tisdag, april 28, 2015

Suus o lägenhet i Tölö

Så många tankar jag hade tidigare idag om livet (jajaaa) och psykofysisk fysioterapi. Nu susar det bara i huvudet. Suuuus säger det. Suuuus. Och lite piiip nu när jag lyssnar. Månne jag har tinnitus?

Ajo, ifall någo är intresserad av att hyra en 3:a (den vi alltså bor i nu) på första plan i Tölö så kan ni mejla mig (jag fungerar som mellanhand).

Gonatt!





fredag, april 24, 2015

Fredagssnurr

Veckoslutsläsningen ser ut så här den här gången:

Lovisa stad beställde och vi levererar

Vi skall presenterar arbetet nu i maj. Försöker finslipa och läsa någonstans mellan praktiken och barnaskötseln. Lite humblebragging så här fredagen till ära. Eller nej, helt ärligt stöddigt skrytande (har ju fått i mig en skvätt av fredagsvinet). Gu va vi är bra!

Ps. vi har bl.a. kommit fram att Lovisa stad borde skaffa utebänkar till sarfsalöborna. Alltid något.

onsdag, april 22, 2015

Bollövningen

Livet på praktiken fortsätter. Fick här en dag delta i en grupp där vi genom olika rörelser och övningar övade på att stå på oss mera, sätta gränser. I en av parövningarna höll vi i en stor terapiboll mellan oss. Den ena sku sen försöka skaka av den andra (bara genom att röra på bollen, inget knuffande eller liknande..) och så bytte man roller. Jag började ivrigt med att hålla hårt i bollen och flyttade den kvickt och med snabba ryck hitåt och ditåt när det var min tur att försöka snurra bort den andra. Men rätt snabbt började jag ändå tycka att mitt par ju bra kunde få bollen när hon nu så ivrigt ville ha den. Det är ju bara en boll. Resonerade med mig själv att jag nog skulle hålla hårdare i om det skulle vara fråga om något viktigt, typ min baby.

Men ändå skedde det här samtidigt i min hjärna:

Kanske det här ändå visar på att jag borde stå på mig mera? Eller visar det här att jag har empati och förståelse för andras behov (hon håller helt sjukt HÅRT i bollen = bollen är viktig för henne, men inte så viktig för mig så varför inte ge den till henne)? Fast vår uppgift var ju att hålla hårt i bollen, då skall man väl göra det... Borde nog stå på mig mera... Så är det nog...HÅÅÅÅLLLL...Eller är det här bara en dum bollövning som betyder just så mycket jag vill att den skall betyda? Borde jag ändå släppa lite på taget... Osv.

Sån e ja sen.

fredag, april 17, 2015

I'm approved

Fick igår bekräftat att jag får en Erasmus plats på KU Leuven. Wohoo! Kommer att börja studera vid Faculty of Kinesiology and Rehabilitation Sciences. Har ansökt om att få vara med i en Neuromotor Rehabilitation group för att göra mina bredd(fördjupade)studier och så kommer jag förhoppningsvis att kunna ha min neurologiska praktik på våren. Och sen är jag färdig (för den här gången). Iiiik, vad roligt och spännande!

Jeeee- Erasmus once again!

Den här filmen ploppade plötsligt upp i mitt medvetande.
(The Internship - filmen är egentligen en lång googlereklam, men visst hade den sina
stunder, kanske speciellt för mig som vuxenstuderande)


onsdag, april 15, 2015

Utvecklingssamtal och Frederik

Funderade för en tid sedan om utvecklingssamtal på arbetsplatser och att kunna ta kritik på rätt sätt. Vi kom fram till att konstruktiv kritik som kommer från - a good place - som amerikanen skulle säga (jag agerar tydligen wannabe amerikans kökspsykolog den här veckan på bloggen) är bra, viktigt och UTVECKLANDE. Men den kritik som från första början inte var meningen att stöda din utveckling eller utvecklingen i organisationen inte är värt ett piss. Kritik som kommer från pressade förmän med mindervärdighetskomplex är bara jobbigt och pinsamt. Och skillnaden känner man nog på sig - där i magen (igen en humflum referens - vad händer med mig?!).

Vet inte varför jag plötsligt tänkte på det här. Saknar kanske att jobba på riktigt, att höra till gänget (och tillsammans vara lite störda på chefen) istället för att hela tiden vara den där lite crazyga medelålders praktikanten i arbetsgemenskapen. Måste komma ihåg att så scrolla ner till det här blogginlägget och läsa på svart och vitt om min längtan efter utvecklingssamtal sen när jag jobbar heltid igen och förbereder milslånga utvecklingssamtalsunderlag och svär tyst för mig själv.

Och Frederik ja! Har lyssnat på honom många gånger under de här veckorna. Harva meistä on rautaa är en av favoritlåtarna i jumppan jag håller på praktiken.


tisdag, april 14, 2015

Mind-Body-Bridging

Var igår på en föreläsning om Mind-Body-Bridging. En rätt sympatisk amerikansk (tycker ibland att jenkare som föreläsare kan vara lite översittare - stormaktshögfärdiga liksom) professor som hade dedikerat sin arbetskarriär till att forska i kopplingen mellan psyket och kroppen.

Han hade några konkreta övningar som jag tycker var intressanta. En handlade om att istället för positive thinking (som han tyckte att inte var värt någonting alls) använda sig av medvetlighetsgörning av den negativa tanken. Han menade att de negativa tankarna alltid ändå finns där, att det inte är någon vits att försöka tränga bort de negativa med det positiva eftersom det kan leda till att de negativa tankarna kommer ännu starkare tillbaka efter en tid.

Lite yin/yang eller det onda och det goda-fundering alltså. Acceptera båda sidorna. Men att samtidigt medvetliggöra att den negativa tanken bara är en tanke och behöver inte gå vidare till att påverka din kropp negativt (musklelspänning, tryck i bröstet eller magont). Den kognitiva övningen man skulle göra var att när man t.ex. på morgonen ser sig i spegeln och ifall en negativ tanke dyker upp (jag är lat/ful/dum/dålig osv) istället tänker att:

- Nu tänker jag att jag är lat/ful/dum osv.

Den här lilla kognitiva övningen kan hjälpa tanken att hållas som tanke (ingenting  mer , ingenting verkligt) och hindra den att sprida sig via nervsystemet till kroppen och förorsaka symptom.

Om det fungerar så är det ju great. Jag tror inte det finns så mycket rätt och fel gällande olika kognitiva övningar. Om positiv thinking fungerar för dig så är det ju lika great. Men det var intressant att höra om ett allternativ.

fredag, april 10, 2015

Slut med letandet?

Promenerade hem i vårsolen (okej, dis-sol, men i varje fall) och hade en fin bubblande känsla i magen. Tänk om det här med psykofysisk fysioterapi är min grej? Tänk om jag kan sluta leta? Sluta blogga eller åtminstone ändra namnet till livslång målmedvetenhet, eller någo...haha!
Fast sen har jag ju inte testat neurologisk fysioterapi ännu så där på riktigt. Kanske jag tycker mer om det? Och var får jag månne jobb sen? Och hurudan är fysioterapin i Belgien? Och leta gör jag väl alltid. Fast skönt skulle det vara att så småningom åtminstone för en stund leta efter mindre detaljer i livet än vad jag skall bli som stor. Är lite trött på mitt velande.
Men nu är det freeeeedaaaag! Puss och kram

torsdag, april 09, 2015

Lägenhetsupdate

Vi kanske har en lägenhet i Bryssel. Jipiii! Är för tillfället glad för ett kanske, det ger åtminstone hopp. Det har varit fler gröpper i lägenhetsökningsvägen än vi trodde då vi med gott självförtroende skålade med Hoegaarden där för några veckor sedan. Jag börjar alltid inredan och bygga bo i varje möjlig lägenhet och så blir jag så besviken då det inte blir av.

Jag har hört att man inte skall ha känslor med vid bostadsköp (gäller kanske för hyrning också), eller åtminstone inte låta känslorna styra beslutet. Att tänka rationellt och logiskt. Det kommer alltid nya lägenheter på marknaden. Är inte så bra på att vara rationell när det kommer till att söka hem. För hittar jag något jag vill ha, så VILL jag ha hemmet för att jag ÄLSKAR det.

Ps. praktiken är great - känns bra så här långt. Här går jag med bestämda steg till första dagens praktik på tisdag. Känns som jag  varit med om massor sedan dess:


tisdag, april 07, 2015

Har du ångest?

Jag är trött i huvudet (igen). Läste igenom broschyrer om bland annat ångest vid psykiatriska avdelningen där jag idag började min tredje praktikperiod. Nu gäller psykofysisk fysioterpi sex veckor framåt. Funderade på vägen hem om att skillnaden mellan psykisk frisk och psykisk sjuk är skörare än vad många tror - tror jag. Vi är så nära där vid gränsen under stunder i vårt liv, men rädda för att erkänna det. Stigman är väl för stark.

Hittade de här bra tipsen till alla som så som jag också lider av ångest ibland (lindrig eller mindre lindrig):



söndag, april 05, 2015

Påsk

Påsk, påsk, pååååsk. Sitter just nu hos mina föräldrar och känner mig helt sjukt trött. Riktigt, kunnon vårtrötthet. Hel sjukt hur trött jag kan vara. Vilket intressant blogginlägg. Inspirerande också.

Hejhej så länge.