Jag har en känsla av att allting glider iväg med en rätt god fart. Funderade på vad jag skulle säga till de som börjar studera fysioterapi det här året, vilka goda råd skulle jag kunna ge dem?
Just nu känns det som om det bara sa svisch och nu är jag här och förra året bara försvann med i virveln av alla de år jag har bakom mig. Lärde jag mig något, hann jag alls andas? Förut var det så tydligt, ett år var en oändlighet, jag kunde förändrades som människa (trodde jag åtminstone) under ett år, nu är det bara ett ögonblick - ett födlsoskrik och en fårad kind - och sen är det slut. Dagen, året och livet.
Bäst att sluta blogga och uppleva livet då när det nu en gång bara susar förbi. Nu skall jag börja ta mig till medicin 2-kursen (finns det månne medicin för ålderskris? Så att jag inte skulle behöva tjafsa om det hela tiden). Hejhej!
Valerie June - Workin' Woman Blues (official video) from PIASGermany on Vimeo.
P.s. den här Valerie-låten var ju också skitbra (fast videon känns heimlagad).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar