Gräl

Grälen hemma hos oss handlar till stor del om städning och läggdags. Så ifall vi sku skaffa en nightnanny och städerska skulle vi måsta börja gräla om de mer stora frågorna. Därför låter vi bli.

För gräla gör vi, det måste vi, annars blir det konstigt. De finns många bra saker med att gräla, men då måste man kunna konsten att sluta i tid. Att inte för fula saker hinner sägas eller att vi inte börjar kasta saker eller överlag bli våldsamma. Jag har ett brusande temperament och när jag blir riktigt arg så vill jag alltid just kasta saker, men det är ju inte så bra att söndra och skrika, speciellt inte med barn runtomkring. Det bästa sättet för mig att lugna ner mig är att gå ut och gå och ånga ut ilskan. Speciellt bra känns det när jag kommer tilllbaka från promenaden och ser från avstånd in i våra fönster (blir alltid lite generad när jag märker hur mycket man faktiskt ser in) och det slår mig att det där livet är mitt. Och att jag trots allt inte vill byta det mot något annat.

Här en dag avslöjade Danni att han i ilskan över att jag gnällde om hans störande klädhögar tog med sig hela klädhögen i ryggsäcken till jobbet isället för att vika in kläderna i skåpet. Envishet har vi båda - också barnen - så grälen kommer knappast att sina i takt med den stigande ålderns eventuella visdom.

Egentligen tänke jag skriva om första hjälp-kursen som jag klarat av idag (Jeeei!), men grälfunderingen var mycket intressantare.