Rätt i stunden

Det var som sagt Stafettkarneval för hela slanten på fredag. Förutom att stå i Arcada-tältet och berätta om hälsa, ben och muskler så fungerade vi som funktionärer. Vilken flash back säger jag bara! De var så pirrigt och nervöst när lågstadieeleverna stod där och väntade på att få springa ut på stadion att det smittade av sig till mig. Fick hålla tillbaka starka moderskänslor för att inte gå omkring och krama alla små söta liv. Hejade på Kyrkslätt fast jag inte bott där på 14 år, men just där kändes det plötsligt helt rätt. Fin stämning!

Här är vi ännu helivriga inför det första heatet, sen efter närmare
hundra var det inte lika pirrigt mera.

Resten av helgen har jag jobbat och jag har kommit fram till att det alltid är en bra stund då jag lyssnar på musik under hemvägen. Igår lyssnade jag bl.a. på den här biisin och den kändes också helt rätt i den stunden när jag tittade ut på helsingforskvällen från bussfönstret.