Det här med olika åldrar intresserar mig. Eller egentligen har jag hamnat fundera på det eftersom jag rätt ofta fått frågan om hur det är att studera med 20-åringar. Skulle det inte vara bättre med en vuxenstuderandegrupp?
Det är klart att jag inte är i samma livssituation som många av dem jag studerar med. Men det är människorna jag ser, inte åldern. Varje person är unik. Det handlar om respekt. En 20-åring känner på samma sätt som en 40-åring på sig ifall man inte blir tagen på allvar. Behandlas man inte som en vuxen så leder det oftast till att man inte tar det ansvar som krävs.
Jag är allergisk mot kommentarer som den här nya generationen är sådan här eller sådan där och suck och ve, allt var bättre förr. Allt var inte alls bättre förr! Ens egna minnen får ett rosa skimmer över sig med tiden och man glömmer bort allt det som inte var så bra. Det är skönt att ibland vara nostalgisk med någon som hör till samma generation och känna en gemenskap. Men jag vill inte fastna där.
Med livserfarenhet kommer eventuellt ett visst lugn över att saker och ting ordnar sig, men inte blir man klokare ifall man inte gör någonting åt saken. En rullande sten blir inte mossig, vilket är en klumpig översättning av det finska ordspråket som beskriver det jag försöker säga.
I min klass finns det en spridning på olika åldrar mellan 20-32 år. Flera av dem är också långt före mig i sin kunskap om t.ex. kroppens anatomi - och det här även om jag har fött barn (bra att jag inte då visste allt det som jag vet nu…hihi). Om man inte fattar att respektera någon som kan sin sak oberoende ålder, kön eller etnicitet så är man en idiot.
5 kommentarer:
Hej! Jag är i samma situation som du, studerar igen som 32-åring:) Finner det intressant på många sätt, har märkt att just de största fördomarna har varit mina egna. Trodde på nåt sätt att jag skulle ses som en "äldre typ" men märkte sen att studerande inte bryr sig överhuvudtaget.
Men jag har också märkt att vissa lärare rör sig med en jargong som säger att man är så ung och dum att man inte fattar nåt alls. Har inte upplevt det här i arbetslivet, men sen när jag började studera så blev det här igen så bekant: "du kan INTE ta ut de här papprena från det här rummet". Så skulle man itne säga åt en kollega.
Hej! Vad roligt att du också studerar! Man blir ju alltid glad när någon annan är i samma situation och från samma generation ännu till;)
Helt sant det där med student- och lärarrollen. De bästa lärarna är ju de som har tillräckligt bra självförtroende och inte håller på med förmynderi. När jag tänker efter gäller det här alla bra lärare jag haft ända sedan lågstadiet.
bra skrivet anne!! p.s. jag e 19 :D
Tack snälla Daniela. Va, är du ännu 19 år? När fyller du 20? Vi måst ju fira den coolaste minstingen i klassen:)!!
Bra skrivet, som ja ser d alltid är age is just a number, vi e alla så olika som personer det har inte alltid med åldern att göra, se på mig tex. 32 å känner mig mellan 25-28 max :)
Skicka en kommentar