Det är svårt för mig att vara inspirerad just nu. Den här
never-ending-vintern tar kål på entusiasmen. I och för sig är jag varje år lika irriterad på hur fult allting är just den här tiden på året. Allting är skitigt, inne och ute. Grått fast solen skiner. Jag är en estetiker, det har jag till och med fått en personlighetsanalys på (uuuu), vilket gör att den här tiden på året är en svår period för mig. Det känns som att vakna efter en vild hemmafest och se förödelsen. Sommaren är förfesten då allting ännu är pirrigt, hösten är då maten dukas fram och man njuter av värmen fråm mat, vänner och vin, vintern är den sena festen när man bara fortsätter av farten och den tidigare våren är då när man vaknar för tidigt och krapulan börjar och allting är skitigt. Lövsprickningen är väl då när livet återvänder och man sopar bort festresterna.
Det mest inspirerande idag var inlägget från
I huvudet på Elvaelva om längtan till hembygden och sitt gamla jag - fint skrivet, plus att det är VACKERT fast det ännu är krapula-årstid på gång också där. Jag har ingen hembygd att längta till, men nog havet så som alla andra. Guuud vad jag längtar till vågkluck och varma klippor.
 |
Det här är kanske en lite mordisk bild, men för mig
är det sommar (plus att de finaste sommarbilderna är
på något externt-minne som lagras någonstans bakom
flytvästrarna längst bak i skåpet -grrr). |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar