Ecuador

Under gårdagen väntade vi nervöst att höra någonting fån min vän Annika som bor i Ecuador med sin son Adam. Efter många långa timmar fick familjen som tur tag i dem. De bor ca 100 km från epicentrumet vid kusten och hamnade mitt i totalt, hemskt kaos. Nu är det i skydd högre upp i bergen. Jag tänker på er hela tiden och hoppas ni har det så bra ni bara kan och får mat och någonstans att sova.

Overkligt. Igen.

Har också skrivit på en patientrapport i fyra timmar i sträck nu på förmiddagen. Snart måste jag börja tänka på morgondagen och nya praktikavdelningen.

Hoppas att ni, Annika&Adam, kan komma till Utö på sommaren. Så att jag kan krama om er hårt.