Rätt attityd

Jag sitter här i skolan och fick just höra att tenten som jag skulle ha haft idag blivit uppskjuten. Gick ännu igår i sömnen igenom karpalbenen i handen och hur jag skall mobilisera dem, så nu hoppas jag att den infon är insvetsad i min hjärna och inte försvinner till nästa tenttillfälle om en vecka. Det positiva med att misslyckas är att jag nu tagit tag i situationen med en jävlaranamma-attityd. Är det någonting jag skall kunna efter det här studierna är det att mobilisera olika leder! Jag är stolt över min utveckling. Förra gången  jag studerade gav jag nämligen lätt upp ifall jag misslyckades, mitt självförtroende räckte liksom inte till att förändra en känsla av misslyckande till en jävlaranamma-attityd. Jag hade perioder då jag inte ens läste igenom min uppsatser (eller shortpapers kallades de visst på Åbo Hanken - aaa får nästan nippor när jag tänker på dem) före jag lämnade in texten. Jag ville bara komma snabbt undan och bort. I jobbiga stunder har jag ofta stoppat huvudet i sanden och nu försöker jag bli bättre på att stirra sanningen i vitöga och modigt ta tag i utmaningarna och kanske till och med njuta av dem. Får se hur det går.

Nu bär det iväg till Stafettkarnevalen där hela klassen skall vara med och bl.a. berätta om hälsosamma levnadsvanor och svara på svåra frågor om hur kroppen fungerar och hur det lönar sig att tänja efter att man har sprungit en hel dag. Den här biten ingår i en kurs som handlar om hälsofrämjande arbete, i väskan har jag en Arcada pr-blus och Kimble: