Väl framme började vi dagen med avslappningsövningar. Jag ääääälskar onsdagar nuförtiden! Hittade till och med en harmonisk plats som avslappningsrösterna ofta ber en leta efter. Plötsligt förde min hjärna mig till Tunnhamn och nästan 20 år tillbaka i tiden till då jag var 15 år och vaktade barn där med två kompisar.
En stekhet sommardag drog vi iväg med pick och pack för att simma till andra sidan ön, till en vacker klippformation där hela havet öppnar sig framför en. Vi hoppade in i det klara vattnet och värmde oss på de varma klipporna. Där kände jag mig så stark och lycklig, som bara en 15-åring kan känna sig. Jag bestämde mig där i solen att spara minnet, att komma ihåg stunden för alltid.
Och det gör jag, idag var jag där en stund och slappnade av.
5 kommentarer:
Härligt!!!
Så fint skrivet Anne! Blev så inspirerad! Funderade på mina harmoniska platser, och de var nästan alltid vid havet. Och ofta just som tonåring. Tur att man kommer ihåg åtminstone en del av de stunder som man bestämt sig för att minnas.
O tur att Elsas hårknut löste sig! Kram!
Tack Ulli! De e någo med de där havet:). Kram!
Låter härligt ditt minne... :-) Om det e nån tröst hade jag samma program som du den här morgonen, och då menar jag inte avslappning utan hårkamning och skrik... ;-) Sassa
Det tröstar alltid Sassa när jag inser att andra också går igenom skrikmornar. Tillsammans klarar vi dem liksom:) Kram på dig!
Skicka en kommentar