Solen sken och stegen kändes lätta när jag promenerade ut från förmiddagens labb-session. Fast sen började stegen kännas lite trögare och jag funderade på varför jag alltid gläds över när något tar slut. Som om jag aldrig vill vara kvar någonstans, aldrig bli en del av något i arbetssammanhang?
Sen struntade jag för stunden i den tanken, åkte på hemvägen och köpte blommor och njöt i solskenet. TGIF!
Våren kom in fast julgranen är kvar. |
Kommer ni ihåg Hole? Har lyssnat på dem idag:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar