lördag, juni 25, 2016

Evigt ung

Glad midsommar!

Jag har inte botoxat mig utan börjat med att endast fotografera och spegla mig själv genom rynkborttagande snapchatfilter. Jag har hittat ungdomens källa - bara det - denna midsommar anno 2016.


Längre än det här har jag inte kommit i min inre mognadsresa.

onsdag, juni 22, 2016

Förstår inte alkoholdebatten

Förstår mig inte alls på "alkoholdebatten" i Svenskfinlands bloggvärld just nu. Eller jag förstår inte varför vissa envisas att kalla inläggen för en debatt. Alla håller ju bara med om att för mycket alkohol med barn inte är bra. Den ena efter den andra. Och så är det ju och om alla håller med så är det väl ingen debatt?

Eller har jag missat något blogginlägg - typ suparfarsans debattinlägg? Länka snälla till mig i så fall - DET skulle vara intressant och ledsamt.

Skolan i Bryssel - vitsordshimmelen

Den här veckan har jag sprungit på två olika lärarmöten och har två kvar. Skolan här engagerar föräldrarna rätt mycket, nästa varje dag är det något papper som skall fyllas i eller något specialarrangemang som skall planeras.

Rufus var till exempel hela förra veckan på en bondgård där de fick sköta om djur; kossor, grisar, getter, får, höns, katter och hundar. På bondgården fick de också lära sig att sortera i praktiken, göra ost på komjölken de mjölkat - både hård- och mjukost - sylta och baka bröd. Sista dagen hade de en marknad med alla produkter och fick köpa hem det de ville (max 2,50 euro fick de ha med sig).

Allt det här låter idylliskt, vilket det också är. Vi betalade ca 60 euro för veckan, där ingick bussresorna varje dag, mat och allt program. Informationen om utfärdsveckan kom redan i september så alla hade en rätt lång tid på sig att spara ihop pengarna.

Engagemanget i skolan, med familjer och med samhället utanför fungerar bra här. Det som jag tycker är mindre bra är den strängare disciplinen och betygsättningen. Om vi återgår till lärarmötena den här veckan så kunde mötena lite fräckt jämföras med en resultatgenomgång på vilken firma som helst. Läraren visar resultaten från perioden, många siffror på rad och påpekar vad som barnet borde jobba mera med. Barnet får ett medeltal från alla prov på en skala mellan 0-100. I mappen finns också ett klassmedeltal för varje ämne så att man då kan jämföra hur ens barn klarar sig i konkurrensen. Tack hej, nästa förälder in!

För Rufus har det här året varit den tuffaste prövningen hittills i hans lilla liv. Bara det att börja skolan är stort och om man då lägger till att börja skolan i ett nytt land och på ett främmande språk så blir pressen enorm. Som grande finale på skolpress så hade de här i början på juni en två veckors exam-period, en liten ministudentskrivning för sjuåringar liksom.

Hur har vi då tacklat det här? Med all den här pressen har vi bestämt oss för att inte lägga någon vikt alls på vitsorden som skolan spottar ut med jämn takt och sen då försökt kommunicera den här attityden till Rufus. Det är klart han har koll på provsiffrorna och jämför, men vi har poängterat att siffrorna finns för läraren och han behöver inte fundera på dem. Vi har glatt konstaterat att i Finland har man inte ännu som 7-åring vitsord och tyckt att allt han gör är fantastiskt skickligt. Periodsvitsorden som vi fått från skolan har vi inte visat till Rufus. Vi berättade inte heller i förväg om examperioden eller stressade och läste extra inför den som en del andra tydligen gör. Han hörde så klart om att examperioden var på kommande men jag tonade ner det här hemma. Proven gick bra, men jag tonade igen ner resultaten och sa att det viktiga är att du lärt dig nytt, att läraren vet vad du kan så att hen kan lära dig mera och att det snart är sommarlov.

Mantrat för året har alltså varit att tona ner resultatpressen från skolan gång på gång och berätta hur duktig och modig han är just om han är.  Och han lyser upp varje gång jag säger hur duktig han är just som han är och så fixar han ihop svåra matematikprov som jag eller Danni skall försöka lösa här hemma. Back at you, tänker han nog ändå.

Varje barn är så klart olika, men den här nedtoningen av press har fungerat rätt bra på Rufus så här långt. Nu trivs han bra i skolan och verkar inte stressa allt för mycket för proven och testerna, vilket jag tror gör att han LÄR sig mera i slutändan.

måndag, juni 20, 2016

Lyxhelgen

Man sku ju kunna tro att jag efter helgen med egentid i Stockholm och Åbo med vänner och syster skulle ha massor med fina bilder som minne. Men det har jag inte. När jag har som roligast är jag tydligen usel på att ta bilder.

Hade en sextimmars mellanlandning i Sthlm och passade på att hälsa på Lina som var en-dag-över- beräknat-datum-gravid. Vi lunchades på Mothers, köpte en väska och åt en glass föra jag åkte vidare till Arlanda och Åbo. Väl framme i Åbo mötte mamma och pappa mig (jeeee!). Vi hann tala om senaste nytt i bilen och skåla för examen när vi kom hem och sedan var klockan redan tolv på natten och jag måste få min skönhetssömn inför tjejhänget nästa dag.

Hittills har jag alltså inte tagit EN ENDA bild. Hur slött är inte det. Från lördagens girliesträff hittade jag en skarp bild från mobilen och Ullis bilder från vår mesefeed.





Jag behövde SÅ den här helgen. Är ännu trött idag, men lycklig i magen av alla fina människor.

torsdag, juni 16, 2016

Heta linjen

Här är tre positiva nyheter från veckan:

1. Jag fick pressat byråkratin i Leuven och kunde skicka alla intyg och fick glädjande nog det här meddelandet från Arcada:


2. Tackade Marilyn och KU Leuven för flexibiliteten och fick det här svaret:


Det snackas om mig i korridorerna - den där fenomenala finskan kallar det mig nog för!

3. Och allt det här har jag fått till stånd i Europas bästa universitet. Jag blev blev informerad under veckan att KU Leuven rankas som nummer ett i Europa vad gäller innovation enligt Reuters.



Så alla ni som har väntat med att kontakta mig med jobberbjudanden tills jag är färdig fysioterapeut kan börja höra av er. Det är bara och ringa och komma med era arbetserbjudanden! Brygger kaffe under tiden medan ni knaprar in numret. Hejhej!

tisdag, juni 14, 2016

Bugs

På söndag åkte vi till en barnfesitval i Saint-Gilles med några andra familjer. Saint-Gilles kan kanske jämföras med Rödbergen eller Södermalm. Fast nu hengaile vi mest i parken och susade bara förbi stadsdelen. Måste åka tillbaka och bekanta mig mera med kvarteren - verkar avslappnat och trevligt.

Det mest spännande var nästan Bugs in Mugs. Riktiga maskar i maten. Mums!

Regnskurarna (NÄR skall de sluta regna här!) skrämde säkert bort en del besökare. Man kunde måla, dansa
lyssna på musik och vara allmänt kreativ.

Här spottar jag in Bugs in Mugs och random belgare.

Funderar ännu på att istället ta pizza från fiilis-killarna bredvid. 

Kön var lång till Pizzan så vågar satsa på maskmaten. Jag åt en hamburgartallrik. Hamburgaren
var normal, men bredvid fanns det friterade larver man kunde smaka på. Krispigt, men de smakade
inte så mycket.
Och här är jag, lite sliten och trött, men helt glad ändå och full med nyttiga bugsproteiner... 




måndag, juni 13, 2016

Pray for Orlando

Pray for Orlando säger jag bara. Fast det nu efter alla europeiska terrorattacker anses för ytligt att uttala sig med billiga fraser eller lägga snabbt designade symboler på profilbilden för att visa sympati. Efter Charlie Hebdo var det ännu okej för symboliken i bilderna var rätt då det handlade om serietecknare, men efter Paris och speciellt efter Bryssel var det här fenomenet redan förlegat och bara störande löjligt enligt vissa. Bl.a. Alex Schulman och Sigge Eklund talade om det här junttiga fenomenet i sin podd för en tid sedan.

Klart sympatiyttrande på sociala medier inte ändrar på något, men samtidigt så är det väl inte fel att känna medlidande och visa det med en billig fras eller snabbt ihopfixande symbol när ursprunget till handlingen kommer från en ärlig plats (som amerikanen skulle utrycka det). Även då om det är en snabb känsla som sköljs över en och försvinner så fort man klickar sig vidare på internet. Men i det korta ögonblicket är mitt medlidande sann.

Det är något i översittarattityden i Alex&Sigge som stör mig gällande den här frågan. Som att lägga ett coolhetsetikett på hur man skall yttra sina känslor vid tragedier som inte berör en personligen. Det är klart att "tragedibilden" som målas upp sociala och traditionella västerländska medier är totalt snedvriden då världen bakom väst helt glöms bort. Och det är inte rättvist. Men är det heller fel att känna något för ett ögonblick och visa det?

Kanske jag mest är störd för att jag kände mig träffad och junttig och för att jag blir varm av bl.a. de där rainbowhjärtat som snurrar runt för att stöda Orlando.


Ps. Allt det här som jag skriver är totalt onödigt i det stora hela.

fredag, juni 10, 2016

Ku-Ku song

Fredaaaag! Har översatt min CV till engelska idag och annars mest varit apatisk. Ni har kanske sett den här videon som snurrat runt. Blir så glad av den trots apatin. Ha en fiiin fredag! Puss och kram

onsdag, juni 08, 2016

Systerbarn på kommande

Sådär annars då så sitter jag mest och väntar på att mitt andra systerbarn ska komma till världen. Det här kan ske när som helst. Såååååå spännande! Stal den här bilden från Linas instagramfeed. Syster Lina och Minna Palmqvist rocks! Är inte sponsorerad (igen då, aijo har ju aldrig varit heller - haha), men tycker att kläderna är snygga och budskapet bra.


måndag, juni 06, 2016

Brunchen och lite annat

Helgen som gick var fullspäckad med program. Var så social att jag idag knappt orkar tala om väder och vind.  Fast lite måst jag kommentera det helt otroligt spännande fenomenet väder. Och speciellt spännande är det här i Bryssel. För nu har höststormen blivit tropisk sol och värme. Det är så hett på vår gård just nu att jag inte kan sola mera än två minuter före jag vacklande måste ta mig till ett skuggigt andhål och sitta där med munnen öppen en stund.

Eftersom ingenting annat intressant just nu passerar mina hjärnceller så bjuder jag istället på bilder av bl.a. söndagsbrunchen som började klockan 13 på söndag. Brunchchchchchchchch.

Fast först en bild när jag håller på och lagar mig färdig för lördagsfesten med svenska
journalister och deras familjer. Mycket trevligt. Försökte marknadsföra Danni som den
kommande SVT-profilen. Berättade bl.a. om det STORA priset han vunnit (skoj, men är
superstolt över honom).

Nästa dag var det brunch med våra vänfamiljer som vi träffat via skolan. Vi träffades
långt från våra egna neighbourhoods och åkte till Tour and Taxis som ligger vid kanalen.
Coolt område.
Brunchrestaurangen finns i en byggnad från början av 1900-talet som
då fungerade som en handelsbytesplats. 
Brunch

Och här lämnar hela gänget stället med Elsa i täten.

På söndagskvällen cyklade vi ännu till parken och kollade in den ekologiska marknaden.

Marknaden

Fick hem några nyttiga broschyrer, men har inte gjort något aktivt för att ändra på våra
köpvanor. Ännu. 


onsdag, juni 01, 2016

Tack Arcada!

Jag ligger inte under täcket med chipspåsen, fast det egentligen skulle locka. Istället har jag försökt puffa på administrationsapparaten i KU Leuven - mitt universitet här i Belgien. Det är lätt att bli desperat under en sådan process.

Vilken skillnad sedan då jag ringde upp Arcadas studieservice för att försäkra mig om att jag har allting fixat från deras sida för att kunna utexamineras. Allt gick att ordna, lösning på lösning och super vänligt bemötande. Jag blev så glad! Det här inlägget är inte sponsrat av Arcada, men jag vill ändå nu, ifall jag glömmer senare, passa på och tacka Yrkeshögskolan Arcada för en superfin utbildning och ett otroligt vänligt bemötande! Allt har alltid ordnat sig och alla har varit så snälla. På riktigt - ljuvliga människor!

Tyvärr rår inte jag eller Arcada på byråkratin i Belgien, så det ser ut som om jag först kommer att kunna utexamineras i september eftersom jag inte hinner få mina studiepoäng från vårens praktik till deadlinen inkommande fredag.

Här är jag på Arcada och berättar om Fysioterapiutbildningen
för något år sedan.