Igår hade vi en Stockmann-dag Elsa, Rufus och jag. Det betyder att vi tar hissen upp till sexans våning och beter oss nästa som om vi skulle vara hemma där. Äter, leker och chillar. En klassiker.
Igår ringde det också på dörren. Vi väntade oss inte besök så hela familjen hoppade upp från soffan (Rufus&Elsa av glädje, Danni&jag mer eller mindre skräckslagna). Det här var mitt på dagen, men vi var alla i pyjamas och eftersom Danni hade kvällstur så var han ännu hemma. Modigt öppnade jag dörren medan alla andra gömde sig. Det visade sig vara gårdskarln som meddelade att varmvattnet skulle stängas av för en stund. Schysst att meddela tyckte jag, men samtidigt var jag lite störd på att han stirrade så. Är det ingen annan som fortfarande går i pyjamas kl.11 en vardag?
Lite senare såg jag mig i spegeln och märkte att jag fortfarande hade en mustasch som Rufus målat tidigare på morgonen. Klassiker nr 2.
Nu har underbara Kati tagit barnen till parken för att jag skall få läsa. Istället bloggar jag. Ajabaja. Den här bloggen tar kål på mig. Eller åtminstone på min STORA livsförändring. Adjö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar