Maja Magi

Före jag skriver ner den här berättelsen måste jag bara poängtera att jag inte tror på ödet. I princip. Anyhow, låt mig berätta: När jag var aktiv inom den Statsvetenskapliga klubben vid Åbo Akademi hamnade jag tillsammans med resten av styrelsen på en representationsresa till Lund. Där var vi inbjudna på Blekingska nationens årliga bal. Eftersom vi hade kommit ända från de mystiska östra skogslandet så fick vi börja förfesten i VIP-rummet tillsammans med alla viktiga personer och innegänget i nationen. Några av de absolut aktivaste inom Blekingska nationen var två bröder, kanske tvillingar, kommer inte mera ihåg. De var så uppskattade och aktiva att t.o.m deras mamma blivit inbjuden på årsfesten. Av någon orsak så hamnade jag brevid henne där i det gröna VIP-rummet. Vi talade en stund och sedan plötsligt sa mamman till mig att jag kommer att bli något stort. Att hon känner på sig det. Jag blev lite paff och tyckte det var småpinsamt och rodnade troligen åt hennes enkelhet (i min värld -speciellt under den här tiden- är en större vidskeplighet ett tecken på en lägre intelligens).

Lite senare berättade jag historien till en av svenskaran vid bordet som en rolig grej. Han kände såklart också mamman eftersom ALLA kände tvillingarna. Nåja, svensken sa då i snapsdimman att mamman var känd för att vara synsk. Mitt rationella jag skrattade åt hela historien och förklarade det med att mamman säkert var så imponerad över att finnen kunde svenska att hon drog slutsatsen att jag måste vara otroligt intelligent och därför minst bli president som stor. Men den andra delen av mig tyckte ju att mystiken och magin var lite spännande. Och i ärlighetens namn så har jag i svåra stunder, när jag inte trott på mig själv och kännt mig totalt värdelöst ibland tänkt på den där blekingemammans spådom och känt hopp. Hur pinsamt det än låter.

Vad vill jag säga med det här då? Fan vet. Men min föräldrar bruka kalla varandra Maja Magi och Fakta Kalle och de har varit gifta i över 40 år. Livet är en balansgång.