Hade tänkt skriva så många funderingar men får inte nerskrivet dem på plattan. Allt som låter intressant i mitt huvud, blir bara klichesvammel i svart och vitt på bloggen. Jag hade bl.a. en tanke om utseende och ålder. Om att åldras helt enkelt och vara okej med det. Är någon helt okej med det? Med att kroppen blir äldre? Kopplade ihop det här med min osäkerhet på praktiken, att jag liksom inte ens har det, en supertränad 20-årig kropp som motvikt till mindre fysioterapeutisk kunskap i hjärnan. Jag försöker intala mig om att det inte är viktigt och att åldrade också kroppsligt har mycket positivt i sig. Att man till exempel inte mera bryr sig om vad andra tänker. Men märker att jag ändå har svårt att tro på mitt eget intalande. Jag kommer att ha svårt med att se och känna min kropp åldras, mycket svårt.
Fotot nedan tog jag idag före jag åkte på jobb [tog rätt många före jag tyckte att något går att publicera]. Plötsligt märkte jag nämligen idag att rynkorna mellan mina ögonbryn bara går bort när jag rynkar pannan och på det viset får ett litet lyft till stånd. Totalt omöjligt att vara helt rynkfri. Jobbigt när jag inte kan styra min egen kropp som jag vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar