Min mamma har sin sista arbetsdag idag! Imorgon är hon pensionär. Det känns konstigt. Jag har de senaste månaderna på halvautomatik konstaterat att det är bra att jobba med något man tycker om för min generation kommer att gå i pension tidigast när vi är 80 år. Sådär lite provokativt. Egentligen har jag inte funderat på det här desto mera, bara slängt ut mig den där kommentaren. Pensionär. Plötsligt kom jag ihåg att jag vid något skede under skoltiden var galet avundsjuk på pensionärer. Framförallt för att de får sova länge på morgonen. Vilket skönt liv.
Under helgen när jag var hemma hos mina föräldrar sjönk faktumet in i mig - mamma går i pension. Jag tror det känns lika overkligt för henne. Vi talade om hennes tack-för-mig-tal och både mamma och pappa funderade på olika dikter det tänkt på.
När jag satt där vid köksbordet tänkte jag plötsligt börja storgråta. Jag försökte behärska mig så att inte gråten bara skulle bubbla ut. Känslan kom så plötsligt över mig att jag inte hann med.
Men det är ju framförallt en lycklig stund. Nu får du äntligen sova länge på morgonen och mysa i morgonrocken kära mamma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar