Memory Lane

En utmaning med att packa är att inte fastna i alla gamla bilder och brev. De kommer alltid fram då jag flyttar. Sen är de gömda i någon låda tills nästa flytt. Borde ju bli en ändring på det här. Måste komma på ett bättre ställe för förvaring av minnen än längst in och högst upp i skåpen.

Hittade bl.a. den här ljuvliga bilden av Rufus:

Och nu börjar han förskolan.

Och så hittade jag de här urklippet från Salon seudun sanomat om bilkrocken vi var med om år 2008. Ingenting värre hände som tur någon av oss involverade. Jag körde och kommer ihåg att jag hann tänka, när bilen plötsligt dök upp framför mig och före det smällde, att slutar det så här? Fan vad orättvist. Vi hade tur på många sätt. Speciellt att jag för en gångs skull höll hastigheten och körde 60 km/h. Livet är så skört och slumpmässigt.

Danni var med i bilen och Rufus i magen.

Som loppukevennys ännu ett foto från kanske år 2001. Ibland bli jag förvånad över att tiden gått så snabbt och att jag känt D så länge. Overkligt.

Well hello babyface!

Kanske det ändå är bra att minnena är där långt bak i skåpet. Don't live in the past Marge, sa Homer en gång. Plus att med alla minnen i vägen kommer jag inte igång med det jag skall göra idag, dvs MÅLA i nya lägenheten.

Glad midsommar!

Här sitter jag och njuter av ett kallt glas vitt och mumsar i mig nypotatis med smör på. De rökta flundrorna doftar i hela huset och från granngården hörs det redan gitarrmusik. NÅNEJNÅ! Jag bara drömmer mig bort hur min familj har det där på Utö.

Min sanning är att jag jobbar hela helgen och försöker packa grejer inför flytten (hittills har jag orkat flytta de tomma lådorna från en plats till en annan). Men oberoende min smått deprimerande tillvaro så önskar jag dig en glad midsommar! (och fast det regnar så sitter du inte ensam bland flyttlådor och suckar så som jag - hur bra är inte det!?).

Ett idyllfoto från en midsommar för något år sedan då jag ännu jobbade under vintern och hade
midsomrarna lediga.

Två tårar

Idag fällde jag en tår då Rufus vinkade hejdå till sitt dagis. På hösten börjar förskolan på ett helt nytt ställe. Just var det ju som han började dagis och vi var oroliga hur han klarar sig då han ännu inte hade lärt sig gå så bra. Fällde också en tår på jobbet då jag ledde stoljumpan och kombinerade den med allsång. I Sjösala vals sista vers om Rönnerdahl och ...hur han klarar skivan kan ingen förstå - ingen, utom tärnan i viken (hon som dök).. kände jag mig plötsligt så trött och skulle troligen ha börjat böla ifall jag fått lägga huvudet på någons axel. Rösten stockade sig och jag låtsades hosta istället.

Sen åt jag en stor lunch, drack kaffe och samlade mig (tills jag då kom till dagis).

Pirlo och morr

Barnen och jag har tagit en långhelg på Örnen igen. Vädret var skit, barnen vilda, jag blev 14 år gammal och gick omkring och morrade till mina föräldrar och barnen mest hela tiden.

Här hemma väntar flytten och Danni som har Man Crush på Andrea Pirlo. För att pigga upp min dag lägger jag en bild på mig och Pirlo på MIN blogg. Så skönt att ha en helt egen liten egoistiska bloggyta här i världen - och den är helig!

Hittade en gammal cool WWF blus hemma hos mina föräldrar. Försökte vara mummy&daddys girl, men det
lyckades inte så bra ens med den här blusen. Fast de tycker om mig ändå - precis som jag är.

Försöker göra Danni avundsjuk med att lägga mig och Andrea under varandra.

Stunden i bussen

På mornarna känns det trögt att stiga upp. Jag brukar pigga upp mig med att påminna mig själv om att jag snart får sitta i bussen alldeles stilla och bara lyssna på musik i ca. 15 minuter. Helt själv, helt utan någon som hänger på mig. Känns som om mina njutningsbehov har blivit mindre grandiosa på sistone. 

Böcker

Under sommaren skall jag läsa. Ser nu för tiden på kvällen allt som oftast på Netflix och sover oroligt efter att det sista som fastnat på näthinnan är Don Drapers plågade ögon. Nu skall de bli andra bullar! De här böckerna har jag på kö:

Paul Austers bok Vinterdagbok råkade jag se på Akademen här en dag. Boken handlar om på åldrandet och kroppen, känns aktuellt för mig just nu. Lundbergs Is har jag redan börjat på och nu när jag sett alla Mad Men delar tar Ulla-Lena över. Och sist men inte minst Martin Öhmans nyutgivna Där Finland börjar. Bäst att läsa den så att jag hänger med i diskussionerna på Utö.

Mårror

En kort rapport bara före jag somnar. Har jobbat hela helgen och skall på morgonpass igen i morgon (guuu vad jag är duktig). Bena värker och händerna håller på att torka ut pga av all desinficeringsmedel (skrivs det så? för trött för att kolla upp), annars är allt bra. Lugnet föll för en stund sedan över lägenhet när barnen somnade.

Elsa frågade just före hon somnade ifall det finns Mårror här? Ibland verkar det som om mina barn tror att det har checkat in på ett hotell.

Skryt

Jag började ju skriva den här bloggen för att dokumentera mitt nya liv som fysioterapistuderande. Sen har det ju blivit en hel massa annat också, typ bilder av blommor och barn. Men för de som läst bloggen från början brinner säkert av nyfikenhet om hur det egentligen står till med studierna? Nå, jag kan berätta att jag har kommit igenom alla de kurser som efter 2 år skall vara avklarade. Vårens praktik är också godkänd. Mitt medeltal ligger över 4 på en skala mellan 1-5. I'm so fucking good!

Det var bara det idag.

Flytten

Här i den här allmänna rumban under maj bestämde vi oss också för att flytta. Vi har trängt in oss på 65 kvadratmeter de senaste åren och vi hade mentalt bestämt oss för att fortsätta bo här tills jag blir färdig om ca. 1 år. Men så råkade sig att vi fick nys om en lite större hyreslägenhet som blev ledig här i Tölö och så blev det snabba ryck.

Det har varit fina år i den här lägenheten. Månne jag kommer att se tillbaka på tiden som en av min lyckligaste tidsperioder? Troligen. Vi det skedet har jag redan glömt allt vakande och barnaskrikandet och kommer istället bara ihåg myset, brottningsmatcherna i STORA sängen och skratten. Bra så.

Jag har gjort ett collage på saker jag kommer att sakna från vår nuvarande bostad. Stengolvet i köket, de fina detlajerna - gamla handtag och gaspolettmaskin - samt den röda färgen i tamburen. OCH utsikten så klart! Känner igen de flesta hundarna som rastas här i Tölö. I den nya lägenheten är vår vy några bilar och en samling soptunnor.

Unicorn

Det känns som om jag den här våren träffats av det stora allvaret gällande min studier och karriärsval. Under praktiken och senast idag då sommarjobbet började så där på riktigt, smög den förbjudna tanken in i mig. Tanken eller frågan om det här med vård ändå är min grej? Kommer jag att orka jobba med krämpor och smärta resten av livet?

Jag känner mig så otroligt naiv när jag skriver ner det här. Vad hade jag liksom tänkt? Att det bara är en dans på rosor? Att jag bara rider vidare som Florence Nightingale på min vita unicorne och läker ömma kroppar med att vara sååå på rätt plats i livet?

Tror att jag är mest är trött idag och då är det svårt att vara inspirerad. Tröstar mig med att vi idag under rapporten på jobbet plötsligt diskuterade faktumet att hårdhet inte fungerar vid vård av människor. Och då tänkte jag spontant för mig själv att det är jag inte, hård alltså. Har ofta känt mig för mjuk i arbetssammanhang. Nu med vård av dementa känner jag att mjukheten har hittat rätt.

Så egentligen, nu när jag i mitt resonemang hamnade här, så tänker jag helt enkelt bara rida vidare på min vita unicorn. Jihaaa.

Bröllop

Det är roligt med fest, men idag har det varit lite tungt. Alltså krabbis är inte min grej. Inte överhuvudtaget. Men igår var det desto roligare. Hittade bara några suddiga bilder från gårdagens födisfest/bröllop. Jag var helt för upptagen med att smutta på drinkar, dansa och catcha up med gamla studiekompisar för att komma ihåg kameran. Länge leve bröllop, sommar och kärleken!

Seeent i natt såg vi ut så här

Slappveckan

Det blev en liten spontan paus här på bloggen. På måndag var jag på seminarium på Arcada för sista gången den här terminen före sommarlov. Mitt sommarlov varade en hel veckan, nästa vecka börjar jag jobba på demensavdelningen igen. Fast lite lov skall jag också ha i juli. Barnen och jag åkte till landet och dagarna har bara flutit på. Kallt och mulet har det varit, men mysigt ändå. Nu är jag tillbaka i stan och på väg på bröllop i kväll. Jeee!

Jag fotade nästan ingenting under hela veckan. Har varit i någon slags koma. Några blommor och Rufus koja fick jag på bild:

Den här vackra tulpanen? slog ut medan vi var på stugan.

Elsa fotade mig. Blir genast fast med fula feik-crocks på. Så fula, men så praktiska.

Elsa fotade också smultronblommor. Lägg märke till skärpan. Mina barn är genier!

Rufus domän. På kojans tak är han kung.

Fina Helsingfors

Jag har värsta ögonjumpan på gång här hemma. Fokuserar i mellan åt på ishockeymatchen i tv:n, sedan igen till datorn och det här blogginlägget. För en stund sedan måste min hjärna också klara av att zappa mellan yle fem och eu-val. Förutom denna stressiga tillvaro har vi firat en riktig statshelg med barnen. Istället för att åka till landet blev det Helsingfors.

Bestämde oss på kort varsel att delta i siivouspäivä-happeningen på lördag. När jag vaknade på lördag morgon och tittade ut från fönstret såg jag att de första kirppis-stånden redan höll på att resas. Kändes som om Hesperiaparken levde upp till en nivå som borde nås betydligt oftare. Här säljer vi stuff:

Vagnarna såldes blixtsnabbt

Och så frade vi en 6-åring idag

Födisfesten hölls på koloniträdgården i Brunakärr.

Är tydligen Helsingfors äldsta koloniträdgård. Staden har liksom vuxit fast i trädgården. Fint ställe!

TIKAU och bloggträff

Var på onsdag kväll på mitt livs andra bloggträff, som arrangörer fungerade Nora och Johanna. Den här gången besökte vi TIKAU på Högbergsgatan i Helsingfors. I butiken hittas allt från inredningsprylar, smycken till nötter och blomfrön. Ljuvliga grejer! Den gemensamma nämnare är att det är småproducenter runt omkring i världen som tillverkar produkterna.

Själva märket TIKAU (en av många märken som säljs i butiken) har en dimension till i sitt koncept. Taina Snellman som är grundaren för märket berättade att de samarbetar med små fattiga bysamhällen i Indien och utbildar människor där i att tillverka t.ex. mattor och korgar. De här produkterna importerar de sedan till butiken i Helsingfors. Bl.a. samarbetar TIKAU med Plan Finland i utvecklingsarbetet.

Super inspirerande och jag marknadsför glatt butiken här. Känns som ett fint - och mycket utmanande - koncept. Till på köpet så bjöds det på flera glas skumpa OCH jag vann huvudpriset i blogglotteriet. Bra vibbar i den butiken säger jag bara!

Här är butiken

De här kvinnorna har gjort min fina bananbladskorg som syns på bilden nedan.

Det här vann jag - kan ni fatta?! (+ en tvål som barnen genast tog i användning)

Summer in the city

Ljuvligt är det plötsligt är varmt ute. Varje gång jag öppnar en dörr och stiger ut i värmen blir jag positivt överraskad över att det faktiskt är så varmt som det är. Vill liksom inte riktigt tro det. Varför bor jag egentligen i det här kalla landet? Troligen för att jag är för slapp för att flytta och för den nordiska välfärden. Anyhow:

Lyssnade idag på vägen hem från praktiken (och efter att ha förhandsröstat) på Mando Diao och njöt av solen och dofterna från Sibelius-parken. Sommar, sommar, sommaaaar!

Längtan

Har inget vettigt att skriva. Lite nervös inför mitt prov. En klient med smärta i axeln kommer att komma in genom dörren i morgon på praktiken och jag skall så långt som möjligt ta hand om klienten själv medan min handlare ser på. Iiiik! Lägger in en bild i stället för att flumma vidare. Det här drömmer jag om för tillfället:

Känslan efter en varm sommardag. Det hettar lite om kinderna och man är helt avslappnad efter bastun. Så sätter man sig ner och äter något super gott som Lina har planerat. Typ grillade räkor och hemgjord aioli som här. Solnedgången är varm och nästan overkligt vacker. Jag berättar dåliga skämt, Elsa funderar på stort som smått och Lina berättar om livet ute i stora världen. Aaaaa, vad jag längtar till sommaren och lediga dagar!

Helgen

Under helgen har jag jobbat, hejat på Danni som sprang Helsinki City Run, njutit i Grani av ljuvligt tjejgäng och firat morsdag med Rufus och Elsa. Int så illa. Hoppade själv över HCR i år fast jag var anmäld. Min idrottssvacka har hållit i sig och känner mig inte alls i form. Idag trotsade jag tröttheten och sprang en kort länk. Det kändes riktigt bra, kanske inspisen kommer tillbaka.

Har också funderat på praktiken (suprice), den här boken skulle jag vilja ha. Märkte sedan att den
kostade ca 180 euro. Jeeesus, någon tjänar storkosingen på denna typs information.

Danni lycklig i mål på lördag.

Och de här två gullplupparna uppvaktade mig i dag. 

Jordgubbskaka och Lepakko

Kom just hem till en tyst lägenhet. Någon har plockat upp grejer OCH i kylskåpet fanns två stora bitar jordgubbskaka. Kan en fredag kväll börja bättre än det här? Vet dock inte var barnen är, men högst antagligen med mina föräldrar någonstans. Ser ni dem på stan så ge dem en stor kram från mig, tack!

Idag på praktiken spelades REM:s Loosing My Religion i högtalarna om bakgrundsmusik. En känsla från ett ögonblick från förr kröp under några sekunder över mig. Kände plötsligt hur jag stod i Lepakko (disco) som 16 år och lyssnade i något skumt rum på just Loosing My Religion och kände mig så otroligt vilsen och osäker. Skräck blandat med spänning. När jag vaknade upp ur stirrandet till här och nu och glodde på den tomma lysrörsupplysta korridoren på min avdelning kände jag att jag i varje fall inte mera är riktigt lika osäker som då som 16-åring. Alltid något.

Jörn Donner och Danni

Medan jag svettats på praktiken har Danni kämpat på sitt jobb. Idag publicerades korta videosnuttar på kandidater som ställer upp i EU-valet. Nästan alla deltog så hela 217 intervjuer blev det totalt. Danni intervjuade en del av kandidaterna, bl.a. Jörn Donner.

Gammal och grå

Hade tänkt skriva så många funderingar men får inte nerskrivet dem på plattan. Allt som låter intressant i mitt huvud, blir bara klichesvammel i svart och vitt på bloggen. Jag hade bl.a. en tanke om utseende och ålder. Om att åldras helt enkelt och vara okej med det. Är någon helt okej med det? Med att kroppen blir äldre? Kopplade ihop det här med min osäkerhet på praktiken, att jag liksom inte ens har det, en supertränad 20-årig kropp som motvikt till mindre fysioterapeutisk kunskap i hjärnan. Jag försöker intala mig om att det inte är viktigt och att åldrade också kroppsligt har mycket positivt i sig. Att man till exempel inte mera bryr sig om vad andra tänker. Men märker att jag ändå har svårt att tro på mitt eget intalande. Jag kommer att ha svårt med att se och känna min kropp åldras, mycket svårt.

Fotot nedan tog jag idag före jag åkte på jobb [tog rätt många före jag tyckte att något går att publicera]. Plötsligt märkte jag nämligen idag att rynkorna mellan mina ögonbryn bara går bort när jag rynkar pannan och på det viset får ett litet lyft till stånd. Totalt omöjligt att vara helt rynkfri. Jobbigt när jag inte kan styra min egen kropp som jag vill.