Och vad annat då?
Den här helgen har barnen och jag inte haft planer, jag varit totalt associal och vi har grälat med barnen titt som tätt. Danni är som sagt på resa. Mina skypeförsök med Lina slutade på grund av att barnen bråkade och diskussionen med den trevliga mamman idag under fotbollsträningen avbröts på grund av av hungriga, kalla och trötta barn. Gav till sist upp att ens försöka nå andra vuxna. Grävde mig liksom in i ensam-med-barn-helgen.
Har inte under parkturerna sett bekanta föräldrar eller försökt anstränga mig lite för att för en stund tala med en annan vuxen. Stirrande istället in i min telefon och var allmänt en oengagerad mamma. På något sett har jag i grälen - kanske just på grund av avsaknaden av vuxennärvaro - sänkt mig på en onödigt barnslig nivå. Under lunchen idag åt jag en stund demostrativt ensam i köket för att jag inte stod ut, medan barnen lunchade runt matbordet där vi brukar äta. Barnen verkade ha trevligt tillsammans.
Vi har blivit vänner efter varje gräl och gett varandra en kram (en av få barnuppfostrings ritualer som jag har och tycker är viktig), men helgen har tagit på krafterna. Nu ligger vi och slösurfar på soffan. Rufus på plattan, Elsa på telefonen och jag här vid datorn. Och just nu är vi alla nöjda. Jag skulle aldrig drömma om att för stunden föreslå någon mera engagerande samvaro eller lek. Som tur har jag barn i denna digitala tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar