7 år efter de flesta andra började jag till sist se på Game of Thrones. Och nu förstår jag varför serien är så populär - det är ju fantasyporr av hög kvalitet! Sex säljer.
Tiderna förändras. Det som nu knappt höjer ögonbrynen i Game of Thrones skulle ha ansetts otroligt vågat för inte så länge sen. På tal om att höja på ögonbrynen så gick ju Hugh Hefner och dog i veckan vid en respektabel ålder. Hans Playboy visade väl i början lika mycket - om inte mindre - naket på bl.a. Marilyn Monroe än vad HBO idag visar i de oskyldigaste av serier. Playboy gick åt som smör i solen med hjälp av Marilyn. Man kan väl säga att Monroe gjorde Playboy (och hon fick hela 50 dollar för de där bilderna som togs på henne före hon slog igenom och då hon var i desperat behov av pengar).
Sjukt störande objektifiering av kvinnor är det i båda fallen - Playboy och Game of Thrones - porr eller inte. Fast har ändå fortsatt att se på serien och kvinnorna verkar få starkare roller efter säsong ett. ÅJNEJ måste bara hejda mig här Märker ni vad som håller på och hända? Jag sitter här på fullaste allvar och analyserar Game of Thrones - fantasyporrserien - hjäääälp!
Mitt liv är inte så spännande just nu. Har försökt planera min vecka med hjälp av rutiner eftersom jag kommit fram till att jag är livrädd för det mesta och behöver rutiner för att inte flyta över bredden och rinna ut till ingenting. Fredag är dock min lediga dag då jag inte behöver ha några måsten - bara göra roliga grejer. Allt är möjligt!
Vad gör jag då på de crazyga fredagarna då allt är möjligt? Jo, oftast går det till så här: jag springer korta rundan (alltid samma runda så att jag inte blir obehagligt överraskad av uppförsbackar), köper sushi (fortfarande och oftast samma lunch, nr 6 på menyn) och ser på någon serie (Game of Thrones då för tillfället) före jag får bråttom till skolhämtningen.
S P Ä N N A N D E
Och fredagslåten får jag ju inte glömma! Här är Lykke Li. Ha en fin freeeedaaaag!
fredag, september 29, 2017
onsdag, september 27, 2017
P A R I S
Alltså hur fin var inte helgen i Paris? Finfin var den! Vädret strålade ikapp med de förgyllda detaljena på de pampiga husen. Hade glömt hur mycket lyx det också finns i den där staden. Lyx, smuts och turister.
Tåget tog som sagt bara 1,5 halvtimme från Bryssels Midi - så smidigt, men tyvärr rätt dyrt. Bredvid oss på tåget satt en amerikansk familj bosatt i Bryssel med två barn några år yngre än Rufus och Elsa. De hade redan rutin på veckoslut-i-Paris och det var intressant att lyssna på hur de planerade kvällen och helgen. Barnen och jag smög efter dem när vi kom fram till Gare du Nord och hittade på det viset genast rätt RER-tåg till hotellet.
Väl framme möttes vi av en eiffeltornsvy i vårt pyttelilla hotellrum och allting kändes bara perfekt. När Danni äntligen dök upp efter jobbet gick vi till brasseriet bredvid och åt en kvälls(natt)bit och så flöt det på: mat, Eiffeltorn och Eiffeltorn, mat. På söndag susade vi hem igen med Thalys-tåget.
Tåget tog som sagt bara 1,5 halvtimme från Bryssels Midi - så smidigt, men tyvärr rätt dyrt. Bredvid oss på tåget satt en amerikansk familj bosatt i Bryssel med två barn några år yngre än Rufus och Elsa. De hade redan rutin på veckoslut-i-Paris och det var intressant att lyssna på hur de planerade kvällen och helgen. Barnen och jag smög efter dem när vi kom fram till Gare du Nord och hittade på det viset genast rätt RER-tåg till hotellet.
Väl framme möttes vi av en eiffeltornsvy i vårt pyttelilla hotellrum och allting kändes bara perfekt. När Danni äntligen dök upp efter jobbet gick vi till brasseriet bredvid och åt en kvälls(natt)bit och så flöt det på: mat, Eiffeltorn och Eiffeltorn, mat. På söndag susade vi hem igen med Thalys-tåget.
Fina vyn från hotellfönstret |
Där är hon |
Läppstift OCH stora solglasögon |
Där är hon IGEN |
Högst uppe |
Guld också här |
Fin för Brasseriet |
Maaaat |
Fotboll, köade för att få komma in till PSG-butiken. Hur galet är inte det? |
Ifall ni besöker Paris skall ni ta er till Rue des Martyrs 86 i Montmartre. Där har nämligen min svåger Paul sin Second Hand/Vintage butik som firar 10 år i år. Så fina grejer! |
fredag, september 22, 2017
Cirkusträning
Torsdagsförmiddag är en ny favoritstund under veckan. Jag har nämligen fått möjligheten att med L'Arche-gänget (människor som har kognitiva utmaningar och svårigheter) följa med på cirkus-träningar till Tour and Taxis (där vi brunchade för något år sedan). Roligt OCH lärorikt. Folk verkar här i Belgien älska cirkus som hobby-form. Finns massor med cirkusskolor för både unga och äldre.
Och om torsdagen var bra kan fredagen bli ännu bättre. Vi skall nämligen åka till Paris ikväll! Danni jobbar där idag då Sipilä träffar Macron i Elsysée palatset och barnen och jag tar tåget efter att skolan tagit slut. Tar 1,5 timme - så snabbare än till Åbo från Helsingfors. Ljuuuuvligt! Hoppas pirret över att vara mitt i Europa aldrig mattas av. Älskar pirr.
Ha en fin fredag
Morgon i Bryssel, väntar på spåra nummer 81 som tar mig till L'Arche och därifrån åker vi vidare med minibus till cirkusträningarna |
Cirkusstämning i källaren där vi övar |
Apéro-plats. Älskar ordet och innebörden med apéro! Apéro, apéro, apéroooo |
Här går vi in |
Och här övar vi cirkuskonster |
Och om torsdagen var bra kan fredagen bli ännu bättre. Vi skall nämligen åka till Paris ikväll! Danni jobbar där idag då Sipilä träffar Macron i Elsysée palatset och barnen och jag tar tåget efter att skolan tagit slut. Tar 1,5 timme - så snabbare än till Åbo från Helsingfors. Ljuuuuvligt! Hoppas pirret över att vara mitt i Europa aldrig mattas av. Älskar pirr.
Ha en fin fredag
måndag, september 18, 2017
Den irriterat hälsosamma ungdomen
Skulle vilja vara den som tycker om måndagar och ser det som en ny början istället för som tillbakagång till den tråkiga vardagen. Jag har svårt att förändra min måndagsattityd.
Hur som haver så var det kanske måndagshumöret som gjorde att jag till min förvåning märkte att jag blev irriterad idag då jag läste en artikel av Helsingin Sanomat om att finska ungdomar dricker mindre alkohol idag än någonsin tidigare. Jag försökte rannsaka mig själv då jag promenerade till franskan. Varför reagerar jag med irritation på den nyheten?
Är det för att jag går omkring och känner mig sliten och ful i flottigt hår (försöker vänja mig med att bara tvätta håret två gånger i veckan och har inte köpt torrschampo). Den hälsosamma ungdomen blir då fiende nummer ett där de går med friskt hår, hälsosam lever och hela livet framför dem. Inte kan jag väl vara så barnslig att jag tävlar med ungdomen? Jag som tycker att man ska tro på den? Ungdomen alltså. Jag får inte bli bitter och cynisk, det har jag ju på heder och samvete lovat mig själv.
Väl hemma igen läser jag på svenska.yle.fi att sjukpensionen ökar bland unga mellan 16 till 34 år. I artikeln diskuteras hur ungdomarnas självbild påverkas av utanförskapet från arbetsgemenskapen. Psykoterapeut Halinen konstaterar:
Fast det ÄR ju en bra sak att inte dricka alkohol - speciellt som ung - och bra att också de duktiga ungdomarna lyfts fram. Vi borde väl överlag vara snällare med varandra. Som tur är det tisdag imorgon.
Hur som haver så var det kanske måndagshumöret som gjorde att jag till min förvåning märkte att jag blev irriterad idag då jag läste en artikel av Helsingin Sanomat om att finska ungdomar dricker mindre alkohol idag än någonsin tidigare. Jag försökte rannsaka mig själv då jag promenerade till franskan. Varför reagerar jag med irritation på den nyheten?
Är det för att jag går omkring och känner mig sliten och ful i flottigt hår (försöker vänja mig med att bara tvätta håret två gånger i veckan och har inte köpt torrschampo). Den hälsosamma ungdomen blir då fiende nummer ett där de går med friskt hår, hälsosam lever och hela livet framför dem. Inte kan jag väl vara så barnslig att jag tävlar med ungdomen? Jag som tycker att man ska tro på den? Ungdomen alltså. Jag får inte bli bitter och cynisk, det har jag ju på heder och samvete lovat mig själv.
Väl hemma igen läser jag på svenska.yle.fi att sjukpensionen ökar bland unga mellan 16 till 34 år. I artikeln diskuteras hur ungdomarnas självbild påverkas av utanförskapet från arbetsgemenskapen. Psykoterapeut Halinen konstaterar:
Att man alltid måste söka nytt jobb och "berätta hur bra man är".
- Kanske är man inte så bra, men man vill ändå ha ett jobb, funderar
Halinen vidare. Hon efterlyser arbetsgivare som tar hand om unga arbetstagare, gör dem delaktiga i olika team.
- Man behöver få höra "det är kiva att du jobbar här, välkommen".
Kanske är det "duktighets"-stämpeln i alkoholartikeln som stör mig? De duktiga alkoholfria ungdomarna klara sig troligen också bra i framtiden, medan klyftan till de som faller utanför systemet blir stor. Och i värsta fall växer klyftan för förståelse också mellan dem - solidariteten. Fast det ÄR ju en bra sak att inte dricka alkohol - speciellt som ung - och bra att också de duktiga ungdomarna lyfts fram. Vi borde väl överlag vara snällare med varandra. Som tur är det tisdag imorgon.
Och några ord att måla på väggen ovanför sängen (nånejnå, int måst du) |
fredag, september 15, 2017
Hybrisfredag: Tsaren, solkungen och jag
Fick i veckan lära mig på franskakursen orsaken till att man i Frankrike säger soixante-dix (sextio-tio) och quatre-vingt-dix (fyra-tjugo-tio) istället för att säga septante (sjuttio) och nonante (nittio) som man gör i Belgien, Schweiz och Kanada. Orsaken var att den franska solkungen, dvs Ludvig XIV, förlorade många kring under åren 1670-1690 och ville därför inte mera höra septante och nonante uttalas i Frankrike. Och så blev det, lite hybris där.
Kollade också under veckan på ett program om ryska tsarer och framförallt om Peter den store som föddes år 1672. Helt otroligt att enskilda personer kunde ha så mycket makt under dessa århundraden. Han bestämde sig för att bl.a. skapa St Petersburg för att på det viset få tillgång till Östersjön och där bygga upp den ryska flottan. Så han övergav Moskva och åkte till sumpmarkerna vid finska viken och började bygga staden. Faktumet att området hörde till Sverige bekymrade sig Peter inte om. Pas de problème (fast på ryska då) tänkte tsaren - lite krig bara så ordnar det sig. Inget fel på hybrisen här heller.
Eller egentligen led dessa makthavare väl inte av hybris - storhetsvansinne - för det hade ju de facto makt att göra i princip vad som helst. Hybris är väl när man har en stark överdriven självvuppfattning - en illusion av makt. Dessa två män behövde inte överdriva något bara leva upp till förväntningarna.
Hur kom jag in på det här? Franska kursen ja - franska studierna känns tröga just nu. Därför var det extra trevligt att läsa den här artikeln fån BBC om lärande som äldre. Det finns många felaktiga fördomar som florerar där ute om att det är jättesvårt eller t.o.m omöjligt att lära sig språk som äldre. Också intressant att igen läsa om kopplingen mellan motion och förbättrad hjärnkapacitet. Känslan är ju bekant från förut - efter motion känns hjärnan pigg:
Målet för mig i år är att således lära mig franska - bra franska - och forsätta på yogan, lite hybris gällande det här skulle säkert inte skada mig.
Tsarer, solkungen OCH bbc i ett och samma inlägg. Herrejeee. Rundar av med fredagslåten som den här veckan är Harry Styles Sign of Times. Jag har ännu inte tröttnat på den fast den spelas nonstop på vissa radiokanaler här i Belgien. Landskapen i början av videon påminner dessutom om Connemara national park på Irland som vi besökte förra hösten vilket gör mig extra glad denna regniga fredag (lite "flyghybris" finns också med).
Kollade också under veckan på ett program om ryska tsarer och framförallt om Peter den store som föddes år 1672. Helt otroligt att enskilda personer kunde ha så mycket makt under dessa århundraden. Han bestämde sig för att bl.a. skapa St Petersburg för att på det viset få tillgång till Östersjön och där bygga upp den ryska flottan. Så han övergav Moskva och åkte till sumpmarkerna vid finska viken och började bygga staden. Faktumet att området hörde till Sverige bekymrade sig Peter inte om. Pas de problème (fast på ryska då) tänkte tsaren - lite krig bara så ordnar det sig. Inget fel på hybrisen här heller.
Eller egentligen led dessa makthavare väl inte av hybris - storhetsvansinne - för det hade ju de facto makt att göra i princip vad som helst. Hybris är väl när man har en stark överdriven självvuppfattning - en illusion av makt. Dessa två män behövde inte överdriva något bara leva upp till förväntningarna.
Hur kom jag in på det här? Franska kursen ja - franska studierna känns tröga just nu. Därför var det extra trevligt att läsa den här artikeln fån BBC om lärande som äldre. Det finns många felaktiga fördomar som florerar där ute om att det är jättesvårt eller t.o.m omöjligt att lära sig språk som äldre. Också intressant att igen läsa om kopplingen mellan motion och förbättrad hjärnkapacitet. Känslan är ju bekant från förut - efter motion känns hjärnan pigg:
"Keeping in shape seems to be particularly important for maintaining that plasticity, as exercise helps to release a flood of neurotransmitters and hormones that are known to promote the growth of new brain cells and synapses."
Målet för mig i år är att således lära mig franska - bra franska - och forsätta på yogan, lite hybris gällande det här skulle säkert inte skada mig.
Tsarer, solkungen OCH bbc i ett och samma inlägg. Herrejeee. Rundar av med fredagslåten som den här veckan är Harry Styles Sign of Times. Jag har ännu inte tröttnat på den fast den spelas nonstop på vissa radiokanaler här i Belgien. Landskapen i början av videon påminner dessutom om Connemara national park på Irland som vi besökte förra hösten vilket gör mig extra glad denna regniga fredag (lite "flyghybris" finns också med).
tisdag, september 12, 2017
Nya vindar
Skriver snabbt här mellan middag och kvällsmål. Är ensam med barnen då Danni är Strasbourg och rapporterar om kålsänkor. Svårt det där med att veta vad som är planetens bästa och vad som inte är det.
Har på tal om den globala uppvärmningen följt med orkanen Irma helt onödigt mycket. Skulle ju sluta se på CNN, men kunde inte slita mig från livesändningen under helgen. De hypade upp det hela så mycket att jag till sist var besviken då ingen amerikansk journalist flög iväg i orkanen. Det harmade riktigt! Tillbaka med pengarna liksom. Jag tyckte också att det var jäkla orättvist att de Karibiska öarna och Kuba fick de värsta vindarna på sig. Märkte att jag hoppades på att Irma skulle undvika Kuba och slå till direkt som en nivå fem orkan på Florida. Showen blir ju bättre då tänkte jag med min bedrövliga breaking-news-överhettade-hjärna och chipsen hängande från mungipan. I Florida är kamerorna säkert riggade på typ varenda kvadratmeter resonerade jag.
Med lite distans inser jag att mitt agerande inte var helt sunt.
Kollade ännu igår på den här sidan i ca 30 minuter före jag somnade. Zoomade in på Florida. Det är nya vindar nu.
fredag, september 08, 2017
Parvårdandet
Fredaaaag! Hösten har verkligen kickat igång den här veckan. Varje dag har någon i vår familj anmälts sig till någon kurs som kör i gång nu på hösten och skolan skickar typ hundra papper och blanketter som skall fyllas i.
Tycker att det känns helt ok att komma tillbaka till rutinerna och allt är så mycket lättare då vi gått igenom samma sak redan två gånger. Den vemodiga känslan över att sommaren är slut har än en gång övergått i nån form av höstenergi. Fast i den här rumban märker jag - på gott och ont då måste jag ändå tillägga - att vi inte ser och speciellt då talar med varandra lika mycket som under sommarmånaderna.
Läste några bra funderingar om vårdandet av parförhållande på svenskayle.fi av Maria Sundblom-Lindberg. Tycker att hennes poäng med att den gemensamma tiden inte alltid behöver vara så spektakulär är bra. Att tala med varandra typ 10 min varje dag är också min målsättning. Låter kanske lite men är guld värt då samtalet är kvalitativt, dvs ingen distraktion och genuint lyssnade på varandra under några minuter. Tror inte vi når upp till det här närapå varje dag.
Barnens franska favoritlåt den här sommaren var Sur Ma Route. Den lyssnade vi alla på varje dag. Nu har sången tystnat och vi alla kämpar på i våra egna vardagsuniversum men spelar den ännu en gång som min fredagslåt och för minnenas skull.
Puss och kram!
Tycker att det känns helt ok att komma tillbaka till rutinerna och allt är så mycket lättare då vi gått igenom samma sak redan två gånger. Den vemodiga känslan över att sommaren är slut har än en gång övergått i nån form av höstenergi. Fast i den här rumban märker jag - på gott och ont då måste jag ändå tillägga - att vi inte ser och speciellt då talar med varandra lika mycket som under sommarmånaderna.
Läste några bra funderingar om vårdandet av parförhållande på svenskayle.fi av Maria Sundblom-Lindberg. Tycker att hennes poäng med att den gemensamma tiden inte alltid behöver vara så spektakulär är bra. Att tala med varandra typ 10 min varje dag är också min målsättning. Låter kanske lite men är guld värt då samtalet är kvalitativt, dvs ingen distraktion och genuint lyssnade på varandra under några minuter. Tror inte vi når upp till det här närapå varje dag.
Fast vardagsvårdandet är viktigt var det också bra för oss att få några dagar på tumis i Köpenhamn den här sommaren. Lyx! |
Det sägs också att gemensamma hobbyn kan vara bra för förhållandet. Att lägga och ta upp nät är en säker grälskapare för oss och så verkar det också vara med vår nya seglings-hobby. |
Fast just den här gången var stämningen bra, men det var före byiga vindar och det eländiga sydandet. |
Barnens franska favoritlåt den här sommaren var Sur Ma Route. Den lyssnade vi alla på varje dag. Nu har sången tystnat och vi alla kämpar på i våra egna vardagsuniversum men spelar den ännu en gång som min fredagslåt och för minnenas skull.
Puss och kram!
onsdag, september 06, 2017
Att bli en del av Bryssel
Efter att jag anmält mig till höstens franska kurs här tidigare i veckan försökte jag läsa en artikel i den belgiskfranska Marie Claire som råkade ligga på lunchbordet där jag satt. Artikeln handlade om den ökända brysselska stadsdelen/kommunen Molenbeek - just nu mest känd som Europas jihadist-centrum efter terrorattackerna de senaste åren. I artikeln promenerade reporten med öppet sinne runt Molenbeek för att visa upp en annan sida av stadsdelen. Reporten med öppet sinne fann förstås också en annan sida: trevliga människor som jobbar för att närmiljön skulle bli bättre och tolerantare - människor som öppnar upp och inte stänger in.
Idag när jag skulle hämta ett paket från tobak/pappers/postupphämtnings-butiken här i min medelklass närmiljö - i Wouluwe-Saint-Lambert - förstod jag inte först vad den arga tanten menade när hon skakade på huvudet efter att jag gett henne paketlappen. Hon verkar alltid vara irriterad då jag inte talar flytande franska eller genast förstår franska postbegrepp. Till sist fräste hon extra tydligt att: jag var för tiiidigt där, paketet är tillgängligt först klockan elvaaa!
Snäll som jag är säger jag alltid merci Madame och blir först efteråt irriterad och funderar hur jag skall hämnas på henne då jag hämtar paketen nästa gång: kanske fråga henne överdrivet snällt ifall hon är stressad (aldrig någon i butiken) eller påpeka att något hänger ut från hennes näsa (fast det inte gör det) eller rakt på sak om att hon inte är service-minded (på amerikansk engelska då för att irritera henne ännu mer).
Eller njaaa, det känns redan bättre då jag skrivit ner hämnden. Tror jag går tillbaka och är extra snäll och fortsätter att öva franska postuttryck med henne. Man vet aldrig med karma. Kanske hon till exempel inte röstar högerpopulistiskt om vi alla är snälla med henne fast hon just nu verkar vara sur på livet.
För att öppna upp mig lite för Belgisk kultur den här hösten delar jag med mig av sångaren, skådespelaren och regissören Jacques Brel som fortfarande är en av de folkkäraste belgiska artisterna. Börjar min belgiska kulturvandring med att blicka bakåt.
(blir det kanske för mycket om jag spelar upp den här till arga tanten på posten? - blir det fel igen kanske? -för mycket kärlek?)
Idag när jag skulle hämta ett paket från tobak/pappers/postupphämtnings-butiken här i min medelklass närmiljö - i Wouluwe-Saint-Lambert - förstod jag inte först vad den arga tanten menade när hon skakade på huvudet efter att jag gett henne paketlappen. Hon verkar alltid vara irriterad då jag inte talar flytande franska eller genast förstår franska postbegrepp. Till sist fräste hon extra tydligt att: jag var för tiiidigt där, paketet är tillgängligt först klockan elvaaa!
Snäll som jag är säger jag alltid merci Madame och blir först efteråt irriterad och funderar hur jag skall hämnas på henne då jag hämtar paketen nästa gång: kanske fråga henne överdrivet snällt ifall hon är stressad (aldrig någon i butiken) eller påpeka att något hänger ut från hennes näsa (fast det inte gör det) eller rakt på sak om att hon inte är service-minded (på amerikansk engelska då för att irritera henne ännu mer).
Eller njaaa, det känns redan bättre då jag skrivit ner hämnden. Tror jag går tillbaka och är extra snäll och fortsätter att öva franska postuttryck med henne. Man vet aldrig med karma. Kanske hon till exempel inte röstar högerpopulistiskt om vi alla är snälla med henne fast hon just nu verkar vara sur på livet.
För att öppna upp mig lite för Belgisk kultur den här hösten delar jag med mig av sångaren, skådespelaren och regissören Jacques Brel som fortfarande är en av de folkkäraste belgiska artisterna. Börjar min belgiska kulturvandring med att blicka bakåt.
(blir det kanske för mycket om jag spelar upp den här till arga tanten på posten? - blir det fel igen kanske? -för mycket kärlek?)
måndag, september 04, 2017
Teaterapor på jobbet
Har igen haft den där mystiska känslan över att min hjärna inte kan ta emot information. Man tycker ju att min pre-semesterhjärna skulle vara utvilad och elastiskt, men nu känns den torr och trög.
Kanske hemresan med bilproblem och kappsäckslivet under semestern ändå var tyngre än vad jag antog. Jag kommer ihåg att jag tidigare på arbetsintervjuer - där när jag var 20-någonting - på automatik lyfte upp stresshantering som en av mina positiva sidor. Har med tiden kommit fram till att jag inte alls är bra på stress, min kropp och hjärna tar mycket stryk, är riktigt dålig på stress faktiskt. Ett söndrigt bildäck och där gick gränsen liksom!
På arbestintervju-tiden vid 20+ gick jag all in för att försöka vara en suitcase-business-arbetsnarkoman-arbetstyp. Jag var nog aldrig det, men i mitt huvud var det den rollen jag målade upp som min målbild. Kontrasten till hur jag kände mig i mitt jobb var hela tiden stor och därför kände jag mig ofta också misslyckad. Helt i onödan. Hade en bra diskussion nu i sommar med en 50- och 20-åring om det här med roller på arbetsplasten.
Jag konstaterade att det finns tre steg i min arbetsroll-evolution så här långt:
1. Först att inse att vi har roller på oss i alla sammanhang och speciellt på arbetsplatser. Det tog en tid före jag fick tillräckligt mycket självdistans för att inse att JAG inte alltid är eller behöver vara lika i alla situationer.
2. Att acceptera den roll jag har på arbetsplatsen och se nyttan med arbetet i ett större sammanhang för att få mitt delaktighets- och kanske också bekräftelsebehov tillfredställt. Gällande det här fick jag då en mindre kris efter ett antal år i arbetslivet och började studera fysioterapi.
3. Att acceptera att jag har en roll på arbetsplatsen och en annan på fritiden och det är okej och inte fejk. Tycker det här är extra tydligt i t.ex. sjukhusmiljöer där sjukhusarbetskläderna blir som en transformering till mitt jobbjag och tadaaa så är jag Fysioterapeuten ända ut i fingerspetsarna.
20-åringen i diskussionen förstod inte riktigt sig på rollerna och tycke att man inte behöver ha så många roller, medan 50-åringen tyckte det var viktigt att acceptera sin arbetsroll och att det är okej att man på fritiden inte är likadan som på jobbet och att det här för många kan ta en tid att acceptera. 50-åringen och jag tyckte lika i det här - så med andra ord HEJ medelåldern! Eller var vi bara till personligheten mer lika?
Den här låten har jag för några somrar sedan postat som den sommarens sommarlåt, men nu kommer den igen! Under Linas och Öz bröllopsceremonin kom Lina till "altaret" gående till den här (ett SÅ fint livsögonblick ) + att jag vann sommarfestens årliga levyraati med den + att den gör att min hjärna känns mindre stel. Så sommarens låt är definitivt "Det strålar så om dig"
Ha en bra början på veckan!
Kanske hemresan med bilproblem och kappsäckslivet under semestern ändå var tyngre än vad jag antog. Jag kommer ihåg att jag tidigare på arbetsintervjuer - där när jag var 20-någonting - på automatik lyfte upp stresshantering som en av mina positiva sidor. Har med tiden kommit fram till att jag inte alls är bra på stress, min kropp och hjärna tar mycket stryk, är riktigt dålig på stress faktiskt. Ett söndrigt bildäck och där gick gränsen liksom!
På arbestintervju-tiden vid 20+ gick jag all in för att försöka vara en suitcase-business-arbetsnarkoman-arbetstyp. Jag var nog aldrig det, men i mitt huvud var det den rollen jag målade upp som min målbild. Kontrasten till hur jag kände mig i mitt jobb var hela tiden stor och därför kände jag mig ofta också misslyckad. Helt i onödan. Hade en bra diskussion nu i sommar med en 50- och 20-åring om det här med roller på arbetsplasten.
Jag konstaterade att det finns tre steg i min arbetsroll-evolution så här långt:
1. Först att inse att vi har roller på oss i alla sammanhang och speciellt på arbetsplatser. Det tog en tid före jag fick tillräckligt mycket självdistans för att inse att JAG inte alltid är eller behöver vara lika i alla situationer.
2. Att acceptera den roll jag har på arbetsplatsen och se nyttan med arbetet i ett större sammanhang för att få mitt delaktighets- och kanske också bekräftelsebehov tillfredställt. Gällande det här fick jag då en mindre kris efter ett antal år i arbetslivet och började studera fysioterapi.
3. Att acceptera att jag har en roll på arbetsplatsen och en annan på fritiden och det är okej och inte fejk. Tycker det här är extra tydligt i t.ex. sjukhusmiljöer där sjukhusarbetskläderna blir som en transformering till mitt jobbjag och tadaaa så är jag Fysioterapeuten ända ut i fingerspetsarna.
20-åringen i diskussionen förstod inte riktigt sig på rollerna och tycke att man inte behöver ha så många roller, medan 50-åringen tyckte det var viktigt att acceptera sin arbetsroll och att det är okej att man på fritiden inte är likadan som på jobbet och att det här för många kan ta en tid att acceptera. 50-åringen och jag tyckte lika i det här - så med andra ord HEJ medelåldern! Eller var vi bara till personligheten mer lika?
Den här låten har jag för några somrar sedan postat som den sommarens sommarlåt, men nu kommer den igen! Under Linas och Öz bröllopsceremonin kom Lina till "altaret" gående till den här (ett SÅ fint livsögonblick ) + att jag vann sommarfestens årliga levyraati med den + att den gör att min hjärna känns mindre stel. Så sommarens låt är definitivt "Det strålar så om dig"
Ha en bra början på veckan!
fredag, september 01, 2017
Sommaren i bild
Och så var det september. Bloggen har stått tom i nästa två månader men nu är jag tillbaka i Bryssel, skolan började idag, datorn är laddad och min utvilade hjärna vill blogga igen - så nu köööör jag.
Fin semester i år. Underligt lite familjegräl - kanske vi alla har mognat lite igen. Vi höll oss mest ute i skärgården med kortare utflykter till civilisationen så som Åbo, Helsingfors, Köpenhamn och Stockholm.
Känner mig ivrigare än på länge inför hösten. Troligen för att jag har en plan och ett schema. Volontärjobb och språkkursen fyller mina dagar från måndag till torsdag. Mår bra av att veta mitt program, har i perioder trott att jag är mera spontan och märker att jag behöver strukturera det mesta för att inte flyta bort. Skönt att bli äldre ändå och känna sig själv bättre och bättre.
Sommarens grande finale var när Lina och Özgür ordnade bröllopsfest förra helgen. Tror det får bli ett helt eget inlägg, först lite ströbilder från sommaren som gick:
Mamma och pappa lägger nät |
Vera, Etan, Selim, Elsa och Rufus på Farmors cafe |
Rufus fiskar |
En sväng till Åbo |
Och vidare till Köpenhamn för att möta Danni |
Tall Ships Races i Åbo |
Regnbåge på Utö |
Några Tall Ships åker förbi Utö |
En tromb på Utö blev en stor nyhet i sommartorkan (här byggs också en ny brygga för förbindelsebåten) |
Mellan Jurmo och Utö. Älskar strandkål |
Inomskärs igen. Örnens taxi-båt med Lina som chaufför |
Månförmörkelse |
En sväng till Helsingfors och BasBas med bästa gänget |
Ännu en solnedgångsbild |
Vi ordnade sommarfest |
Och var på Evas sommarfest |
Ljuset alltså! - det här skulle ju kunna vara en modern Skagen-målning |
Nu har jag redan glömt bort bilproblemen vi också hade både på vägen till och från Norden. Inte en ända bild har jag av det eländer som tur.
Och ännu: Så roligt att du läser min blogg! Kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)