Idag fällde jag en tår då Rufus vinkade hejdå till sitt dagis. På hösten börjar förskolan på ett helt nytt ställe. Just var det ju som han började dagis och vi var oroliga hur han klarar sig då han ännu inte hade lärt sig gå så bra. Fällde också en tår på jobbet då jag ledde stoljumpan och kombinerade den med allsång. I Sjösala vals sista vers om Rönnerdahl och ...hur han klarar skivan kan ingen förstå - ingen, utom tärnan i viken (hon som dök).. kände jag mig plötsligt så trött och skulle troligen ha börjat böla ifall jag fått lägga huvudet på någons axel. Rösten stockade sig och jag låtsades hosta istället.
Sen åt jag en stor lunch, drack kaffe och samlade mig (tills jag då kom till dagis).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar