Ibland känns det som om helgerna handlar om att packa ut och in väskor och barntillbehör i konstigt stora mängder. På måndag morgon när allting är upp och ner och vi inte hittar nerpackade halsdukar, mössor och vantar så känns de där veckoslutsutfärderna inte värda ett piss.
Men på söndag kväll när vi kör hem från Åboland brukar det infinna sig en harmoni i vår bil. Vi stannar nästan alltid vid en ABC och jag äter alltid franskisar och lövbiff, Danni tar nästan alltid grillbiffen och barnen köttbullar. Lite småsorligt och fantasilöst kanske någon tycker. Och visst kan man tänka så, men när man vet att det kommer en skrikig måndagsmorgon känns barnens totala eufori i lekrummet med flottiga franskisar hängande från mungipan som total lycka. Sen somnar barnen oftast i bilen och det blir tyst och det är mörkt ute och från radion kommer det helst någon lugn Bruce Springsteen låt. Och i den stunden känner jag mig helt ett med småbarnslivet.
5 kommentarer:
Ungefär det samma när man åker västerut (läs: vi var i Borgå på helgen...)
Det är det jag alltid sagt. Bruce har helande krafter!
Otto: Tur att det fungerar åt det hållet också:)
Karo: Han inte bara helar, man blir ju lite kär i honom när man ser på den här videon...
Hej Anne!
Hittade via Dannis FB-sidor till din blogg. Trevlig läsning (nyfiken som jag är).
Ha det bäst,
Chriso
Vad roligt att du har hittat hit Chriso! Jag känner mig hedrad. (När vi inte lyssnar på Bruce i bilen så lyssnar vi som oftast på sportradion och beundrar din proffsighet)
Skicka en kommentar