När jag väntade på bussen tidigare idag såg jag en liten flicka gå över gatan. Hon var ljusröd från topp till tå och allting runt omkring henne såg så grått och hårt ut. När bilarna stannade vinkade hon glatt och jag blev rörd och livrädd samtidigt. Rörd för att hon var så modig och glad, livrädd för att jag inte litade på att bilarna skulle stanna. Jag kommer aldrig att våga låta mina barn gå själv till skolan. Fast nu måst jag väl bara låta dem gå sen när det är dags.
Och på tal om skola. Igår när jag körde hem från Finby spelades Guns N'Roses Sweet child of mine tre gånger på tre olika kanaler. Kändes som att köra i ett skoldisco.
2 kommentarer:
Uj har också funderat på detdär med skolväg. Det kommer att bli hemskt. Blir ofta lite rörd av små barn på skolvägen med sina jätteryggsäckar.
Ja usch! Kanske vi borde flytta till Utö... Där är det bara några fyrhjulingar man får se upp för:)
Skicka en kommentar