Funderade igen, när jag kom hem till skrikiga barn helt urvriden efter min första praktikdag, ifall det här vuxenstuderandet är värt allting. Varför började jag inte studera det här när jag var yngre? Då jag kunde ha kommit hem till en tyst lägenhet och bara låtit alla dagens händelser sjunka in. Som pricket på i:et började jag betala räkningar nu på kvällen.
Skulle bara vilja gömma mig under täcket och hoppas att allt ordnar sig där utanför.
Men i morgon styr jag mina steg till praktiken och trotsar min nervositet. Det blir nog bra intalar jag mig själv som ett mantra.
P.s. pyöristä ja notkista var också finska ord jag inte kommer på så snabbt.
3 kommentarer:
kämpa på anne! <3
Du är jätte modig och cool enligt lilla Anna!! Du kan ju alltid komma till mig efter jobbet på en andningspaus!
Ååå vad ni är gulliga! Det känns redan bättre. Jag har Daniela hamnat på hc hvc praktik, inga bäddavdelningar här inte:)
Skicka en kommentar