I bilen hem från landet på söndag zappade jag mellan radiokanaler och försökte hitta något som kändes rätt för stunden. Då började Jäähyväiset Aseille spelas och jag slungades tillbaka i tiden till min barndom och till ett skruttigt kasettbandssurrande i vår skruttiga bil. Och så började tårarna rinna.
Dels för att tiden går så fort, dels för att världen inte blivit bättre och dels för att mina föräldrar är så fina.
Blev inspirerad av Malin som skrev om att sugas tillbaka i tiden.
2 kommentarer:
Så sant systra mi!!! Leva i nuet.
Nu, nu, nu, nuuuuu och nu gick nuet förbi. Kom snabbt hit så jag int blir helt crazy!
Skicka en kommentar