onsdag, november 29, 2017

#dammenbrister

Som så många andra har jag under den senaste veckan fått vara med om något unikt - för mig i varje fall. I en Finlandssvensk-grupp på Facebook har kvinnor berättat om de sexuella trakasserier som de varit med om under sina liv. Jag har läst och gråtit en skvätt, tagit paus för att inte bli för skör och läst lite igen. Stämningen i gruppen har varit så fin, så mycket kärlek. Det är något stort på gång när  #dammenbrister och kvinnor från olika generationer berättar om sina upplevelser.

Så mycket jämställdhetsarbete har gjorts av kvinnor i Finland under hundratals år och nu behöver vi föra utvecklingen en bit framåt igen. Vi måste jobba för en bättre framtid gällande sexuella trakasserier och våld mot kvinnor (och män så klart, men den här kampanjen handlar om flickor och kvinnor som blir utsatta). På astra.fi/dammenbrister kan du läsa mera om uppropet.


fredag, november 24, 2017

Ansiktshuden

Har idag tagit bort två ytliga blodkärl från mitt ansikte. De störde mig och så hörde jag om att det lätt går att ta bort med ljusbehandling eller IPL som står för Intensivt Pulsat Ljus. Det tog 5 minuter och så var det klart. En trevlig läkare som råkade meddela mig när hon undersökte mitt ansikte att jag också har lite rosacea på kinderna och hakan. Men det stör säkert inte mig? la hon till.

Har aldrig tänkte på att jag har rosacea, dvs ytliga blodkärl, men nu kan jag inte tänka på något annat. Hon gav en spegel där i det lysrörsupplysta rummet och min hy såg alldeles ojämn och rödfläckig ut. Ser jag ut så där! tänkte jag. Behandling finns så klart på kliniken ifall jag är intresserad, men det är heeelt up till mig.

De där hudklinikerna verkar vara som Ikea, man känner att man alltid borde gå tillbaka.

Läkaren menade att rosacea är ärftligt och inte har med mitt intensiva solande som yngre att göra. Men nu när jag googlade (måste ju) så står det att mycket sol, stark mat och alkohol kan påverka symptomen. Slår till mellan 30-50 år gör det också. Så nu känner jag mig ohälsosam och gammal. Det här skulle ju vara fria, crazyga fredagen för mig! Aaaargh!

Äsch, får ta mig i kragen och föra blicken bort från naveln ut i horisonten. Och där händer det grejer, säger jag bara!




Ps. vilken perfekt hy hon har, Katy Perry, men hon är väl inte ännu fyllt 30 år. Lyckans ost.

onsdag, november 22, 2017

Meetoo och tiden

Märker att nu i november finns det rätt många personer som kommentererar på finlandssvenska medier som tycker att  Meetoo-kampanjen pågått för länge. Nu räcker det väl? är kontentan i kommentarerna när en ny yrkesgrupp i Sverige (OBS! i Finland är det heeeelt tyst) berättar om sexuella trakasserier inom deras bransch. Intressant att kampanjen för jämställdhet fick ta plats i hela två månader efter tusentals år av kvinnoförtryck.

Vill bara hälsa tillbaka ut via i internet till dessa anonyma jomare att det säkert gör ont när samhällsmönster brister framför ögonen på en själv, men just därför kan det vara bra att ta en extra reflexionsrunda kring orsaken till den egna irritationen. Så som jag gjorde med min irritation över den hälsosamma ungdomen. Fundera, läs på och bena ut tankarna. Jag lovar: du blir oftast smartare då!

Ett tips till av låtsas-att-jag-inte-vill-vara-men-verkar-ha-blivit-en-självhjälpsrådgivare.

Jag gick bara snabbt till spegeln när jag kom hem och tog en
enda bild. Jag looovar!

fredag, november 17, 2017

PK(ish)

Temat på franska kursen den här veckan var miljötänk och hållbarhet. Vår lärare är superengagerade eftersom hon också leder personalens egna hållbarhetsarbetsgrupp.

För oss som sitter i klassrummet blir det viktigaste ju terminologin, men det är inspirerande att lära sig då man märker att läraren är genuint engangerad i en fråga. Men när någon är superivrig och engangerad finns det också möjligheter för hårdare kulturkrockar. Vilket var fallet i veckan när läraren berättade om zero waste eller le zero déchet och vad begreppet innebär.

Efter lärarens ivriga förklaring frågade en av deltagarna i klassen - helt oskyldigt och utan ironi dock lite bekymrat - att det väl handlar om en sjukdom. Jag blev först så där pk-stött på hur någon kan säga något så omodernt tills jag förstod att personen trodde det handlade om personer som lever i stora skräphögar hemma. Alltså människor som aldrig slänger något fast de borde. Ni vet de där tv-programmen där de hittar döda katter under metervis med tidningar.

Började fnissa på kvällen då jag tänkte på den här incidenten. Det blir så komiskt då olika världar möts i all vänlighet. För även om personen som frågat på nytt fick förklaringen om att zero waste-rörelsen handlar om hållbar konsumtion, förstod hen ändå inte riktigt varför man går igenom något så jobbigt för en sådan liten detalj som skräp i sin vardag.

Vi lever alla i våra egna bubblor. Men tror fortfarande att mycket gott kan komma av att orka mötas, fast då måste det vara som på franska kursen: ärligt och inte elakt från någon deras sida.

Mumslunch utan kött här i min egen lilla pk(ish)-bubbla

Fredagslåten för också den här veckan måste jag ju ha. Hmm, det får bli eMMas engler i sne eftersom det är Elsas favorit och både hon, jag och Rufus är sjuuukt julpyntsugna. Vi tänkte börja pynta idag som fredagsmysprogram då Danni är i Göteborg med resten av EU-folket. Jag är ärligt ivrig, det var många år här i mellan som jag bara julpyntade för barnen, men nu är julmysjaget tillabaka. Ha en fin helg var du än är!


onsdag, november 15, 2017

Egoist-Anne

Jag har utvecklat något slags av beroendebeteende gällande Åbos utveckling. Surfar nästan dagligen in på stadens hemsidor för att se ifall något nytt är på gång. Ser Åbo som mina fantasifulla legostadsprojekt från barndomen. Var byggs det till näst?

Fast mest planeras det just nu, men lite byggs det också. Torgparkeringen kommer att börja byggas efter måååånga år av dragande hit och dit, konserthuset skall få ett ansiktslyft, Koivu och Supercellgrundarna planerar en nytt evenemangscenter och det finns till och med en stadsplan för framtiden.

Kanske beror det här på något slags av inneboende rotlöshet. Var hör jag hemma och behöver jag ha en plats som är "min"? Blir jag trygg eller lycklig av en fast fysisk punkt på jorden? Fast tycker egentligen mest om att följa med utveckling på avstånd - speciellt när det är medvind - utan att behöva konfrontrera personligheter som Arkitekt-Patte på riktigt.

En annan orsak till mitt intresse för utvecklingen i Åbo är för att vi har en lägenhet från tiden vi bodde där och jag har varit nyfiken på hur allt planerande påverkar bostadspriserna i området - en egoistisk motivation helt enkelt. Kanske blir det min nästa aha-upplevelse: att jag blir riktigt ivrig och motiverad endast då jag gör något som matar egot - Rollen som super-star-fysioterapisten (matar duktighets/proffs-egot) bloggjaget (matar bilden utåt-egot) och nu då bostadsmogulen (matar cash-egot).

Kom ju tidigare fram till att jag ska bejaka mina olika roller och nu vill jag också bejaka egoismen som energikälla - allt som var förbjudet och ytligt är kanske just det som driver mig framåt.

Jag låter inte så sympatisk, men skit i det, i novembermörkret behööööver jag allt som kan hjälpa till med min motivation. Troligen visste du även detta från förut. Jag är så efter med allting.

Bilden är tagen från visionen (fast just den här platsen ser redan idag precis ut så här en solig sommardag)

Ps. Nyaste nytt är att det i det senaste numret av Vouge China finns det ett långt reportage om Åbo. Nu händer det grejer sidu, sidu.

fredag, november 10, 2017

Party tricks

Freeeedaaag! Så skönt. Den här veckan blev jag ett år äldre igen. 38 år. Tror att en av de viktigaste insikterna i år är det där med roller. Skrev tidigare om en diskussion jag hade på sommaren om arbetsroller.

Jag började skriva den här bloggen samtidigt som jag gått igenom en arbetsidentitetskris. Beskriver i det första blogginlägget hur det kändes som om jag spelade teater och sökte mig därför till ett nytt yrke som kändes mera människonära och där jag också tydligare såg nyttan av det jag skulle jobba med i en samhällelig kontext. Ville känna mig - och ses av andra - som duktig och god. 

Har efter krisen kommit fram till att jag även som fysioterapeut lägger en roll på mig och det är HELT OKEJ - det var det här som rollsamtalet på sommaren handlade om - min roll som fysioterapi-super-star gör att mitt självförtroende växer vilket gör att jag vågar göra och berätta och lär mig mera. En positiv spiral helt enkelt.

Men arbetsrollen får inte bli för annorlunda från det där smått oklara "riktiga jaget" för den skillnaden blir ångestfyllt för mig och det blir obekvämt och tungt, dvs en negativ spiral. En svår balansgång ibland.

Vet inte om någon annan känner igen sig i de här tankarna eller om det kanske är självklart för de flesta? Jag gick nämligen länge omkring och trodde att ingen annan spelade teater på arbetsplatser och tyckte jag var så otroligt fake hela tiden. Vilket ju inte var bra för självförtroendet. Nu känns det bättre. Grattis till mig själv säger mitt bloggjag (jag håller väl inte på att bli en störande självöveranalyserande self-helps dam?.... neeej då, äldre och klokare bestämmer jag mig för att jag är. äldre och klokare, äldre och klooookare)

En födisbild bjuder jag också på och fredagslåten är Lady Gagas och Florence Welch Hey Girl. Kram!




onsdag, november 08, 2017

Fyra dagar i Makedonien

Det bubblar under ytan vad gäller Makedonien. Det bubblar både i Västeuropa där intresset för landet som turistmål växer och det bubblar också inom Makedonien där turismen, infrastrukturen och huvudstaden Skopje utvecklas och byggs ut i snabb takt. Fast just gällande Skopjes centrum vet jag inte om utvecklingen har gått i rätt riktning. Centrumet har byggts om till en osmaklig, pompös, barockinspirerad helhet som måste ha kostat skjortan i ett av Europas fattigaste länder.

Plus och minus från resan:
+ Naturen är otroligt vacker - höga berg och vackra sjöar
+ Maten är god och billig, fin kombination av öst och väst
+ Alla typer vi träffade var super trevliga och ivriga på att berätta om sitt land
+ Soligt varje dag

- Naturen var fin men skräpandet var i ögonfallande - överallt fanns det skräphögar, t.o.m. inom nationalparksområdet.
- Man får röka överallt eftersom Makedonien inte hör till EU och det röks så införbenat. Hade glömt det där med restaurangbesök i tobaksrök. Barnen tyckte det var exotiskt.
- Också dålig luftkvalitet utomhus i Skopje. Säkert annat på sommaren då det är varmt, men nu eldades flera hus med ved, plus att det var torrt och dammigt.
- Kallare än vad vi räknat med runt 10°C grader då solen var uppe och runt 0°då solen gick ner och solen gick ner redan kl.17.

Två dagar i Skopje räckte bra, men då var det också naturen och nationalparkerna som lockat oss mest från första början. Skulle jag göra resan på nytt skulle jag övernatta några nätter i Ohrid i söder, det var rätt långt att köra av och an. Bilderna får berätta resten.

Här är vi på Bazar-området i Skopje. Vi tyckte det var mycket trevligare än det rätt tomma och pompösa
centrumet. Gubbar var ett av våra första intryck: överallt satt det gubbar som rökte, kollade ut i tomma intet eller
talande med varandra i klungor. 

Dag två åkte vi till Matka Canyon. Tog med taxi 30 minuter från centrum.

Vi åkte båt till grottorna men rekommenderar att istället hyra kanot eller ev. promenera.
Grottan är inte så mycket att hänga i julgran men landskapet kring den konstgjorda sjön
 är fin. 

Så vackert!

Här lunchade vi på vägen upp till Millenium Cross på ett hotell som taxikusken rekommenderade
för lokalmat. Riktigt bra fast vi först trodde att han lurat in oss i en turistfälla.

Mademoiselle Elsa

Religiösa symboler fanns det gott om - över 60 procent av makedoniens befolkning hör
till den makedonisk-ortodoxa kyrkan och ca 35 procent är muslimer. Just det här väldiga
korset heter Millennium Cross och finns uppe på ett berg ovanför Skopje. 

Vackra vyer från korsberget.

Dag tre hyrde vi bil. Utanför Skopjes centrum var det mindre barock och mera kommunistiska
kolhoshöghus som gällde. En och annan Yugo bongade vi också längs med vägarna.

Vi körde till Ohrid för att luncha, tog ca 3 timmar eftersom vägarna genom bergen är
som kostigar. En ny motorväg håller på att byggas med EU-stöd, men lär inte
bli färdig på flera år ännu. Fun fact: E65:an som vi körde på börjar i Malmö och slutar i
södra Grekland.

 Ohrid och sjön - så vackert! Behöver vatten för att hålla min finlandsvenska själ lugn.

Sista dagen körde vi till Mavrove-nationalpark och försökte hitta en hiking-led. Målet var
Galichnik men vi tappade bort oss och hamnade till ett 
skidcentrum från Jugoslavien-tiden istället.


På vissa ställen var det som tiden stått stilla. Här har vi en Lada i modell "range-rover".
 Titos män skidade säkert här.

Inom Mavrovo nationalpark finns det många byar men vägarna är i rätt
dåligt skick, gps:en fungerar inte alltid och skyltningen borde förbättras. Att hitta
början på vandringslederna är inte heller det lättaste. Men vi frågade runt och hittade till sist en
välutmärkt led från skidcentret som vi följde en bit. Eftersom det redan blir mörkt vid 5-tiden hann
vi inte så långt den här gången. Även om informationen i parken inte är den bästa så
kompenserades frustrationen med vackra vyer.
Efter fyra dagar i Makedonien tyckte Danni att det var dags att raka bort skägget och vi besökte
ännu en gång Bazar-området i Skopje.

Och promenerade en sista gång till centrumet som ligger precis bredvid basaren. Alexander den store var verkligen STOR
i den nya statyn. Grekerna rasar över att Makedonien försöker hijacka Alexander, de anser att riktiga Makedonien är en
provins i norra Grekland. Stora män, små män, gamla män, nya män och deras dagishumör. 

Summa summarum: rekommenderar varmt Makedonien som resmål.

söndag, november 05, 2017

Nyhetsläsning på söndagsmorgonen

Började som vanligt den här söndagsmorgonen med att läsa nyheter. På helgerna får vi belgiska Le Soir som papperstidning hem och jag har som mål att läsa en artikel från början till slut, men mest blir det rubriksläsning och efter några google translate gånger fastnar jag oftast vid skärmen och läser nyheter där istället.

De finlandsvenska nyheterna läser jag oftast på svenska.yle.fi av naturliga orsaker. De sponsrar mig inte direkt - vilket det nästan kunde göra med tanke på hur många gånger jag länkat till dem - men indirekt via min sambos jobb är jag ju sponsrad. 

Läste idag på samma sida en text av Lotta Green som jag själv kunde ha skrivit om jag kunde skriva så bra. Så många liknande tankar jag själv haft om jobb och balansgången till ett lyckligt liv i det samhälle vi lever i och igår läste jag att Peppe Öhman skrivit om #meetoo och Cissi Wallin. Smarta typer OCH även bloggare. 

Skulle ju egentligen skriva ett resereportage om Makedonien. Vi kom hem därifrån igår och jag har massor med nya impulser och funderingar, men det får bli till nästa gång. Ha en fin söndag utan alltför mycket ångest för måndagen hoppas jag!

Ser bra ut, men sååå jobbigt att traggla igenom