Romantikern

Har under de senaste kvällarna/nätterna (kommer aldrig att lära mig gå och sova i tid) sett på triologin med Ethan Hawke och Julie Delpy. Började i "fel" ända och såg först Before Midnight (2013) när Céline och Jesse är lite på 40 år och stressade småbarnsföräldrar. Hoppade sedan till den första filmen Before Sunrise från år 1995. I den filmen träffas de för första gången och man får följa med dem under en dag och natt i Wien och till sist såg jag på Before Sunset som kom ut år 2004 där de efter nio år ses igen och den här gången i Paris.

Det blev något varmt kvar i magen efter att jag sett filmerna. Kärleken beskrivs så fint och miljöerna är också så varma och somriga att jag nästan kände värmen från kullerstenarna och husen.

Fast lite ångestframkallande är det också att bli påmind om hur snabbt livet går. När jag fortsatte med att se på Before Sunrise och plötsligt såg Jesse/Ethan och Céline/Julie som nästan 20 år yngre började tårarna genast rinna och de rann under hela filmen. Inte för att filmen i sig var så sorglig, tårarna rann mer för min och deras ungdom, för den som varit och den som inte kommer igen.

Men som sagt: en fin film triologi som tips till julhelgen ifall du inte råkar ha sett dem.