Har njutit några dagar av solsken på landet och nu är jag tillbaka i stan för att jobba kvällstur. Har skrivit på en studieuppgift hela förmiddagen och märkte att jag höll på att få en ångestattack, eller jag höll väl inte på, utan jag fick en. Praktiken, ekonomin, barn, anatomi, jobb och uppgifter snurrade runt i en salig blandning i mitt huvud. Jag fick igen den där glidkänslan då jag liksom inte kan greppa tag i något utan stressar bara vidare utan mål.
Med självdisciplin av bara fan började jag sen kolla på min kalender nästa vecka. Prickade in det jag har lovat göra, funderade på när jag hinner planera vad och andades in genom näsan - låååångt in i magen - och sedan ut igen.
Det går, det går, jag kan, jag kan.
Vet inte varför jag blivit så osäker plötsligt. Men jag har väl pressat mig genom årets alla plikter med bara viljan och nu börjar det kännas som om jag behöver ligga på en brygga och lyssna på vågskvalpet en stund. Jag är säkert inte den enda.
Här kommer några bilder från Örnen och från Utö (där Rufus huserar ensam med släkten):
|
Bestämda påskhäxor. |
|
Påskharen kom på besök lite nu som då. |
|
Skrutte fick en sin första färska strömming påsken till ära. |
|
Aaaaaa - bleke |
3 kommentarer:
stor kram anne, kom ihåg att du e superwoman!
TACK Super-Daniela! You made my day:)
You can do it, vännen! Stor kram
Skicka en kommentar