Det bjuder jag på

Jag gick ju sen på den där yogan förra veckan. I salen fanns två andra - kanske ett par - förutom jag då. Och så den där stora skärmen med yogainstruktören. Det visade sig att de två andra inte alls tänkte yoga utan satt i hörnet och stretchade och snackade med varandra. Blev irriterad på att de satt där och inte medverkade. Jag försökte balansera i olika ställningar i takt med instruktören på screenen och kände mig minst sagt dum. Funderade på att snäsa till paret, något i stil med ska ni int delta, ELLER? (men på franska då vilket genast gjorde det svårare). Sneglade irriterat mot deras hörn och såg att tjejen log mot mig. Funderade i min dåliga karma om det var ett leende föra att dölja ett skratt.

Sa ingenting (främst för att jag inte kom på hur jag snärtigast sku får till meningen på franska). Bestämde mig för attityden det här bjuder jag på istället. Så jag sträckte på mig, balanserade, vinglade och slingrade armar och ben i olika vinklar. Glömde nästan bort dem under resten av timmen. När paret före avslappningsdelen gick ut tittade jag upp och de log igen. Nu såg jag bara ett ärligt snällt leende. Tänk vad lite kroppsrörelse kan göra till psyket.

Här försöker jag ta ett foto på mig när jag går förbi tamburspegeln, så där i farten. Slutade
med att jag tog fler bilder i olika poser, förrän jag liksom vaknade upp och kom på
mig själv och vad jag höll på med. Jag är ju 35 år för fään. Men det bjuuuuder jag på.