måndag, mars 12, 2018

A M S T E R D A M

Vi körde till Amsterdam under helgen. Nu när vi börjar se slutet på vår Bryssel-vistelse så försöker vi utnyjtta till fullo det fantastiska faktum att många av Europas fina städer är på någon timmes bilväg ifrån oss.

Jag tycker också att vår familj är som bäst på resa. Vi planerar, funderar och upplever tillsammans och ser också lite mindre på skärm.

Idag var jag så full av energi (skoj) efter resan att jag väckte familjen en timme tidigare pga av att min väckarklocka ännu var kvar i fredagsmorgonen då jag steg upp kl.6 för att gå på yoga.

------Skulle nästan vilja sluta stycket där så att det skulle låta som något normalt, något jag kastar ur mig lite i förbifarten, sånt som jag nu bara nu och då gör: stiger upp kl.6 och går på morgonyoga. Men jag kan inte hålla mig, det här är något helt ENASTÅENDE, galet och fantastiskt och jag skulle aldrig ha gjort det om inte en kompis övertalat mig! Ännu på vägen till yogan måste jag använda en stor del av min viljestyrka för att inte vända om, var så arg på att jag gått med på detta galna, svor och mumlade för mig själv i morgonrusningen. Efteråt var det ju fantastiskt - så som det alltid är - hur kan jag vara så förutsägbar, tvistar alltid emot nya motionsrutiner fast jag vet att det slutar bra, varje jävla gång!------

Meeeen tillbaka till fina Amsterdam. På lördag morgon startade vi och två timmar senare var vi framme.

Mulet på lördag när vi kom, men varmare och vår i luften. Här går vi omkring bland
kanalerna utan en egentlig plan.

Senlunch på ett mysigt cafe

Ta en bild av mig bad jag Danni

Och jag tog en av familjen. Vi hittade ett monopolspel och stannade länge på cafeet.

Efter lite till strosande på stan tog vi en båttur. På kvällen började det regna
och vi hittade till sist - efter att ha väjt för horder av höga turister  -
en helt ok (varken mer eller mindre) Brasiliansk resturang 

Fin stad trots allt

Nästa dag gick vi till vetenskapsmuseet NEMO. Rekommenderar varmt för alla som reser
med barn och fin utsikt från terassen högst uppe (dit man kommer utan att betala in). 

NEMO-terassen och barnen fick vårenergi och sprang runtrunt utan ytterplagg

Heippahej fina Amstedam
Och så susade vi hem genom de platta landskapen

onsdag, mars 07, 2018

Ytligt och bra

Funderar igen på mitt favoritämne motivation till rörelse. Den här gången från perspektivet ytlighet, utseende och målbilder (eller goals som svensken säger). Håller fast vid att i det stora hela är den inre motivationen - jag tränar för att jag vill och det känns bra i kroppen - den bästa motivation till rörelse eftersom den inre motivationen är den enda hållbara i längden.

Men för att komma dit efter en svacka behöver jag ytlig eller yttre motivation till en början, tills min kropp kommer ihåg hur bra det känns med motion och nu viskar jag nästan: jag kommer ofta igång med träningen då jag vet att jag har en fest eller någon get-togheter med människor jag inte sett på länge. Orsaken är enkel: jag vill visa hur bra det går för mig och att jag minsann inte blir äldre (hahaa). Vill liksom ha wow-effekten för att mata min ytlighet.

Sen tar det ca ett glas vin på get-toghetern och jag börjar berätta också om allt det jävliga och tråkiga i mitt liv. Det är inte svårt att skala av fasadlager på mig. Men estetikern i mig tycker om wow-effekten och ytor. Nu har jag under mitt liv balanserat mellan att bejaka eller förneka den här delen av min personlighet vad gäller mitt välmående.

Idag ser jag det som olika nivåer på välmående och tycket det därför inte är så dramatiskt. Det viktigaste är självklart inte ytan. Punkt. Men när jag mår bra, är nöjd med livet, känner mig älskad, får älska och sover tillräckligt är jag också mera intresserad av att pynta, fixa och klä upp mig. Och då när jag mår mindre bra kan jag längta till det där ytliga för att det samtidigt påminner mig om välbefinnandekänslan så där allmänt på ett djupare plan.

Huvudsaken är väl att ytligheten inte kommer som en hård yttre press (vilket den ju det facto gör varje gång jag öppnar ögonen på morgonen och klickar mig in på nätet). Inte heller får det kännas som ett måste, ett tvång. Ingen är helt immun, men att vara medveten om pressen och tvångskänslan är viktigt och jag försöker också kommunicera det här till mina barn. Det är inte på riktigt, det är inte viktigt, kommenterar jag ofta reklam eller youtube make-up, hårfixar-videon. Men förbjuder dem inte heller.

Här har vi alla fixat upp oss till partyt förra lördagen - påverkade av trender och youtube såklart.

Estetikern i mig äääälskar när blommorna äntligen tar över det gråbruna i parkerna. 

Och planeraren i mig och gör upp olika typer av listor för att försöka greppa livet och så rullar det på - livet alltså. OCH det är aldrig försent, du är aldrig för gammal, nästa möjlighet kan finnas bakom hörnet - kom ihåg det!