Stod i Alepa-kassan då telefonen ringde:
- Anne, svarade jag
- Nå morjens! hördu, int sku du kunna komma 12:e maj istället?, frågar någon på klingande västnyländska
- ööö, vad handlar det om?
- Nå, pryon, vad menar du?
(funderar om det är möjligt att det är någon från Aurora psykiatriska sjukhus, där jag kommer att han min nästa praktik, men fick inte rösten att stämma överens med sjukhuset)
- Alltså varifrån ringer du, frågar jag därför
- Nå, Viking Line!! Går de att vi ändrar datumet?
- Nu har du nog ringt fel
- Vad menar du? Är det inte Anne
- Jo..
- Lindgren?
- Ja, men..
- Ja, men då stämmer det ju!
- Men det finns flera
- Vadå?
- Anne Lindgrenar..
Och så fortsatte diskussionen tills killen i telefonen godkände att det var fel Anne. Till sist frågade han ännu med glimten i rösten Aj, så du kommer int då (gotta love them västnylänningarna). Fick igen den där skitsofrena känslan för en stund. Tänk om jag HAR ansökt om jobb på viking, men bara liksom glömt bort det... eller om min ansökan från år 1999 nu plötsligt ploppat upp på deras hr-avdelning.
Och månne det har uppenbarat sig en ny generations Anne Lindgrenar i Svenskfinland? Eller är det någon av de gamla godingarna som precis som jag praktiserar ännu vid 30+ år. Spännande!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar