Danni kommer i januari att börja jobba som Svenska Yles Europakorrespondent i Bryssel. Vi hade en lång och viktig diskussion om vår närmaste framtid före han sökte jobbet. Det är ju liksom ingen vits att söka ett utlandsjobb om inte hela familjen är på väg till 100%. Vi kom fram till att han söker och så får ödet avgöra vår närmaste framtid. Och så fick han jobbet! Nu känns det hela lite overkligt. Jag har ingen rosenröd bild av Belgien. Vi bodde där i 9 månader som utbytesstudenter i början på 2000-talet. Ser plötsligt bara framför mig gråa hus och smutsiga gator. Måste börja minnas allt det fina och goda: moules frites, ölen, chokladen, julmarknaderna, vin chaud, kaféerna, våfflorna, de korta avstånden till, ja, hela Europa, vår redan i mars/april...
Hundra saker att ordna och fixa. För mig är det viktigt att jag också har mitt eget och kan fortsätta med studierna. Ska börja med att kolla ifall det finns någon möjlighet för mig att få en utbytesplats till hösten. För fysioterapeut skall jag bli - fast det då blir i Belgien (och jag som stressat över finskan på praktiken...
mon dieu). Under våren blir det skrivande av slutarbete och ensamståendeliv med två små barn. Iiiiiiiiik!
Ps. Kom på att vi oftare borde ha framtidsdiskussioner, hur bra som helst för förhållandet.
2 kommentarer:
wow, låter ju helt fantastiskt! stort lycka till med allting! :D
Tack, tack! Men som tur ses vi nog ännu på våren:). Barnen och jag flyttar först nästa höst.
Skicka en kommentar