Mjölksyra är på engelska lactic acid. Damn, det kunde jag ju nästan har resonerat mig fram till om jag varit lite snabbare och smartare i hjärnan.
Men vet ni vad som känns rätt skönt? Jo, jag har på senare tid inte tagit en sån stress över att jag inte vet allting. Tidigare, och speciellt på jobbet, kände jag att jag bara måste veta det mesta. Jag kunde låtsas att jag inte brydde mig, men inom skinnet var jag skitnervös att bli korsförhörd (så som det nu sku hända) på saker som jag "måste kunna", för jag kände alltid att jag inte behärskade allting.
Och att kunna allting (och helst genast) är ett omöjligt uppdrag och det förstod också jag, vilket i sin tur ledde till att jag inte ens hade tålamodet att pränta i mig det som kanske var viktigast. Jag kunde liksom inte prioritera när jag blev tillräckligt stressad. Och så gick jag omkring och kände mig misslyckad.
Jag har blivit bättre på att övertyga mig själv att det räcker med att kunna en viss mängd av någonting och att det är sist och slutligen jag själv som bestämmer om hur mycket jag vet eller inte vet om någonting. Ingen annan bryr sig.
Åldern kommer inte ensam, kanske den också för med sig ett lugn?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar