarg-draget, de fria själarna som kommer och går och följer sin inre röst. Varför vill man fånga och bura in just dem? Och är dessa fria själar egentligen bara egoistiska och totalt värdelösa livspartners?
På hemvägen somnade barnen igen och jag fick en stund av den där ljuvliga tillvaron då jag inte kan göra något annat än tänka, lyssna på musik och ändå ha barnen så nära så att jag hör deras snusande. Jag får vara egoistisk, men samtidigt tillsammans i en varm rullande plåtkorg omringad av kallt mörker. Det känns så mysigt, kanske jag borde bli rekkakuski istället?
Funderade den här gången i bilen på filmen Mitt Afrika som jag såg och snörvlade till hos mamma och pappa på lördag kväll. Det där med att vilja äga någon man älskar och inse att man inte kan äga någon annan. Jag funderade på om det är feghet eller om det är total ärlighet att aldrig helt och hållet binda sig till någon annan enligt vårt samhälles formaliteter. Och varför just det draget är så attraherande? de där ensmavarg-draget, de fria själarna som kommer och går och följer sin inre röst. Varför vill man fånga och bura in just dem? Och är dessa fria själar egentligen bara egoistiska och totalt värdelösa livspartners?
fredag, november 22, 2013
Flugskit i rymden
Såg Gravity-filmen igår på bio. Helt sjuuuukt bra! Jag älskar rymden och att ännu se den i 3D var ju bara fantastiskt.
Det slog mig att jag för något år sedan ibland klickade in på Google Earth och zoomade ut så att jag såg hela jorden omringad av rymden och så snurrade jag på vår planet med musen. Det här kändes bra, mina problem kändes så mycket mindre när jag tänkte på att jag befinner mig på den där minimala pricken någonstans på Tellus och det som nu känns jobbigt i mitt liv betyder inte ens nära på ett flugskit i universum. På något sätt tröstade den här tanken mig.
Det slog mig att jag för något år sedan ibland klickade in på Google Earth och zoomade ut så att jag såg hela jorden omringad av rymden och så snurrade jag på vår planet med musen. Det här kändes bra, mina problem kändes så mycket mindre när jag tänkte på att jag befinner mig på den där minimala pricken någonstans på Tellus och det som nu känns jobbigt i mitt liv betyder inte ens nära på ett flugskit i universum. På något sätt tröstade den här tanken mig.
torsdag, november 21, 2013
Flamingo
Vi har alla varit lediga idag. Eller lediga och lediga, jag hade självstudier och det tolkar jag fortfarande som ledigt ifall tenten typ inte är imorgon. Voj, voj - JAG SKA JU LÄRA FÖR LIVET! Varför blir jag inte en bättre, eller speciellt klokare, människa med åren?
Men jag tog alltså en ledig dag och vi alla fyra körde iväg i det gråa novemeberregnet till den neonröda vattenparken Flamingo i Vanda. Vi badade i timmar och åt hese-mat i simpparen (men med handduk runt midjan, helt junttin är vi ju ändå inte).
Men jag tog alltså en ledig dag och vi alla fyra körde iväg i det gråa novemeberregnet till den neonröda vattenparken Flamingo i Vanda. Vi badade i timmar och åt hese-mat i simpparen (men med handduk runt midjan, helt junttin är vi ju ändå inte).
onsdag, november 20, 2013
Sköna kläder
En bra sak - bland många - med att studera fysioterapi är att jag kan klä mig i sportiga och bekväma (och skrynkliga) kläder till skolan utan att det är något konstigt med det. Så skööönt!
Känner mig super hurtig idag fast jag inte gjort något annat än tagit en dusch och sedan klätt på mig träningskläder. |
tisdag, november 19, 2013
Ledaren med ett litet L
Påminn mig om att gympadragande med egna barn på plats inte är en bra idé (no shit liksom) - även om det är frågan om föräldra&barn-gympa. Det var blev liiiite yrt igår. Samtidigt som mina barn löpte amok försökte jag ropa ut reglerna för äventyrsbanan jag skapat. Sedan tog det typ 5 minuter för alla att gå igenom banan som jag planerat till en 20 minuters grej.
Vid något skede tappade Elsa bort sig på vägen till toaletten och en senior, som väntade på att deras timme sku börja, ropade oroligt och lite strängt att: VEMS barn gråter ensamt i omklädningsrummet! och jag svettades och sprang och försökte samtidigt febrilt komma på roliga barnlekar för att fylla ut tiden med.
Så farligt var det kanske inte, men jag var totalt slut efteråt och barnen med.
Vid något skede tappade Elsa bort sig på vägen till toaletten och en senior, som väntade på att deras timme sku börja, ropade oroligt och lite strängt att: VEMS barn gråter ensamt i omklädningsrummet! och jag svettades och sprang och försökte samtidigt febrilt komma på roliga barnlekar för att fylla ut tiden med.
Så farligt var det kanske inte, men jag var totalt slut efteråt och barnen med.
Här har de byggt en koja i tamburen och bestämt sig för att de ska sova hela natten där. Sen skrattar de och är så söta att jag bara låter dem köra över mig och de får bestämma nästan allt. |
måndag, november 18, 2013
Jaaaaaaaa!
Jag KLARADE simtestet! Wohooo! WHO'S YOUR MAMAAAA?
Ok, ni förstår att jag känner mig stolt. Så bra fiilis och extra roligt var det att vi alla tre som testade idag kom igenom. Delad glädje är ännu bättre glädje - så är det nog hörrni.
På vägen får Märsky (simhallen) till studentlunchen i Musikhuset tyckte jag allting var så fint: livet, solen och Helsingfors. Och det här kände jag i november av alla månader.
Lyssnade bl.a. på den här medan jag log för mig själv och fotade mitt på dagen (crazy lady):
Nu måst jag fortsätta med livet och planera kvällens föräldra&barn-gympa och sörpla i mig en kopp kaffe och njuta av chili-chokon som Annika hämtade. Life is good
Ok, ni förstår att jag känner mig stolt. Så bra fiilis och extra roligt var det att vi alla tre som testade idag kom igenom. Delad glädje är ännu bättre glädje - så är det nog hörrni.
På vägen får Märsky (simhallen) till studentlunchen i Musikhuset tyckte jag allting var så fint: livet, solen och Helsingfors. Och det här kände jag i november av alla månader.
Lyssnade bl.a. på den här medan jag log för mig själv och fotade mitt på dagen (crazy lady):
Jag såg simtecken över allt och tyckte idag att tavlorna under tågbron inte egentligen är så obehagliga |
Allt var vackert, också parkbänken. |
Ja, t.o.m. Mannerheimvägen var ovanligt ljus och fin. |
Nu måst jag fortsätta med livet och planera kvällens föräldra&barn-gympa och sörpla i mig en kopp kaffe och njuta av chili-chokon som Annika hämtade. Life is good
söndag, november 17, 2013
Söööööndaaag
Uuu, är så nervös för simtestet i morgon! Har inte riktigt laddat upp på bästa sätt, har vakat alltför länge under fredag och lördag (har bl.a. firat min klasskompis Danielas 21-årsdag - kände mig ju lite oldie but goldie - men roligt var det!) och klämde också in en jobbtur där mellan varven. Har tränat hela två gånger fast jag haft hela hösten på mig att öva på simtestet. En gammal hund lär sig sannerligen inte att sitta. Nu känner jag mig dålig och nervös.
Har skrattat till den här nu en stund och ifall någon som läser det här också har söndagsångest och inte ännu har sitt Ylvis The Cabin, så kolla på den nu. Jag blev åtminstone på bättre humör:
Har skrattat till den här nu en stund och ifall någon som läser det här också har söndagsångest och inte ännu har sitt Ylvis The Cabin, så kolla på den nu. Jag blev åtminstone på bättre humör:
torsdag, november 14, 2013
Changes
Mina öron är trötta på kvällen efter dagens ljud. På morgonen tycker jag att musik låter bäst.
Nu till dagens händelse: plötsligt strömmande Black Sabbath in genom mina öron denna morgon och jag vaknade ur min dåsighet där jag satt i åttans spåra och bara kände hur energin flödade snabbare än blodet ut till mina fingerspetsar och tår. Nu är det inte så att jag just nu känner igen mig i själva budskapet, om att gå skilda vägar med min älskade, men versen om changes passar så bra in på mitt liv efter 30+år - och där på morgonkvisten låter allting bra.
Jag ville bara sjunga/skrika högt I'M GOING THROUGH CHANGES och gunga i takt med damen bredvid mig. Men jag är rörde inte en min utan gungade inombords istället. När jag väl kom fram promenerade jag lugnt vidare till en heldagsföreläsning om hjärtpatienter. Det var min dag det.
Nu till dagens händelse: plötsligt strömmande Black Sabbath in genom mina öron denna morgon och jag vaknade ur min dåsighet där jag satt i åttans spåra och bara kände hur energin flödade snabbare än blodet ut till mina fingerspetsar och tår. Nu är det inte så att jag just nu känner igen mig i själva budskapet, om att gå skilda vägar med min älskade, men versen om changes passar så bra in på mitt liv efter 30+år - och där på morgonkvisten låter allting bra.
Jag ville bara sjunga/skrika högt I'M GOING THROUGH CHANGES och gunga i takt med damen bredvid mig. Men jag är rörde inte en min utan gungade inombords istället. När jag väl kom fram promenerade jag lugnt vidare till en heldagsföreläsning om hjärtpatienter. Det var min dag det.
onsdag, november 13, 2013
Livrädd
Oj, oj vad jag har håsat på idag. Jobbade kväll igår och morgon idag och fortsatte sedan direkt på en eftermiddagsföreläsning om korsband Jag känner mig helt sjukt duktig! För många är säkert långa intensiva dagar helt normalt. Men jag är slö i grunden och stolt varje gång jag vaknar före kl. 8 och kommer iväg från hemmets trygga vrå. Jag är egentligen livrädd för det mesta, men trotsar ibland rädslan och släpar mig till bussen.
måndag, november 11, 2013
Gympa med barn
Måste bara snabbt berätta, före nattandet börjar, att jag idag följde med en föräldrar&barn gympagrupp som jag ska leda nästa vecka. Rufus och Elsa var också med och i deltog i gympan. Simone som höll i trådarna, och som också är min studiekompis, var superduktig. Barnen var ivriga, stämningen bra och livet ler. Rufus har redan börjat planera nästa måndags program - jag tror det blir två ledare om en vecka. Me and mini-me.
söndag, november 10, 2013
Helgen i skogen
Inget crazyt födisfestande här inte. Vi åkte till lugnet och jag har sovit, ätit och sovit. Så skönt. Helgen i bilder:
Vi tog en skogsvandring med barnen, mamma och jag. Matpaus efter 5 minuter. Det bästa med skogspromenader är ju matpausen. |
Paa var med på skogsturen Farsdagsmys. (det här är inte smygreklarm för HBL, jag ingen deal med dem, men hör gärna av er ifall ni vill fyrkka min blogg). |
Förutom att fira våra fina pappor firade vi också att min pappa fick ett miljöpris. Whoop, whoop! |
fredag, november 08, 2013
Födis!
Nåja, nu är det sedan min födelsedag. Hurra! Jag firar det för tillfället genom att finslipa ett träningsprogram till Akutvårdaren som vi testade tidigare.
Ifall ni vill ge mig en virtuell födispresent får ni jättegärna skriva en hälsning om vad du har gjort/skall göra idag och det går bra att vara helt anonym. Det är som Jul för mig varje gång någon kommenterar här! (nu är det ju lite pinsamt om ingen kommenterar, jag litar på dig Daniela).
Ifall ni vill ge mig en virtuell födispresent får ni jättegärna skriva en hälsning om vad du har gjort/skall göra idag och det går bra att vara helt anonym. Det är som Jul för mig varje gång någon kommenterar här! (nu är det ju lite pinsamt om ingen kommenterar, jag litar på dig Daniela).
torsdag, november 07, 2013
Ångest
Nu har jag en ångestkväll. Fyller år i morgon (kom ihåg, kom ihåg) och jag har inte, hör och häpna, ångest över att bli ett år äldre, men däremot över att tiden går så snabbt. Man kan ju tycka att det är samma sak, och det är de kanske, men ändå inte riktigt.
Jag är glad över att ha ett helt år mera erfarenheter i mig igen och jag tycker det är skönt att osäkra jag ändå blir lite mera säker varje år, MEN, samtidigt är det ett år närmare slutet. Ja-a, så dramatiskt tänker jag i ångesten. Fast jag såååå försöker leva i stunden, så blickar jag alltför ofta framåt och alltför långt fram, typ till min dödsbädd, för att det skall vara hälsosamt.
Ångest nr 2: Efter att jag idag har lyssnat på en lungföreläsning fick jag ångest över att jag valde en bild med Garrett där han har en cigarett i munnen. Den här bloggen är en riktig ångestskapare och kommer ännu att ta kål på mig, men cigaretter gör det ännu snabbare. Så ni tre som läser den här bloggen - bli inte påverkade av Garretts tobak, snälla.
Jag är glad över att ha ett helt år mera erfarenheter i mig igen och jag tycker det är skönt att osäkra jag ändå blir lite mera säker varje år, MEN, samtidigt är det ett år närmare slutet. Ja-a, så dramatiskt tänker jag i ångesten. Fast jag såååå försöker leva i stunden, så blickar jag alltför ofta framåt och alltför långt fram, typ till min dödsbädd, för att det skall vara hälsosamt.
Ångest nr 2: Efter att jag idag har lyssnat på en lungföreläsning fick jag ångest över att jag valde en bild med Garrett där han har en cigarett i munnen. Den här bloggen är en riktig ångestskapare och kommer ännu att ta kål på mig, men cigaretter gör det ännu snabbare. Så ni tre som läser den här bloggen - bli inte påverkade av Garretts tobak, snälla.
onsdag, november 06, 2013
Broschyren
Hittade mig idag i Arcadas reklambroschyr. Jag hade nästa glömt bort att de intervjuade mig där i maj. Smålog åt följande mening i ingressen: Vissa hittar svaret redan i ung ålder, andra behöver mera tid på sig och kryper kanske till och med förbi 30-strecket innan de vet.
Nu först känner jag mig gammal OCH slow. Vi får hoppas att Arcada inte fylls med vilsna 40-åringar nästa år. Inte för att det skulle vara något större fel på det, men JAG är ju inte i så fall mera speciell, bara en i mängden av livsmeningssökande medelålders.
Nu först känner jag mig gammal OCH slow. Vi får hoppas att Arcada inte fylls med vilsna 40-åringar nästa år. Inte för att det skulle vara något större fel på det, men JAG är ju inte i så fall mera speciell, bara en i mängden av livsmeningssökande medelålders.
Han som står brevid mig hittade aldrig rätt utbildning. |
tisdag, november 05, 2013
Tillvaron
Mamma och pappa kom hem idag från sin pensionärsfirarresa i Sydafrika, där de bilat runt i tre veckor i olika naturreservat och njutit av naturen. Allt hade de fixat själva och allt hade varit lyckat. De tog en sväng via oss på hemvägen och hämtade katten och berättade ivrigt om resan och konstaterade att naturen där är ljuvlig, människorna lika så, men att segregationen mellan svarta och vita fortfarande är påfallande. Lina ringde samtidigt mitt i Sydafrika-kaffestunden och meddelade att hon är ok fast en bomb
smällde i kvarteret brevid där hon just nu befinner sig i Dahka, Bangladesh.
Jag har hållit bollgympa och funderat på om jag vågar dra jumppa på finska under våren (och är helt nöjd med tillvaron - faktiskt)
Jag har hållit bollgympa och funderat på om jag vågar dra jumppa på finska under våren (och är helt nöjd med tillvaron - faktiskt)
måndag, november 04, 2013
Moment of surrender
Började dagen med ett vrål när jag inte med barnvagnen lyckades komma igenom en dyblöt lövhög. Förstod först efter en stund att jag skrikit högt och inte bara inom mig. Dagen flöt på med studier och kvällsjobb (gud vad jag är duktig), när jag kom hem kämpade Danni med nattande och de ville bara inte somna efter timmar av försök. Jag var så trött och irriterad att jag funderade på att bara ge upp, bara gå ut och fortsätta gå. Ungefär då slutade Elsa plötsligt skrika och Rufus började sjunga jag ska måla hela världen lilla mamma och jag kände klumpen i magen smälta till något varmt och jag gav bara efter och andades lugnt in stunden, just där och då.
Moment of surrender
Moment of surrender
söndag, november 03, 2013
Garrett och jag
Har inte på länge haft en selfie på min blogg. Passar på att lägga in en nu när jag har en ny tröja på mig denna söndagsförmiddag. Som studerande är det inte så dåligt att ha en syster som jobbar inom mode och som smyger in en ny tröja alltid nu som då!
Annars har vi firat Halloween och Alla helgons natt med spökmiddag på fredag och igår var vi till begravningsplatsen. Spookigt värre. Jag har också återfunnit Garrett Hedlund i och med att jag såg på Country Strong. Inte så bra film, Gwyneth övertygade inte mig som country sångare, men Garrett var hur övertygande som helst. Och så väcktes minnena av honom från On the Road, där jag tyckte att han var suverän.
Passar nu på att lägga in en bild på honom också, eftersom det gör min novembersöndag lite mera spännande att han och jag är på samma sida på min blogg. Hur spännande är ditt liv?
Annars har vi firat Halloween och Alla helgons natt med spökmiddag på fredag och igår var vi till begravningsplatsen. Spookigt värre. Jag har också återfunnit Garrett Hedlund i och med att jag såg på Country Strong. Inte så bra film, Gwyneth övertygade inte mig som country sångare, men Garrett var hur övertygande som helst. Och så väcktes minnena av honom från On the Road, där jag tyckte att han var suverän.
Passar nu på att lägga in en bild på honom också, eftersom det gör min novembersöndag lite mera spännande att han och jag är på samma sida på min blogg. Hur spännande är ditt liv?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)