Lyssnade på Eppu Normaalis Suolaista Sadetta (av alla möjligheter) i spåran på väg hit till Arcada. Passade underligt bra in i min stämning idag. Så där lämpligt dempat, inte deprimerande men inte heller för rosenrött eller krångligt. Vem sku ha trott det?
Kom också på att jag såg solen senast för över två veckor sedan, då jag sprang runt tölöviken, skulle ha njutit av den lite längre om jag vetat att den inte tänker visa sig mer. Nu måst jag gå hem, lugna ner mig och ansöka om förlängt studiestöd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar