Summer in the city

Ljuvligt är det plötsligt är varmt ute. Varje gång jag öppnar en dörr och stiger ut i värmen blir jag positivt överraskad över att det faktiskt är så varmt som det är. Vill liksom inte riktigt tro det. Varför bor jag egentligen i det här kalla landet? Troligen för att jag är för slapp för att flytta och för den nordiska välfärden. Anyhow:

Lyssnade idag på vägen hem från praktiken (och efter att ha förhandsröstat) på Mando Diao och njöt av solen och dofterna från Sibelius-parken. Sommar, sommar, sommaaaar!

Längtan

Har inget vettigt att skriva. Lite nervös inför mitt prov. En klient med smärta i axeln kommer att komma in genom dörren i morgon på praktiken och jag skall så långt som möjligt ta hand om klienten själv medan min handlare ser på. Iiiik! Lägger in en bild i stället för att flumma vidare. Det här drömmer jag om för tillfället:

Känslan efter en varm sommardag. Det hettar lite om kinderna och man är helt avslappnad efter bastun. Så sätter man sig ner och äter något super gott som Lina har planerat. Typ grillade räkor och hemgjord aioli som här. Solnedgången är varm och nästan overkligt vacker. Jag berättar dåliga skämt, Elsa funderar på stort som smått och Lina berättar om livet ute i stora världen. Aaaaa, vad jag längtar till sommaren och lediga dagar!

Helgen

Under helgen har jag jobbat, hejat på Danni som sprang Helsinki City Run, njutit i Grani av ljuvligt tjejgäng och firat morsdag med Rufus och Elsa. Int så illa. Hoppade själv över HCR i år fast jag var anmäld. Min idrottssvacka har hållit i sig och känner mig inte alls i form. Idag trotsade jag tröttheten och sprang en kort länk. Det kändes riktigt bra, kanske inspisen kommer tillbaka.

Har också funderat på praktiken (suprice), den här boken skulle jag vilja ha. Märkte sedan att den
kostade ca 180 euro. Jeeesus, någon tjänar storkosingen på denna typs information.

Danni lycklig i mål på lördag.

Och de här två gullplupparna uppvaktade mig i dag. 

Jordgubbskaka och Lepakko

Kom just hem till en tyst lägenhet. Någon har plockat upp grejer OCH i kylskåpet fanns två stora bitar jordgubbskaka. Kan en fredag kväll börja bättre än det här? Vet dock inte var barnen är, men högst antagligen med mina föräldrar någonstans. Ser ni dem på stan så ge dem en stor kram från mig, tack!

Idag på praktiken spelades REM:s Loosing My Religion i högtalarna om bakgrundsmusik. En känsla från ett ögonblick från förr kröp under några sekunder över mig. Kände plötsligt hur jag stod i Lepakko (disco) som 16 år och lyssnade i något skumt rum på just Loosing My Religion och kände mig så otroligt vilsen och osäker. Skräck blandat med spänning. När jag vaknade upp ur stirrandet till här och nu och glodde på den tomma lysrörsupplysta korridoren på min avdelning kände jag att jag i varje fall inte mera är riktigt lika osäker som då som 16-åring. Alltid något.

Jörn Donner och Danni

Medan jag svettats på praktiken har Danni kämpat på sitt jobb. Idag publicerades korta videosnuttar på kandidater som ställer upp i EU-valet. Nästan alla deltog så hela 217 intervjuer blev det totalt. Danni intervjuade en del av kandidaterna, bl.a. Jörn Donner.

Gammal och grå

Hade tänkt skriva så många funderingar men får inte nerskrivet dem på plattan. Allt som låter intressant i mitt huvud, blir bara klichesvammel i svart och vitt på bloggen. Jag hade bl.a. en tanke om utseende och ålder. Om att åldras helt enkelt och vara okej med det. Är någon helt okej med det? Med att kroppen blir äldre? Kopplade ihop det här med min osäkerhet på praktiken, att jag liksom inte ens har det, en supertränad 20-årig kropp som motvikt till mindre fysioterapeutisk kunskap i hjärnan. Jag försöker intala mig om att det inte är viktigt och att åldrade också kroppsligt har mycket positivt i sig. Att man till exempel inte mera bryr sig om vad andra tänker. Men märker att jag ändå har svårt att tro på mitt eget intalande. Jag kommer att ha svårt med att se och känna min kropp åldras, mycket svårt.

Fotot nedan tog jag idag före jag åkte på jobb [tog rätt många före jag tyckte att något går att publicera]. Plötsligt märkte jag nämligen idag att rynkorna mellan mina ögonbryn bara går bort när jag rynkar pannan och på det viset får ett litet lyft till stånd. Totalt omöjligt att vara helt rynkfri. Jobbigt när jag inte kan styra min egen kropp som jag vill.

Läget

Bloggen, bloggen jag har ju glömt dig. Funderar bara på prolapser och knäartroser numera.
Livet fortsätter på praktiken. Jag är fortfarande i pisset mest hela tiden, mina klientdokumentering kommer tillbaka fullproppad med röda rättningar, får blackouts på svenska och finska på ord som nilkka och skulderblad och nu senast hittade jag inte själv höftstabilitet då jag framför en grupp klienter skulle demonstrera en stabiliserande rörelse.  Men så finns det också stunder då jag känner att jag gör något rätt, att det jag gör verkligen hjälper och att jag kommer på rätt formulering i rätt stund. Och visst har jag redan nu lärt mig massor.

Och på helgen var jag på Långvik spa med kompisar. Fast spa är lite överdrivet för stället, snarare handlar det om ett hotell med poolavdelning. Men det störde inte heller stämningen. Sköööööönt var det i varje fall!

Människor

Jag har alltid tyckt om att se på människor. Inte att stirra och följa efter, utan att för en sekund eller två se en annan människa passera mitt synfält. Jag älskar att sitta på caféer och titta. På människor mitt i livet, mitt i virvlet. Jag vet inte ens varför jag tycker om att betrakta andra människor, jag har aldrig analyserat mig själv så långt. Kanske för att jag då i den stunden känner att jag är en del av alltihop.

Tycker därför också om den här Bruce videon (fast den ibland snuddar på att bli lite väl dyrkande).

Comfort zone

Måste gå och sova, men lägger in en irriterande livsvisdoms-quote före det. Eller irriterande är den kanske inte, men sånhäna sanningar hjälper inte mig i den stunden då jag tänkte spy av nervositet. Men efteråt när allt gått relativt bra kan jag nicka förnöjt till en quote som den här (speciellt sen på fredag kväll med vinglaset i myssoffan).

Lantiopohjalihas

Ok, då kom dagen då jag förbereder mig för att hålla en 45 min session om lantiopohjalihas och keskivartalohallinta. Jeeez, säger jag bara. Försöker tänka på det värsta som kan hända för att på något sätt trösta mig själv att inte ens det värsta är så farligt.

Jag borde kanske istället försöka med lite vinnarpsykologi? Visualisera mig själv stå där självsäker, proffsig och tala finska så det bara susar i knutarna. Vet inte vad som blir bättre. När jag just testade med att hålla intron till Danni så började jag gapskratta. Skrattande eller gråtande -  i morgon gäller det i varje fall. (jag är så SIP - ständigt i pisset)

Ångestattack och påsk

Har njutit några dagar av solsken på landet och nu är jag tillbaka i stan för att jobba kvällstur. Har skrivit på en studieuppgift hela förmiddagen och märkte att jag höll på att få en ångestattack, eller jag höll väl inte på, utan jag fick en. Praktiken, ekonomin, barn, anatomi, jobb och uppgifter snurrade runt i en salig blandning i mitt huvud. Jag fick igen den där glidkänslan då jag liksom inte kan greppa tag i något utan stressar bara vidare utan mål.

Med självdisciplin av bara fan började jag sen kolla på min kalender nästa vecka. Prickade in det jag har lovat göra, funderade på när jag hinner planera vad och andades in genom näsan - låååångt in i magen - och sedan ut igen. Det går, det går, jag kan, jag kan.

Vet inte varför jag blivit så osäker plötsligt. Men jag har väl pressat mig genom årets alla plikter med bara viljan och nu börjar det kännas som om jag behöver ligga på en brygga och lyssna på vågskvalpet en stund. Jag är säkert inte den enda.

Här kommer några bilder från Örnen och från Utö (där Rufus huserar ensam med släkten):

Bestämda påskhäxor.  

Påskharen kom på besök lite nu som då. 

Skrutte fick en sin första färska strömming påsken till ära.

Aaaaaa - bleke

Tack för idag, slut för idag

Rufus har åkt till Utö för att fira påsk med gänget där. Danni och jag jobbar båda några dagar under påsken så vi stannade kvar här i stan med Elsa.

Är helt tom i kropp och knopp efter veckans praktik och gårdagens after work med barndomsvänner. I morgon jobbar jag kväll och efter det så åker Elsa och jag till lugnet på landet och andas in frisk vårluft. Underligt hur morgondagens jobbtur nu känns som a walk in the park efter praktikdagarna.

Danni sitter nu som då om kvällarna och skrattar åt Arkitekt-Patte. Han visade några klipp just vilket resulterade i en ljuvligt ärligt bubblande skrattstund - sköööönt! Skratt är bäst.

Linea alba

En praktikdag till avklarad. Förberedde mig för graviditets-gruppen med att gå igenom material om hållning, djupa magmuskler och linea alba. Förstod först nu att min linea alba under naveln troligen har töjts ut för mycket under min förra graviditet för att någonsin kunna bli helt återställd igen. Ibland känns det som om information inte gör en lyckligare. Men under min lite slappare ytliga magmuskler finns starka inre magmuskler. Och de är mycket viktigare (och svårare att bevisa). Bara så ni vet.

Mopo

Elsa och jag åkte här före läggdags på en runda med hennes mopo. Ni vet den där klassiska Plaston. Hon älskar den. Vår runda var kanske 2 km lång idag och förutom en rajvare där på slutet då jag fick bära henne så sparkade hon sig fram hela vägen. Tänk vilken ansträngning för hennes små ben!

Funderade på ifall hon egentligen sku vilja ha en cykel så som storebror, då hon alltid insisterar på att ha en cykelhjälm på då vi kör vår mopo-runda. Men idag när vi kom tillbaka hem och jag bad henne föra cykeln till platsen där de andra cyklarna finns på gården, stannade hon upp mitt i rullandet och ropade högt mamma, det är en MOPO! And so it is.

De här är inte smygreklam. Plasto har inte kontaktat mig och ingen annan
heller för den delen, väntar på mejlet av någo springskomärkesföretag,
men ingeting hörs.

Friday

Jag är i liv. På måndag skall jag hålla en kort föreläsning för gravida kvinnor om bäckenbottenmuskulatur och kroppshållning. Min supertrevliga handledare håller i och för sig en del så jag blir inte helt ensam. Jag trodde först att det hela sku gå på finska och tänkte svimma, men när jag hörde att det är en svensk grupp kändes det som om jag kunde göra det stående på huvudet. Jag måste så komma över min finsktrauma. Men den ligger djupt, så det går inte så lätt.

Men nu är det fredaaag och jag tänker fundera på helt andra saker än bäckenbotten, höftartros eller ryggbesvär.



Lyssnar på den här när jag springer och får alltid bra fiilis. Månne nån ska på rejv i kväll? (kommer ni ihåg att det fanns en tid då de flesta tonårsföräldrar var livrädda för att deras barn sku på skumma rave-fester i skogen och dö av överdos och vätskebrist på dansgolvet? hade glömt allt det här för en stund). Här blir det Buu-klubben, fredagsmys och vin i soffan.

Dag 2

Känner mig lika yr ännu idag, men i varje fall har jag låtit mig slängas in i det hela med full fart. Har intervjuat, undersökt, fått blackouts och handlett olika övningar som jag inte alls alltid varit så säker på. Men jag har i varje fall försökt, ända sättet att utvecklas är väl att utsätta sig, eller hur?

Jag sprang en kort runda idag och hade blodsmak i munnen. Jag har ju igen gått och anmält mig till Helsinki City Run. Snart får det räcka med utmaningar för min del, måste ju hinna andas och stirra upp i taket och bara tänka i mellan också.

Det blir nog bra

Funderade igen, när jag kom hem till skrikiga barn helt urvriden efter min första praktikdag, ifall det här vuxenstuderandet är värt allting. Varför började jag inte studera det här när jag var yngre? Då jag kunde ha kommit hem till en tyst lägenhet och bara låtit alla dagens händelser sjunka in. Som pricket på i:et började jag betala räkningar nu på kvällen.

Skulle bara vilja gömma mig under täcket och hoppas att allt ordnar sig där utanför.

Men i morgon styr jag mina steg till praktiken och trotsar min nervositet. Det blir nog bra intalar jag mig själv som ett mantra.

P.s. pyöristä ja notkista var också finska ord jag inte kommer på så snabbt.

Helgen som gick

Så var det söndag igen. I morgon börjar praktiken. Spännande. Barnen och jag har varit hos mina föräldrar och på kalas i Åbo medan Danni jobbat. Några april-minnen:

En symbolisk bild för myspys

Hos mina föräldrar hittar man det mesta. Den här "bildkikaren" brukar vara en favorit
bland barnen, speciellt korallrevsfotografierna med farliga och fina fiskar.

Pappas hörna.

Ser ni hur den glänser (bilen inte näsan). Jag har själv bytt till sommardäck och så har barnen
och jag tvättat den. Om ni någongång åker i ödermarken och får punktering får ni bara hoppas
att jag finns med i bilen.

Basic body awareness

Har idag varit hela dagen på en föreläsning i psykofysisk fysioterapi och mera speciellt om basal kroppskännedom och basic body awareness. Vi kommer att fortsätta i två dagar till med gurun Liv Skjærven från Bergen Oslo som jobbar på Högskolan där. Det handlar om enkla rörelser där man fokuserar på balans, andning och närvaro för att behandla t.ex. utbrändhet. Åååå, vad intressant! och jag hängde bra med i norskan. Borde jag föreslå till Danni att jag fortsätter med studierna i Bergen?

Kanske tillräckligt många fina bilder från Bergen skulle göra honom ivrig? Det här kan man väl inte motstå?

Mind-mappen

Det kändes trögt att börja göra en mind-map om psykofysisk fysioterapi. Men på 15 minuter ploppade allt det här ut ur mig. Inte ännu finslipat, men jag älskar mind-mappar bara jag kommer igång.

by annelind79