torsdag, januari 26, 2017

CNN överdos

Här har vi haft magsjukan på besök och jag har kollat för mycket på CNN. Har sett på vita husets presskonferenser som vilket underhållningsprogram som helst. Det har gått så långt att jag blivit irriterad då pressekreteraren Sean Spicer klarar av att svara på frågor någorlunda normalt, hoppas nästan på att de ska komma ännu mera absurditeter - showen blir ju bättre då.

Där i soffan under täcket har jag funderat på att den amerikanska marknaden reagerat positivt på Trump. Dow Jones (aktieindex över de 30 största amerikanska företagen) nådde nya rekord igår. I de bästa av världar kunde det på lång sikt betyda nya investeringar och nya jobb i USA, men för tillfället är det företagen som blivit rikare inte det amerikanska folket (om du nu inte råkar äga en stor mängd aktier).

De västerländska företagen - också amerikanska - har gjort stora vinster på billig arbetskraft runt omkring i världen och nu då lönerna har höjts något i t.ex. Kina och Trump lockar med skattelättnader finns en chans att företagen flyttar en del av produktionen tillbaka till USA. Den fria marknaden har ingen moral, utan företag invetesterar på den plats där förutsättningarna för vinst är bäst.

Protektionism vs globalisering handlar också om global rättvisa. Hur mycket är vi i väst beredda att offra för att andra delar av världen får det bättre? Att välfärden fördelas jämnare globalt. Arbetsrättsfrågor så som skälig lön och arbetstid, förbud av barnarbetskraft osv kan vi som står för dessa värderingar påverka genom t.ex. klausuler i handelsavtal - ju flera länder som ingår i dessa avtal ju mera tyngd har avtalet och ju mer kan vi påverka arbetsförhållanden. Den fria marknaden har ingen moral, men vi som människor har möjlighet att påverka den globala marknaden med lagar och förordningar ifall vi vill försöka göra vår värld till en rättvisare plats. 

Och det är här jag blir mörkrädd. För USA:s president har i och för sig påverkat den amerikanska marknaden positivt så här långt  (aktieägarna har blivit rikare), men moralen, människan Donald Trump, ger inga förhoppningar om en ljusare framtid. Hans narcissistiska drag och aggressivitet kan ha verkan på globala frågor så som fred, miljö och mänskliga rättigheter. 

Och även om jag försöker se på presskonferenserna med distans - som en show som inte påverkar mig - inser jag att oberoende om jag vill det eller inte kan den där obehagliga mannen inverka negativt på också mitt liv. 


fredag, januari 20, 2017

Bilder från Ixelles

Jag tar sällan vardagsbilder kom jag på här under veckan. Så när jag gick till franskan förevigade jag några vyer från min väg.

Kursen jag går på ordnas av EPFC och de har lokaler på flera håll i stan. Min kurs hålls i kommunen Ixelles som i praktiken är en del av Bryssels centrum.

För att komma dit byter jag metro vid Arts-Loi var man ännu idag möts av några fullt utrustade militärer. Har vant mig vid synen, men känslan av att nästan snubbla in i ett automatvapen efter morgonkaffet är inte skön.

När jag stiger upp vid Port de Namur ser det ut så här:


 Sen vänder jag in på den här gatan:


För att ta mig vidare på den här smalare gatan där det ligger en uteliggare vid en dörrport och sover då jag går förbi på morgonen. Hans hund brukar titta upp på mig med snälla ögon.


På väg tillbaka efter kursen tittade jag upp och då ser det ut så här. Bryssel är en salig blandning av byggnadsstilar från olika årtionden.


Ju längre jag bor här ju mer tycker jag om den här stökiga staden. Kanske det alltid är så?
Ha en bra fredag där var du är! Fredagslåten (yesyes inspirerad av Skam):



onsdag, januari 18, 2017

Luntvibbar

Hade franska tent idag. Uuujeee. Kom sist in i klassen och fick klämma in mig på den trängsta platsen. Intressant hur rätt många tar det där med att inte titta på den andras svar eller diskutera med andra under tenten mera som en rekommendation, inte som en regel att följa.

Jag stirrar lydigt ner på mitt papper och vågar knappt ens titta snett upp på läraren. Det kunde ju se ut som om jag sneglade på grannens papper. Böjer huvudet lite extra mycket bakåt när jag kollar på tavlan, nästan så att näsborrarna är där ögonen borde vara. Jag vill ju inte ge någo luntvibbar ifrån mig till Madammen. Skulle helst vilja ha skyddslappar på glasögonbågarna. Bara för att förtydliga hur oskyldig jag är. Medan jag skriver hör jag ett jämnt surr av viskningar och Madammen som nu som då harklar sig och manar att alla ska jobba själv. Känner en skam över klassens fusk. Och jag stirrar ännu intensivare på mitt eget papper och böjer huvudet lite extra mycket neråt så att min näsa kommer närmare pappret. Vill helt tydligt - men ändå kanske lite omedvetet - visa till Madammen att här sitter minsann en ärlig (lutheran)piskad finne. Inget fusk här inte.

Fick huvudvärk efter tenten. De andra verkade ta det lite mera chill.

måndag, januari 16, 2017

Hemmahelgen, samt Stampy vs Madonna

Husmorstips a la mig bjuder jag på idag nu när vardagen kickat igång:

1. Diskborstar kan tvättas i diskmaskinen. Det här var en riktigt aha-upplevelse förra året då jag hörde någon berätta denna sanning. Förut köpte jag helt för snabbt nya. Mindre plastköp känns alltid bra, speciellt nu efter julen.

2. Ööö, det var något till också - men kommer inte på det. Men ett råd är väl bättre än inget!

Vi hade en hemmamyshelg och gjorde en snögubbe och bakade en Stampy Cat chokladkaka. En minecraft-grej, Rufus nuvarande idol är youtubaren som kallar sig Stampy Cat.

Danni tweetade bilden på kakan och funderade om Stampy kommer att svara eller lajka. Jag tänkte tappa hakan och konstaterade att Danni har underskattat Stampys populäritet, han kan närmare 40 miljoner visningar på vissa av hans videon (rekordet är väl 150 miljoner visningar). Jämförde det med sannolikheten att få ett lajk av Madonna och kom på att det inte heller är helt rättvist eftersom hon bara har ca 9 miljoner följare på instagram. Danni tyckte att man ändå inte kunde jämföra Madonnas kändiskap med Stampys. Jag argumenterade med att Madonna forfarande är drottning av pop, men på sociala medier är hon inte royalty. Vi bestämade att respektfullt agree to disagree.

Det var vår söndagsmiddagsdiskussion. Vuxen till vuxen delen av diskussionen i varje fall. För resten av tiden gick till att försöka hålla alla vid matbordet (ofta någon av oss som springer bort skrikande eller gråtande) och undvika att bli träffad av plastleksaker under rajvarattackerna.






fredag, januari 13, 2017

Nyårsresan

Och så har det ju varit jul i Finland och en Kanarieöresa sen sist. I år drog vi till Puerto Rico på Grand Canaria. Det var precis allt vi hade förväntat och hoppas på. Efter två veckors resande gick vi i pyjamas hela förra helgen före skolstarten.

Nu är vi tillbaka i rutinerna igen - barnen i skola, Danni på jobb (han gör just nu en juttu om Emmanuel Macron - en ny fläkt i den franska och europeiska politiken som för en gångs skull inte är högerpopulistisk) och jag har börjat med franskan och realityserierna.

Några beskrivande bilder från södern:

Säger nästan allt om vår tid (på stranden, på resan, på jorden år 2017)

Också en mycket beskrivande bild av vardagen i Puerto Rico
En ganska beskrivande bild av stället vi bodde på. Efter SKAM tycker jag att allting
norskt är så sympatiskt. 

Jag är glad och barnen sura. Inte så ofta det hände under veckan, men vi lyckades
få den här före-lunch-stämningen på bild




måndag, januari 09, 2017

Farfar

När Rufus föddes gav min farfar följande två råd:

1. Lyft aldrig babyn genom att bara hålla i huvudet för då kan nacken brytas
2. Akta er för att babyn slipper åt att slicka raklödder med skäggstubbar i för de kan göra hål i det inre organen som leder till att man dör. Det här hade han sett hända åt en hund under kriget.

Min farfar var ingen gosfarfar. Han sa rakt som det var eller som han tyckte och det kunde ibland vara provocerade och obekvämt. När vi kom hem från någon resa var han intresserad över vad vi hade ätit, inte så där allmänt utan exakt dag för dag och måltid för måltid. Han älskade också att fråga historiska namn- eller årsfrågor. Ofta omöjliga att svara på vilket han njöt av. Alltid exakt. Exakt vilken tid kommer ni? frågade han. Under de senare åren mera på skämt.

Han hade en hård yta som han säkert lade grunden till när han som 17-åring hamnade ut i kriget. Men under ytan fanns något mjukt som skymtade fram, ofta i form av sentimentalitet. Speciellt under de senare åren. När han hälsade på våra nyfödda barn eller när han berättade om hans favoritmusik så som Frank Sinatras I did it my way (Elvis Presley och allt efter det vara bara skit tyckte han).

Jag är glad att jag fick se honom oftare under åren i Helsingfors då barnen var riktigt små. När vi kom och hälsade på satt han alltid med en leksak på huvudet eller i knäet så att barnen måste försöka hoppa för att nå upp till den. Han sjöng också t.ex. att Lucia har loppor i håret och den här humorn älskade Rufus och Elsa.

Min farfar somnade in på fredagen efter bara några dagar på sjukhus och höll Kati i handen under hans sista andetag. Han blev 91 år gammal. Vi kommer att sakna dig farfar.

Sista bilden som vi tog på julen när Selim som yngst hälsar på farfar som var äldst.