Vi har haft en fin helg på stugan. Men medan vi myst i solen har mina tankar också flackat kring mörkare ting. Fick en klump i magen då jag påmindes om Estonia och fasorna före passagerarfartyget sjönk. Fastnade vid beskrivningarna om att när folk förstod att det handlade om liv och död blev det var man och kvinna för sig själv i kampen om att överleva. De som var skadade eller svaga blev kvar. Där satt jag i vår varma trygga stuga och stirrande ut på det vita gässen som bildats på fjärden och tänkte för mig själv att så måste det vara i en sådan fruktansvärd situation. När det gått så långt att man kämpar om sitt eget liv med den sista kraft man har tänker man bara på sig själv. För att överleva, för att få finnas kvar en stund till.
Har också under helgen läst Hägring 38 av Kjell Westö som handlar om tiden före andra världskriget i Helsingfors. Boken tangerar också misären i de rödas fångläger efter inbördeskriget och grymheterna som begicks där. Medan jag sopade smulor från furugolvet på stugan funderade jag på huvudpersonerna i boken och konstaterade den skrämmande tanken för mig själv att samhällena förändras lite grann, men människan är den samma. Samma misstag görs om och om igen i historien.
Det är väl inte så att människan är god eller ond, vi har båda sidorna i oss, ibland kan vi välja det goda, det som känns rätt i magen. Men alltid finns inte den möjligheten, det är mer eller mindre omöjligt att försöka välja rätt i en omöjlig situation. Och då det ännu finns en möjlighet, krävs det otroligt mycket mod att våga välja det som känns rätt då omgivning runtomkring tycker annorlunda och straffar oliktänkande.
När vi var på väg till landet fotade jag oss i bilen, la bilden upp på Instagram och hashtaggade happyfamily:
Blev glad då jag kollade på bilderna under #happyfamily. Vi är alla så lika. Bara vi får mat, känner oss trygga, hålls varma och får känna kärlek så väljer - tror jag - de flesta människor här på jorden att tro på mänskligheten och att inte vilja döda varandra. Peace out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar