Ok, då kom dagen då jag förbereder mig för att hålla en 45 min session om lantiopohjalihas och keskivartalohallinta. Jeeez, säger jag bara. Försöker tänka på det värsta som kan hända för att på något sätt trösta mig själv att inte ens det värsta är så farligt.
Jag borde kanske istället försöka med lite vinnarpsykologi? Visualisera mig själv stå där självsäker, proffsig och tala finska så det bara susar i knutarna. Vet inte vad som blir bättre. När jag just testade med att hålla intron till Danni så började jag gapskratta. Skrattande eller gråtande - i morgon gäller det i varje fall. (jag är så SIP - ständigt i pisset)
2 kommentarer:
Das schaffst du schon Anne...om ja klara de på tyska så du klarar du de oxo...lite pirrigt i början..men sen går de på rutin....😃
Danke Schön! Det gick ju riktigt bra sen idag. Stressar ibland så onödigt mycket, men pirrigt är det ju att gå utanför sin comfort zone o utsätta sig. Men bra fiilis efteråt :)
Skicka en kommentar