Våren lurade mig i år. Trodde ännu under februarimörkret att våren inte kan påverka mig mera. Att vårkänslor är för barn och ungdomen.
Det är som det är och inget blir annorlunda bara för att vädret ändrar, tänkte jag under de mörkare stunderna i vintras. Men, men plötsligt känns allting lite varmare och lättare igen! Vet inte om det är sömn, hormoner eller våren eller en blandning av alltihopa. Men jag tackar och tar emot.
 |
| Elsa klädde sig i vårfiiliskläder |
 |
| Rufus andra tand lossnade i parken mitt i gungsvingen |
 |
| Plötsligt orkar vi upp till kl.10 (!) en söndagmorgon för att träffa vänner. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar