Det har regnat i två dagar i sträck nu och mitt humör känns lika mulet. Försöker att inte falla ner i deppgropen, men det är som om regnet bara sköljer ner mig igen. Vet inte vad som är fel men är helt sjukt frustrerad på allt och alla.
Troligen är det för att jag nu har nått mitt mål med att studera till fysioterapeut. Det blev inget konfettiregn och crazyyyy, galet och fiiint rop som jag tidigare skrev om. Istället står jag här igen vilsen och ångestfylld för framtiden. Hur dumt är inte det? Men så är det.
Jag har idéer och planer på vad jag kunde göra men får jobba hårt för att inte den där gnällrösten i mig ska fnysa föraktfullt om mina tankar och viska de där kommer aldrig att lyckas. Bara njuuut av stunden säger en annan röst i mig. Men det går liksom inte. Jag hittar ingen ro. Igår måste jag till sist lägga mig raklång på soffan och göra några diafragma andningsövningar för att försöka få bort trycket i bröstet.
Nå, om inte annat så har jag en del tips till fysioterapeutisk självhjälp för mig själv. Du, du, duuuuu.
Heippahei, vi hörs senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar