Motivation

Jobbar på examensarbetet och läser om vad som motiverar till motion. Känns småjobbigt. Hade planerat att springa idag, men har inte kommit iväg. Nu får jag samtidigt på svart och vitt olika förklaringar till varför jag inte inte tar mig i kragen. Vet inte om jag blir klokare för det.

Måste kanske skaffa en dino.

Snark

Bloggen, bloggen, bloggeeen har inte alls haft tid med dig. Koncentrera mig för tillfället mest på att hålla barnen i liv och på mitt slutarbete. Men det här med slutarbetet är så svårt. Efter en långhelg med barnen så känns det himmelskt att äntligen efter morgonens dagis- och förskoleförandet få sätta sig ner, ta en kopp kaffe och öppna datorn i tystnaden. Men att surfa in på rätt sidor - inte då t.ex. på netflix - kräver större självdisciplin än vad jag fått i mitt dna. Den där förra veckans lyckorus på bibban har inte återkommit i samma skala.

Men, men, jag får helt enkelt försöka kämpa vidare med mina världsliga utmaningar. Så som vi alla gör denna måndag.

Råkade lyssna på den här när jag gick hem från dagis och tänkte börja gråta. Grå måndag i januari och Johnny Cash är kanske inte den bästa kombinationen för mig, men fin är den, speciellt för en sentimentalare som jag:

Åror och annat

Har plötsligt ett otroligt behov av att fundera på inredning till sommarstugan. Titta vad jag hittade!

Vi har ju gamla fönster. Vips gör vi en vitrin under "bardisken" i nya huset, eller hur Vera och Lina?

Och kolla, kolla. Knivhållaren är gjord av en gammal brygga. Precis likadan har vi ju! Delar av en gammal brygga som vi borde hitta på något med. What a coincidence! Nu bara MÅST vi göra det här.

Och det här då. Vi har inte en brödkavel, men många gamla åror på landet som vi kunde hänga ovanför diskhon. Huuuur smart är inte det?! Dessutom snyggt, tror jag. Vi måste testa, testa, testa och bygga, bygga, bygga.

Känner mig fortfarande lite väl uppåt. Och jag vet precis varför inredningsinspirationen klickade på just nu. Jag känner mig själv vid det här laget gamla vän. Du (alltså jag, talar till mig själv nu) borde brainstorma kring slutarbetet istället.

Ifall jag skulle ha fötts under stenåldern undrar jag om jag skulle ha frusits ut ur min flock? För lat för att få vara med. Och ännu till med det störande draget av att jag ger ett sken utåt om att alltid vara aktiv. Var det månne hårdare nypor då? Ut eller skärp dig liksom?

Speedad

Kom i solskenet promenerande in till Arcada. Köpte nybryggt kaffe och cafétanten hälsade mig välkommen och välkomnande mig att senare också komma och äta lunch. Jag log, nickade och kände mig lycklig. Gick in till bibban och hejade på bibbatanten. Började kolla igenom material till slutarbetet och det bara bubblade fram idéer. Märkte också att mitt hjärta slår hårdare än normalt och nu undrar jag ifall Duact kan göra en lite speedad (fick antibiotika och duact mot bihåleinflammationen)? Eller kanske det är våren som redan nu känns i kroppen. Bara liiite, men i varje fall? Nu måst jag speeda vidare. Ciao!

Jag kurkkade ut från bubblan

Har idag haft tid att läsa tidningen i lugn och ro. Periodvis så låser jag in mig i en bubbla och funderar nästan bara på mina studier, kungafamiljen och närmaste timmarnas tidtabell vad gäller familjens rutiner. Orkar liksom inte med mera. Fast helt går det inte att undvika världens runt omkring, speciellt när jag är tillsammans med en nyhetsjunkie. Bra så.

Blir dock ofta så frustrerad över världen när jag orkar kurkka ut från min trygga bubbla. Som idag då jag läste i Helsingin Sanomat om vad de finska företrädarna för kristna-, muslimska-, judiska- och ortodoxa samfunden ansåg om terroristattacken i Paris. Fast de alla fördömde våldet, blev eftersmaken att man inte i för hårda ordalag skall kritisera eller karikera religionerna de företräder. Man får själv skratta åt sig själv, men helst skall andra inte skämta om vår religion, menar de. Damn it - har de inte kommit längre än det här? inte ens nu? inte ens den här veckan? 

 Ps. Danni är idag på väg till Paris och rapportera. Så får se senare vad han berättar på svenska.yle.fi 

Sista lediga dagen

Imorgon börjar allvaret. Idag har vi fått njuta av en ljuvlig vinterdag:

Stod och väntade en stund på gården på att resten av familjen skulle komma ut. Blev imponerad
över hur hurtiga våra grannar är som hänger kläder och vädras i minusgrader. 

