Vandrarna

Igår bestämde vi oss plötsligt för att gå ut och äta då barnen åkte till mina föräldrar. Inga bord var bokade, men vi tänkte ändå chansa. Det slutade med att vi promenerade i 3-4 kilometer i snöslask och hamnade till sist på Belge. Före det hade vi chansat med den etiopiska restaurangen Saba i Tölö, efter det försökte vi till Lusikka i Kampen, sen till Patrona och Puttes Pizza. Vid det skede började jag bli irriterad, fast jag lovat mig att inte bli det, men mitt finfixade hår hade blivit platt och hunger är överlag inte min starka sida.

Efter en stor Hoegaarden kändes allt bättre och vi funderade på vårt ljuva ungdomsår i Liège medan vi åt Moules Frites.

Nu sitter jag här hemma och är apatisk. Det här skulle vara min kraftsamlarhelg. Men det är svårt när jag plötsligt får för mycket frihet, jag blir lamslagen och ångestfylld. Nu har jag ätit massor med choklad och inte svarat på Linas wahtsapp för att jag är för avis. Känner mig däst, tung och allt annat än tillfreds just nu.

Sån häna bilder skickar hon och förväntar sig att jag ska svara. Fast det ser ut att bli regn,
eller hur?

Burken är snart slut och jag mår lite äckligt.