Ibland slår det mig att jag kanske borde ha kommit längre i mitt professionella liv än vart jag kommit. Speciellt tydlig blir den här känslan när man sitter på föreläsningar där föreläsaren är ungefär lika gammal som jag och är färdig läkare, doktorerar och talar om hur saker och ting har förändrats sedan han blev färdig dååå nååågong år 2004.
Min tävlingsinstinkt kommer fram och jag tycker att jag borde ha kommit lika långt som läkaren - nej, längre för tusan! I sådana dystra stunder funderar jag på vad jag egentligen håller på med. Varför har jag inte varit målinriktad från första början... Nå, i varje fall har jag igår och idag igen lärt mig sådant som jag inte förstått förut, som bl.a.:
- En defibrillator (elchocksmaskinen) kan inte användas vid hjärtstopp (så som i hollywood), endast för att få hjärtrytmen att stabiliseras (finns det ingen rytm alls är det liksom försent..). Den kostar ca. 1000 euro ifall man vill ha en sådan på stugan.
- När man kollar sänkan (inflammationsvärdet) ser man helt enkelt på hur mycket de röda blodkropparna (erytrocyterna) sjunker under en timmes tid i provröret - inga fancyga mätningar här inte bara liksom avdunstning..
- Att stroke antingen betyder hjärnblödning eller blodpropp (har inte tänkt på skillnaden förut).
Så lite klokare är jag igen. Och skulle jag ha varit super målinriktad så skulle jag inte ha den här bloggen och dela med mig av den här lärorika tiden av mitt liv. Tänk positivt Anne Ida! Jag måst definitivt lyssna på Stayin' alive på vägen hem idag så att jag är back on track imorgon.
2 kommentarer:
Jämför dig inte med andra. Du är unik! Och världens gulligaste gullungar har du där hemma, de e någo de!
Åååå vad snällt av dig att skriva så! Det kändes genast mycket bättre!
Skicka en kommentar