Elsa är gullig och jag ÄTER.

Fina Helsingfors

Solnedgång

och solen gick ner.

Folkmassa

Dagarna flyter iväg. Jag har varit flunssig sen julen och börjar bli trött på det här snuviga tillståndet. Sku villa springa, få en dos endorfiner, men lungorna rosslar ännu för mycket. Vår tillvaro känns som något sorts vänterum. Klockan tickar, tick, tick, gäääääääsp.

Skypande tidigare idag med Lina och Öz och funderade bl.a. kring de tragiska nyårshändelserna i Shangahai, Bund. De hade varit där precis bredvid, men tryggt inne på en restaurang. Folkmassor som hamnar i panik måste vara något av de obehagligaste som finns. Hjälplösheten i att det är en människomassa som oplanerat och ofrivilligt lämnar en sådan förödelse efter sig är så deprimerande.

Ok, jag måste gå ut, det här blir för dystert annars. Ajöss.

Årslistan 2014

Vi tar den igen:

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?
Jepp! T.ex. gett fysioterapeutiska handledning på hälsocentral och sjukhus till RIKTIGA människor gällande RIKTIGA krämpor och i VERKLIGA situationer. Halleluja.

Genomdrev du någon stor förändring?
Vi flyttade från Tölö till Tölö. Men flytt är alltid stort.

Bland flyttgrejs kollade vi på fotbolls VM

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, de bara fortsätter komma barn: bl.a. fina Linnea och fina Saga kom till världen år 2014.

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?
Hmm. Ingen datum ploppar genast fram ut minnet. Men dagen då Danni fick reda på att han fick jobbet som EU-korrespondens var ju spännande för hela familjen.

Dog någon som stod dig nära?
Ja, tyvärr både släktingar och en nära väns pappa.

Vilka länder besökte du?
Spanien och Sverige.

Bästa köpet?
Har köpt fruktansvärt lite grejer. De mesta av mina nya kläder har jag ärvt av Lina. Kanske vinet till sommarfesten?

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Många saker. De där sommarkvällarna då vi njöt i solnedgången på varma klippor och naturen är så vacker att det nästa gör ont. När vi stekte plättar på öppen eld (myggorna har jag redan glömt) på samma klippor. Jag tror att något uråldrigt väcks i vårt dna när vi sitter vid en öppen brasa i naturen tillsammans med familj och vänner, en trygghetskänsla som stråla ända in i ryggmärgen. När jag tagit mig tiden och läst en bok tillsammans med mina barn och de lever in sig i historien. När Danni och jag mitt i stressen hittar något att skratta åt tillsammans - humorn är vårt vapen mot medelålderssambokriser.

Saknar du något från år 2014 som du vill ha år 2015?
Studiestöd skrev jag förra året och skriver det igen (fick ju ändå två månader stöd år 2014). Jäklar var jag skulle behöva studiestöd säger jag bara.

Vad önskar du att du gjort mer?
Läst mera böcker (passar även i år)

Vad önskar du att du gjort mindre?
Stirrat på min egen blogg (passar även i år)

Favoritprogram på TV?
Har i år igen inte egentligen sett på TV, men räknar datorstirrandet till samma sak.
Har sett på Suits, sista säsongen av True Blood, Downtown Abbey och mycket mer, alltför mycket mer... och allt på en gång och så snabbt som möjligt.

Bästa boken du läste i år?
Herregud, har jag månne läst en enda bok från början till slut? Har tre påbörjade böcker på nattduksbordet för tillfället. Ja, men Kjell Westös Hägring 38 var bra, fick mig att tänka så här djupt.

Största musikaliska upptäckten?
Kanske Haloo Helsinki

Vad var din största framgång på jobbet 2014?
Studierna är fortfarande mitt jobb och de har gått som på räls. Bra vitsord och många nya insikter, speciellt under praktikperioderna.

Din största framgång på det privata planet?
Att vi klarat ett år till av vardag med småbarn. Jag tycker alla föräldrar med barn under 5 år som bara fixar vardagen borde få en medalj. Eller ännu bättre, en lyx week-end till Grekiska arkipelagen.

Vardag med småbarn när det är som bäst.

Största misstaget?
Min hjärna blockerar som tur snabbt alla mina misstag. Kommer inne på något mera idag.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Lite piggare och därför lite gladare.

Sommarslitet hår i arla morgonstund, men lycklig ändå.

Vad spenderade du mest pengar på? 
Nå mina studier om jag räknar med den uteblivna lönen

Något du önskade dig och fick? 
Ett par läderhandskar till julklapp

Något du önskade dig och inte fick? 
Kommer inte på någonting. Kanske köpet av den där 4-rummaren i Tölö som jag alltid letar efter i Hesarins söndagstidning.

Vad gjorde du på din födelsedag 2014? 
Firade den med min familj hos svärfar och hans sambo i Dalsbruk.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mer sömn och mindre stress.

Vad fick dig att må bra? 
Familjen, vänner, studierna och sommar (gäller även i år).

Vem saknade du?
Skulle precis som förra året gärna se mera av mina syskon. Sen saknar jag också Annika som äventyrar i Ecuador för tillfället.

Här är vi på väg med Sally-båten till fastlandet från Utö.

De bästa nya människorna du träffade? 
Många fina typer, nygamla och nya.

Mest stolt över? 
Mina barn.

Högsta önskan just nu? 
Att få hållas frisk.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? 
Bo i Belgien en del av året

Jul i rymden

Och så firades julen. Den var som den brukar, en blandning av släktingar, mat, skratt, tårar, irritation, glädje, tacksamhet och trötthet. De fina stunderna var:

- När jag alltid nu som så då övervann irritationen som av någon orsak uppkommit, lät den smälta bort och istället klarade av att njuta av stunden.

- Den stora skålen med sikrom hos mina föräldrar, de hemlagade lådorna i Dalsbruk och kalkonen i Åbo.

- Morgonmojs med barnen till klockan 12 på dagen

- När vi körde upp på Mannerheimvägen och för SISTA gången för den här julen lyssnade på Arne Alligators Jul i rymden och vi alla klappade med. Vår grande finale för det här årets julrunda.

Vägen hem

Vi var idag och köpte julklappar. Delade upp oss så att Rufus gick med Danni och Elsa och jag shoppade loss på eget håll. Tycker inte om julklappsköpandet i sista sekund. Får mera stressmage över köphysterin och snabba köpbeslut.
Men den vintriga dagen gjorde ändå shoppingäventyret uthärdligt. Nu skall vi åka mot åboland och fira jul.

GOD JUL!

Topeliusgatan

Korsningen mellan Runebersgatan och Södra Hesperiagatan

Snögubben och Elsa

Till sist lite google-reklam, tyckte de kunde behöva mitt stöd:)

Mera julpynt

Jag som trodde att jag inte orkade med jul. Men ändå kryper de där pyntbehovet fram ur mina händer. Se bara så fina de här julgranspynten är! Dem fick jag av Helena som har en liten ateljé i Dalsbruk. Hon gör helt fantastiskt fina grejer, så om du nu råkar ha vägarna förbi Dalsbruks torg ska du absolut besöka hennes butik som ligger bredvid Rosala Handelsbod.

Vardagen ur Elsas synvinkel

Kommer ihåg att jag för en tid sedan skrev om hur Rufus tog fina bilder med telefonen. Nu har han inte plåtat (hur skrev jag de ordet plötsligt, så ofinlandssvenskt av mig) så mycket på sistone, däremot har Elsa varit flitig framme med kameran. Jag hittar alltid massor med intressanta bilder i min telefon. Lite suddiga, men intressanta. Här är några av de senaste:

Barnens ytterkläder som är på lämplig höjd för en 3-åring.

Föräldrarnas ytterkläder som hänger för högt uppe

Bamseväskan - som bara ligger där

Mamma som bara fixar hela tiden

Buu-klubben och julkalendern

Och en spex-selfie på självaste fotografen

Romantikern

Har under de senaste kvällarna/nätterna (kommer aldrig att lära mig gå och sova i tid) sett på triologin med Ethan Hawke och Julie Delpy. Började i "fel" ända och såg först Before Midnight (2013) när Céline och Jesse är lite på 40 år och stressade småbarnsföräldrar. Hoppade sedan till den första filmen Before Sunrise från år 1995. I den filmen träffas de för första gången och man får följa med dem under en dag och natt i Wien och till sist såg jag på Before Sunset som kom ut år 2004 där de efter nio år ses igen och den här gången i Paris.

Det blev något varmt kvar i magen efter att jag sett filmerna. Kärleken beskrivs så fint och miljöerna är också så varma och somriga att jag nästan kände värmen från kullerstenarna och husen.

Fast lite ångestframkallande är det också att bli påmind om hur snabbt livet går. När jag fortsatte med att se på Before Sunrise och plötsligt såg Jesse/Ethan och Céline/Julie som nästan 20 år yngre började tårarna genast rinna och de rann under hela filmen. Inte för att filmen i sig var så sorglig, tårarna rann mer för min och deras ungdom, för den som varit och den som inte kommer igen.

Men som sagt: en fin film triologi som tips till julhelgen ifall du inte råkar ha sett dem.

Back in business

Sitter här i en datasal på Arcada. Det var länge sen sist. Kruxar av den ena to-do-grejen efter den andra. Jag har bl.a. kommit fram att jag skall söka till KU Leuven för utbyte nästa år. Så var det med den saken. Nu gäller det bara att finslipa ansökningen och sedan hålla tummarna.

Danni åkte igår iväg på sin första Bryssel-tur. Det här Belgien-äventyret börjar kännas lite mera verkligt plötsligt. Lite klump i magen hela gårdagen (fint julrim där). Men efter att vi vinkat av Danni och jag körde tillbaka hem med barnen fick jag en sällsynt jävlaranamma-moment. Nu är jag ansvarig över rumban här hemma och det ska banne mig fixa sig! (får se hur länge den energi-kicken håller)

Matchande baggage och lampor.

HSB

Snubblade igår över ett HSB (higlhy sensitive person)-liknande test på FB. Kunde igen konstatera att jag bara kunde checka av listan på HSB-sympotm, check, check, allt stämmer på mig. I bussen på morgonen funderade jag på det där testet och var lite störd över det hela. Vet egentligen inte varför jag blev störd? Kanske har det och göra med att jag har svårt med att lägga mig själv i ett visst personlighetsfack. Det begränsar så lätt, nästan ångestframkallande. Eller så skulle jag helt enkelt vilja vara annorlunda, lite hårdare och lite tuffar och blir störd när jag blir påmind om att jag är känslig.

Fast känslig är bra. Lyssnade under samma bussresa på Thomas Di Leva (känslomänniskornas känslomänniska) och njöt av att känna glädje (när jag nu en gång känner så mycket). Glädje över att praktik nummer två tog slut idag och jag har överlevt. Wohooo!

Rufus 6 år!

Idag var det Rufus födelsedag, min baby är 6 år! Det har vi firat i dagarna tre:

Först förskolekalas på lördag

Sen släktkalas på söndag. Se vilken duktig värdinna jag är, leende häller jag upp kaffet.

Suddigt bildbevis på muffinsarna som vi bakade på fredag. Barnen fick själv fixa dekorationerna - lyckad idé som jag kopierat från ett annat kalas.

Och idag har vi tagit det lugnt och njutit av ett relativt städigt hem, goda rester och många fina nya presenter.

Muffinsbak

Vi bakar muffins till Rufus 6-års kalas i morgon. Som han har väntat på födisen! Nu blir det firandet i dagarna tre. I morgon förskola, på söndag släkt och på måndag riktig födelsedag. Mellan bakandet har vi igen fotobootat oss. Alltid lika underhållande.

Barnen och jag. Danni sprang i väg på sählygängets julfest. Som straff får han vara lekledare i morgon på förskolekalaset

Livet går som en dans

Jag vet att jag är trött då:

- Jag väl framme på praktiken märker att jag har Elsas vantar inne i mössan. Mössan har jag haft på huvudet hela den 40 minuter långa bussresan. En liten extra bula på huvudet så här torsdagen till ära.

- När jag talat om tartuntapihdit istället för tarttumapihdit hela dagen (har gjort det här förut, svårt att lära en gammal hund...). Har trokat ebola-tänger (det heter griptång på svenska kom jag just fram till genom att googla) till äldre medborgare som vistas på sjukhus.

- När jag inte har krafter till annat än att värma upp nudlar (spenatplättar till barnen). Har inte ätit nudlar på länge. Konstigt stark flashback till runt år 2000 och av någon orsak fick jag också Ally McBeal-associationer.




Jag borde kanske också dansa (i smyg, i typ omklädningsrummet) i morgon på praktiken - och sluta vara så i pisse hela tiden.

Finskatrauma - taas kerran

Idag har varit en jobbig dag på praktiken. Ingenting känns som om det blir rätt. Formulerar mig klumpigt och blir helt blockerad i hjärnan då jag skall dokumentera på finska. Tror jag skapat någon tvångstankesyndrom om att jag-inte-kan, det-inte-går varje gång jag börjar skriva. Jag har helt tappat mitt självförtroende. Hjärtat dunkar, tanken blir spretig och grötig och jag kan inte fokusera. Sen blir texten till slut inte katastrofal, men då har jag dissat mig själv så många gånger att jag är helt slut. Känner mig som om jag står i skamvrån då handledaren helt supervänligt rättar grammatiken. Inte helt normalt beteende. Varför kan jag inte ha en normal hälsosam relation med finskan? Så där positivt nyfiken, istället för vettskrämd.

Törstar mig med att stirra på sommarfoton. Hur är det möjligt att det här för 5 månader sedan kändes helt verkligt? Det är ju som ett annat universum, helt främmande och overkligt.

Det händer

Idag öppnade Rufus första gången helt själv ytterdörren med nyckeln och Elsa har börjat säga Rufus istället för Ia under de senaste veckorna. Det här som en minnepinne till mig själv.